Romerna – tusen år av glädje och sorg

FESTEN påminner om vilket stort, traditionellt bröllop som helst. Mat och dryck finns i överflöd, och överallt hörs musik. Släktingar trängs för att komma fram och gratulera den blyge brudgummen och hans strålande brud. Men det här är inget bröllop, utan bara en förlovningsfest som hålls kvällen före bröllopet, och över 600 gäster har kommit dit för att lyckönska paret. Vid den här tillställningen överräcker brudgummens familj ett brudpris till sonens blivande svärföräldrar. I morgon kommer brudgummen och hans familj att eskortera den blivande bruden till hans hem, där ett annat firande äger rum i samband med själva bröllopet.

Alla släktingar till det nygifta paret talar romani – ett språk som skulle betraktas som främmande var de än bodde. Det här språket med dess olika dialekter har tillsammans med många gamla sedvänjor och bröllopstraditioner gått i arv till ett folk som finns över hela jorden men som varken har något eget land eller någon egen regering. De är romer. *

Vilka är romerna?

Romernas språkliga, kulturella och genetiska historia kan spåras ungefär tusen år tillbaka i tiden och för oss till norra Indien. Även om deras språk på senare tid i viss mån har blivit uppblandat, så har det uppenbara indiska inslag. Varför romerna lämnade Indien är däremot mindre uppenbart. En del forskare menar att deras förfäder kan ha varit hantverkare och underhållare som följde med de soldater som lämnade sitt hemland i samband med militära strider. I vilket fall som helst kom romerna  till Europa via Persien och Turkiet före 1200-talets slut.

I Europa har synen på romerna länge växlat mellan två ytterligheter. Å ena sidan har de i vissa böcker och filmer romantiserats och framställts som ett gästvänligt och bekymmerslöst vandrande folk som genom sång och dans ger fritt utlopp åt sina känslor av glädje och sorg. Å andra sidan har de blivit baktalade och påståtts vara opålitliga, mystiska och på sin vakt – eviga främlingar, isolerade och utestängda från samhället i övrigt. För att vi lättare skall förstå hur den här stereotypa bilden har uppstått skall vi göra en återblick på romernas fängslande förflutna.

En tid av diskriminering

Under medeltiden var de flesta européers världsbild begränsad till deras egen by eller stad. Föreställ dig vad många av dem måste ha tänkt när de första romska familjerna kom. Mycket av det de såg måste ha tett sig märkligt. Förutom att nykomlingarna var mörkhyade och hade mörka ögon och svart hår var deras kläder, beteende och språk helt annorlunda jämfört med vad européerna var vana vid. Dessutom tycktes romerna ofta vilja hålla sig för sig själva – en vana som kanske kan spåras tillbaka till den tid då de var en del av det indiska klass- och kastsamhället. Inom några årtionden hade européernas första nyfikenhet ersatts av misstro.

Romerna blev bokstavligt talat utestängda från samhället – de fick inte slå läger annat än i utkanterna av byar och städer och fick inte ens komma in för att handla eller hämta vatten. Ryktena gick: ”De stjäl barn och äter till och med upp dem!” På vissa platser var de enligt lag skyldiga att laga sin mat utomhus för att alla som så önskade skulle kunna kontrollera vad som fanns i deras grytor. Den här kontrollen utfördes ofta genom att innehållet, den dagens måltid, hälldes ut på marken. Det är knappast förvånande att somliga romer stal mat för att överleva.

Romerna klarade av den nedsättande behandlingen genom sin starka sammanhållning. De har i alla tider funnit stöd och glädje i familjelivet. Av tradition tar romerna väl hand om sina barn, och barnen tar väl hand om sina föräldrar och månar om dem när de blir  gamla. Många romer håller också fast vid sina traditionella normer i fråga om ett passande och ärbart uppförande.

Livet på vägarna

Eftersom romerna sällan blev väl mottagna, fortsatte de att flacka omkring. De blev skickliga på att arbeta i metall, göra affärer och underhålla. Genom att utföra de här tjänsterna kunde de åtminstone klara livsuppehället för sina familjer. En del romska kvinnor drog ofta nytta av det rykte som sade att de hade övernaturliga förmågor i syfte att tjäna pengar. Livet på vägarna minskade också risken för att deras kultur eller moraliska värderingar skulle påverkas genom en alltför nära kontakt med gadje, som på romani betyder ”icke-romer”. *

Samtidigt ledde fördomar till förföljelse. Romerna förvisades från vissa delar av Europa. I andra områden hölls de som slavar i hundratals år. Under 1860-talet upphörde slaveriet. Romerna förskingrades då ytterligare, och många av dem flyttade till Västeuropa och Amerika. Överallt dit de flyttade tog de med sig sitt språk, sina seder och sina färdigheter.

I sitt förtryckta tillstånd kunde romerna ibland ändå finna en viss tillfredsställelse i att uppträda och underhålla. I Spanien uppkom flamencomusik och flamencodans som ett resultat av att romer och andra folkslag kom i kontakt med varandra, och i Östeuropa satte romska musiker sin speciella prägel på lokala folksånger. Romernas känslosamma och eldiga musik påverkade också klassiska kompositörer, däribland Beethoven, Brahms, Dvořák, Haydn, Liszt, Mozart, Rachmaninov, Ravel, Rossini, Saint-Saëns och Sarasate.

Vår tids romer

I dag finns det mellan två och fem miljoner romer – en del menar att det finns många fler – utspridda över nästan hela jorden. De flesta bor i Europa. Många romer färdas inte längre omkring, och somliga har det gott ställt ekonomiskt. Men på många platser räknas romerna fortfarande till de fattiga och missgynnade,  och de lever ofta under eländiga förhållanden.

Under kommunisttiden i Östeuropa skulle alla medborgare enligt den politiska ideologin vara likaberättigade. Myndigheterna försökte med varierande grad av framgång kontrollera romernas nomadiska livsstil genom att ge dem arbete och placera dem i kommunala bostäder. Tidvis gjorde det här att deras hälsa och levnadsstandard till viss del förbättrades. Men det tog inte bort de djupt rotade motsättningar som funnits mellan romer och icke-romer i hundratals år.

Politiska förändringar i Östeuropa under 1990-talet väckte nya förhoppningar. Men förändringarna rev också upp gamla sår. Till följd av nedskärningar i sociala välfärdsprogram och en allt sämre tillämpning av lagar mot diskriminering hamnade många romer i en ännu sämre situation i socialt och ekonomiskt avseende.

Ett hopp och ett bättre liv

Sådan var situationen för Andrea under hennes skoltid i Östeuropa. Hon hade korpsvart hår och var den enda i sin klass som var rom. Trots att Andrea är stark till sin natur, kan hon inte hålla tårarna tillbaka när hon tänker på hur hon fick utstå andras hån och ogillande. ”Jag blev alltid sist vald när vi skulle dela upp oss i lag till olika spel”, säger hon. ”Jag ville fly bort därifrån, till Indien, där ingen skulle lägga märke till mig. En gång var det faktiskt någon som skrek efter en av mina vänner att han skulle åka tillbaka till Indien. Han svarade och sade att om han bara hade haft pengar, så skulle han ha gjort det. Vi kände oss inte hemma och var inte välkomna någonstans.” Andrea var mycket duktig på att dansa, och hon drömde om att bli berömd och därmed accepterad. Men under tonåren fann hon något som var mycket bättre.

”En dag kom en ung kvinna och besökte oss. Hon hette Piroska och var ett Jehovas vittne”, berättar Andrea. ”Hon visade mig från Bibeln att Gud älskar oss som individer och inte bara som en människomassa. Hon förklarade att om jag ville, så kunde jag få ett gott förhållande till Gud. Det här fick mig att känna att det fanns någon som verkligen brydde sig om mig. Vetskapen om att alla människor är lika inför Gud stärkte min självkänsla.

Jag fick följa med Piroska till Jehovas vittnens möten, där jag träffade både romer och icke-romer och lade märke till deras goda sammanhållning. Jag fick verkliga vänner i församlingen där, bland både romer och icke-romer. När Piroska hade studerat Bibeln med mig i ungefär ett  och ett halvt år blev jag också ett Jehovas vittne.” I dag är Andrea och hennes man heltidsförkunnare och undervisar andra om Guds innerliga kärlek till människor av alla nationer.

”Accepterad som en jämlike”

Hajro, som är rom, ser tillbaka på sina ungdomsår och berättar: ”Dåligt umgänge med andra killar som inte hade någon respekt för lagen gjorde att jag ofta råkade illa ut. En gång när jag var tillsammans med dem blev jag tagen av polisen för stöld. När de skjutsade hem mig var jag mer rädd för mammas reaktion än vad jag hade varit för polisen, eftersom jag, i likhet med många andra romer, har fått lära mig att det är fel att stjäla.”

När Hajro blev äldre träffade han och hans familj också Jehovas vittnen. Bibelns löfte om att Guds kungarike skall befria samhället från problem, däribland fördomar och diskriminering, gick rakt in i hjärtat på honom. ”Romerna har aldrig haft en egen regering som tillvaratagit deras intressen”, säger han. ”Därför tror jag att romernas situation gör att de lättare kan förstå och uppskatta det goda som Guds kungarike kommer att medföra för människor av alla slag. Det kan man se redan nu. Så fort jag kom in i Rikets sal kände jag det som aposteln Petrus, när han sade: ’Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt,  vilken nation han än tillhör.’ (Apostlagärningarna 10:34, 35) Jag blev accepterad som en jämlike av alla som var där. Och jag trodde knappt mina öron när en icke-rom kallade mig phrala – som på romani betyder ’broder’!

I början mötte jag kraftigt motstånd från vissa i släkten. De förstod sig inte på de förändringar jag gjorde för att kunna leva enligt Bibelns principer. Men nu har mina släktingar och andra romer i samhället sett att jag har blivit lycklig av att hålla fast vid Guds normer och att det har lett till mycket gott. Många av dem skulle också vilja förbättra sitt liv.” Hajro är äldste och heltidsförkunnare. Hans fru, Meghan, som inte är rom, undervisar också romer och andra om hur Bibeln kan hjälpa dem att få ett lyckligt liv – nu och i framtiden. ”Jag är helt accepterad av min mans släktingar och romer i allmänhet”, säger hon. ”De tycker om att en icke-rom visar ett sådant intresse för dem.”

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 24]

I dag finns det romer praktiskt taget överallt på jorden

[Ruta/Bilder på sidan 23]

Under nazitiden i Europa lät Hitler döda omkring 400 000 romer i dödslägren – förutom judar, Jehovas vittnen och andra. År 1940, redan innan Hitlers utrotningskampanj blivit allmänt känd, spelade Charlie Chaplin, som själv hade romskt påbrå, in filmen Diktatorn, en satir som drev med Hitler och nazismen. Andra välkända personer med romskt påbrå är filmskådespelarna Yul Brynner och Rita Hayworth (nedan), målaren Pablo Picasso (nedan), jazzmusikern Django Reinhardt och den makedoniska sångerskan Esma Redžepova. Bland romerna finns också ingenjörer, läkare, professorer och politiker.

[Bildkällor]

AFP/Getty Images

Foto: Tony Vaccaro/Getty Images

[Ruta/Bilder på sidan 26]

Romer som är Jehovas vittnen

Många romer har blivit Jehovas vittnen. En del av dem är församlingsäldste och heltidsförkunnare. Myndighetspersoner och andra icke-romer betraktar dem som föredömen. Ett Jehovas vittne i Slovakien som är rom berättar: ”En dag kom en granne som inte är rom och knackade på hos oss. Han sade: ’Vårt äktenskap är i kris, men jag vet att ni kan hjälpa oss.’ Vi frågade varför han kom just till oss. Han sade att ’om den Gud ni tillber kan hjälpa er romer att förbättra er livskvalitet, så kanske han kan hjälpa oss också’. Vi gav honom en bok grundad på Bibeln om familjelivet utgiven av Jehovas vittnen.

Lite senare kom hans fru och knackade på och bad också om hjälp utan att veta om att hennes man redan hade varit där. ’Det finns ingen annan i det här hyreshuset som kan hjälpa oss’, sade hon. Vi gav också henne ett exemplar av samma bok. Ingen av dem ville att vi skulle säga något om besöket till den andre. En och en halv månad senare började vi studera Bibeln med dem. Genom att vi lever i enlighet med Bibeln tänker andra människor så högt om oss att de vänder sig till oss för att få andlig hjälp.”

[Bilder]

Narbonne, Frankrike

Granada, Spanien

”Romernas situation gör att de lättare kan förstå och uppskatta det goda som Guds kungarike kommer att medföra för människor av alla slag.” – Hajro

[Bild på sidan 22]

Polen

[Bildkälla]

© Clive Shirley/Panos Pictures

[Bild på sidan 22]

Romer i England, 1911

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från biblioteket vid University of Liverpool

[Bild på sidorna 22, 23]

Slovakien

[Bild på sidan 23]

Makedonien

[Bildkälla]

© Mikkel Ostergaard/Panos Pictures

[Bild på sidan 24]

Rumänien

[Bild på sidan 24]

Makedonien

[Bild på sidorna 24, 25]

Tjeckien

[Bilder på sidorna 24, 25]

Spanien

[Bild på sidan 25]

Andrea drömde om att dansen skulle göra henne berömd och därmed accepterad

[Bildkällor på sidan 24]

Rumänien: © Karen Robinson/Panos Pictures; Makedonien: © Mikkel Ostergaard/Panos Pictures; Tjeckien: © Julie Denesha/Panos Pictures