Från våra läsare

Ett nytt upplägg av Vakna! I går kväll läste jag ut Vakna! för januari 2006. Jag tycker verkligen om det nya upplägget! Vakna! är nu mer av en studietidskrift, utformad på ett sådant sätt att den får läsaren att tänka. Jag kan se hur Jehovas hand helt igenom ligger bakom tidskriften för att främja vår andliga tillväxt.

B. N., Canada

Jag är 16 år. De nya inslagen i Vakna! kommer att hjälpa oss mycket när vi studerar Bibeln. Vissa artiklar har en rad frågor som hjälper läsaren att begrunda det han har läst. Jag tycker om att använda Vakna! för mina uppgifter i skolan. Jag hoppas ni fortsätter att förse oss med sådan här underbar och användbar information.

S. N., Namibia

Min tro har uppehållit mig – min kamp mot ALS (januari 2006) När jag hade läst om Jason Stuart förbleknade mina egna problem. Jag kom att inse att Jehova uppskattar den tjänst vi utför för honom efter våra omständigheter. Jag beundrar Jasons hustru för hennes självuppoffrande anda och förtröstan på Jehova. Den här erfarenheten skall alltid förbli i mitt hjärta och hjälpa mig att möta de problem som kan uppstå i framtiden.

C. R. S., Peru

Jag grät när jag hade läst Jasons berättelse, inte bara för att jag blev rörd över alla hans prövningar, utan också för att jag som ett Jehovas vittne är stolt över att ha en sådan andlig broder. Den artikeln lärde mig vikten av att vara beredd på prövningar, eftersom ”tid och oförutsedd händelse” kan drabba oss alla. (Predikaren 9:11)

T. A., Ungern

Min mor dog i ALS. Därför berörde Jasons erfarenhet mig djupt. Hans exempel uppmuntrade mig att fortsätta att göra mitt bästa i tjänsten. Jag ber att Jehova skall fortsätta att styrka denne broder och hans hustru.

L. Z. G., Paraguay

Det förhållandet att Jason hade studerat flitigt medan han var frisk och därigenom hade en andlig reserv att ta av när han behövde det, fick mig att tänka. Det stärkte mig i mitt beslut att flitigare studera Bibeln.

Y. M., Japan

Ungdomar frågar – Varför vill jag skada mig själv? (januari 2006) När jag var ung höll jag på med droger och alkohol, men det värsta problem jag haft att kämpa med är viljan att skada mig själv. Detta har varit en ständig kamp, men sådana här artiklar har gett mig styrka att uthärda. Det går inte att i ord uttrycka den uppskattning jag känner.

E. C., USA

Detta har varit en del av mitt liv alltsedan tonåren, och jag är nu 56 år. Jag slutade upp med att skada mig själv för fyra år sedan, men ibland är mina problem så stora att jag längtar efter att börja med det igen. Den här artikeln har verkligen rört mitt innersta. Den hjälper sådana som jag att göra livet värt att leva igen.

Namnet utelämnat, Nederländerna

Jag är 17 år och vill tacka er för artikeln om att skada sig själv. Jag har problem med detta, och nyligen  skar jag mig igen. Efteråt gick jag till mamma och bad henne be med mig. Jag har trots det här problemet lärt mig att Jehova tycker om mig. Er artikel är till stor hjälp, och jag tackar Gud för den!

N. M., Tjeckien

”Det är otroligt!” Så reagerade jag när jag fick se artikeln. Jag är 18 år, och jag har skadat mig själv. Smärtan hjälper mig att undertrycka mina känslor. Jag känner ofta att jag vill skada mig själv, och jag vet inte hur jag skall bekämpa de här impulserna. Jag blev så förvånad när jag fick se den här artikeln. Jag fick tårar i ögonen, och jag tackade Jehova. Det är bara i Jehovas organisation som man kan få sådan tröst!

A. P., Ryssland

När jag var 14 år började jag lindra min känslomässiga smärta genom att skada mig själv. En gång måste jag till och med åka till sjukhus på grund av detta. Att föra dagbok har varit till stor hjälp att hålla mina impulser i schack. När jag känner mig frestad att skada mig själv ringer jag dessutom upp en förstående vän. Bönen har varit till särskilt stor hjälp. Och när jag känner mig ovärdig att be har vänner och kristna äldste bett tillsammans med mig. Det är en svår kamp, men jag har lärt mig hur jag skall hantera den och ta emot all den hjälp jag kan få för att inte behöva skada mig själv.

N. W., Tyskland

Bilden i början av den här artikeln visade en flicka som drog sig själv i håret, och artikeln nämnde ”Sara” som ryckte bort hårtussar för att straffa sig själv. Min dotter har en störning som är känd som trikotillomani, ett tillstånd som kännetecknas av att man drar av sig håret. Detta tillstånd är besläktat med tvångssyndrom. Det utlöses av tvång och inte av en önskan att skada sig själv. Att dra sig själv i håret är inte början till att skära sig.

M. H., USA

”Vakna!” svarar: Uttrycket trikotillomani, som myntades i slutet av 1800-talet, avser en störning i uppförandet som kännetecknas av ett tvång att rycka av sig hår. Som vår bild försökte belysa har detta att dra sig själv i håret använts av somliga som ett sätt att skada sig själv. Men detta innebär inte att alla som tvångsmässigt drar sig själva i håret är det slag av personer som beskrivs i vår artikel. Som läsaren här ovan påpekar är den här vanan ibland mer förknippad med tvångssyndrom.

Hur som helst säger vissa experter att man måste ta hänsyn till motivet bakom trikotillomani för att på rätt sätt kunna behandla en person som lider av detta. De som har det här problemet gör därför väl i att konsultera en läkare för att få en diagnos och en behandlingsplan.

Hur skulle du svara? (januari 2006) Jag är så glad över det här nya inslaget! Vi undervisar våra barnbarn, och detta är ett fint komplement till deras dagliga bibelläsning och de artiklar i Vakna! som de läser för att få hjälp med sina uppgifter i skolan. Tack för att ni bryr er så mycket om de unga.

B. E., USA

Den här sidan är svår, men jag blir så glad när jag kommer på ett svar. I går höll jag på hela kvällen med den här sidan, det var så intressant! När jag blir stor skulle jag vilja vara med om att framställa den här tidskriften, så att andra kan få lära sig om Jehova!

D. H., USA

Jag är åtta år. Vår familj använde den här sidan i vårt familjestudium. Vi tycker om den forskning vi måste göra. Det kan vara svårt med ”Vem är jag?” men vi tycker om utmaningen. Fortsätt ert fina arbete.

C. W., USA