Tv:n – den ”försåtliga läraren”

TV:N kan vara ett effektivt undervisningsredskap. Genom den får vi lära oss om länder och folk som vi kanske aldrig får tillfälle att besöka. Vi får ”resa” till djungelområden och polarisar, till bergstoppar och djupa hav. Vi får blicka in i atomernas och stjärnhimlens fascinerande världar. På nyheterna kan vi i direktsändning se händelser som inträffar på andra sidan jordklotet. Vi får en inblick i politik, historia, aktuella händelser och kultur. Tv:n skildrar människors liv både i glädje och i sorg. Den underhåller, den utbildar, ja, den till och med inspirerar.

Men en stor del av programutbudet är varken uppbyggande eller undervisande. Den förmodligen skarpaste kritiken kommer från dem som vänder sig mot att det visas för många och för detaljerade vålds- och sexscener. En studie i USA visade att nästan två tredjedelar av alla tv-program innehåller våldsscener, i genomsnitt sex per timme. När ungdomar når vuxen ålder kommer de att ha sett tusentals dramatiserade våldshandlingar och mord. Sexuella inslag är också vanliga. I två tredjedelar av alla tv-program förekommer samtal om sex, och i 35 procent  förekommer sexscener. Vanligtvis visas ogifta par som har spontant sex, och detta framställs ofta som något riskfritt. *

Efterfrågan på program som innehåller sex och våld är stor världen över. Amerikanska actionfilmer, som så småningom visas på tv, är efterfrågade på den utländska marknaden. Dessa filmer kräver i allmänhet inte några lysande skådespelarprestationer eller välskrivna manus, och handlingen är lätt att förstå. I de här filmerna behålls tittarnas uppmärksamhet genom våld, mord, specialeffekter och sex. Men för att det skall fungera i längden måste de hela tiden förnyas. Tittarna tröttnar snabbt på att se detsamma om och om igen – det sensationella blir vardagligt. För att hålla tittarnas intresse vid liv går producenter till allt större ytterligheter när det gäller att chockera och uppröra. Detta gör de genom att lägga in mer våld och genom att göra innehållet mer detaljerat, erotiskt och sadistiskt.

Debatten om tv:ns påverkan

Hur påverkas tittare av att regelbundet matas med våld och sex genom tv:n? Kritiker menar att tv-våld får människor att uppträda aggressivt och gör att de får svårare att hysa medkänsla med verkliga våldsoffer. De menar också att det sex som visas på tv främjar en promiskuös livsstil och undergräver moralnormer.

Kan tv-tittande verkligen få sådana effekter? Den frågan har varit föremål för häftig debatt i årtionden, och det har gjorts hundratals undersökningar och skrivits tusentals böcker och artiklar i ämnet. Problemet ligger  i svårigheten att bevisa att det ena orsakar det andra – till exempel att konsumtion av tv-våld i tidig ålder leder till aggressivitet senare i livet. Ibland kan det vara mycket svårt att bevisa sambandet mellan orsak och verkan. Vi kan belysa det så här: Tänk dig att du tar en medicin för första gången och att du efter ett par timmar får hudutslag. I en sådan situation är det ganska lätt att komma fram till att det var medicinen som orsakade den allergiska reaktionen. Men ibland kan en allergi utvecklas gradvis. Det kan då vara mycket svårare att sätta den allergiska reaktionen i samband med en viss medicin, eftersom det finns mycket som kan framkalla allergier.

På liknande sätt har det varit svårt att bevisa att underhållningsvåld på tv orsakar kriminalitet och ett asocialt beteende. Men många undersökningar tyder på att det finns ett sådant samband. Dessutom har en del brottslingar uppgett att deras inställning och våldsbenägna beteende beror på att de har tagit intryck av sådant som de sett på tv. Å andra sidan utsätts människor för påverkan från många håll. Våldsbetonade dataspel, familjemedlemmars och vänners sociala värderingar, allmänna levnadsförhållanden – allt detta kan också bidra till ett aggressivt beteende.

Det är därför inte förvånande att åsikterna går isär. En psykolog från Canada skrev: ”Det har helt enkelt inte blivit vetenskapligt bevisat att människor blir våldsamma eller okänsliga av att titta på våld.” Men ett amerikanskt psykologförbund (American Psychological Association Committee on Media and Society) framhöll: ”Det råder absolut inga tvivel om att en ökad konsumtion av tv-våld kan sättas i samband med en ökad tolerans mot aggressiva attityder och ett ökat aggressivt beteende.”

Hur påverkas du?

Kom ihåg att det som debatteras är bevisfrågan – om det kan bevisas att det leder till aggressivitet att titta på våld. Det är få som skulle påstå att tv:n inte har någon inverkan alls på hur vi tänker och uppför oss. Tänk bara på hur ett fotografi kan göra oss arga, glada eller röra oss till tårar. Även musik kan väcka starka känslor. Ord, både talade och skrivna, kan framkalla tankar och känslor och driva till handling. Tänk då vilken inverkan det kan ha på oss när rörliga bilder, musik och talade ord skickligt vävs samman! Inte undra på att tv:n har en stark dragningskraft! Dessutom är det som visas på tv mycket lättillgängligt. En författare skriver: ”Inte sedan människan först lärde sig att sätta sina tankar på pränt ... har en ny teknik för att förmedla tankar och idéer haft ett så stort inflytande på civilisationen.”

Företag lägger varje år ner miljardbelopp på marknadsföring därför att de vet att tittarna påverkas av det de ser och hör. De lägger inte ner så stora summor för att de tror att reklamen kanske fungerar. De vet att den fungerar. Den gör att de får sälja sina produkter. År 2004 lade The Coca-Cola Company ner 2,2 miljarder dollar på att marknadsföra sina produkter via tidningar, radio och tv. Var det en lönande investering? Det året gick företaget i vinst med närmare 22 miljarder dollar. Marknadsförarna vet att det kanske inte räcker med ett enda reklaminslag för att påverka beteendet. De förlitar sig i stället på den sammanlagda verkan av flera års indoktrinering.

Om ett reklaminslag på 30 sekunder påverkar vår inställning och vårt beteende, kan vi vara säkra på att flera timmars tv-tittande också gör det. I boken Television—An International History framhålls det: ”Under ytan på de mest vardagliga och triviala underhållningsprogrammen fungerar tv:n som en försåtlig lärare.” Och i boken A Pictorial History of Television sägs det: ”Tv:n påverkar vårt sätt att tänka.” Den fråga vi behöver ställa oss angående det vi tittar på är: Påverkar det mitt tänkesätt i den riktning jag vill?

För dem som vill tjäna Gud är den frågan särskilt relevant. Mycket av det som visas på tv är inte i harmoni med de höga principer och moralnormer som Bibeln lär ut. Livsstilar och sedvänjor som Bibeln fördömer framställs som godtagbara, normala och till och med moderna. Samtidigt blir kristna värderingar och de som följer dem ofta ignorerade, och man till och med driver med dem eller gör sig lustig  över dem. En författare beklagade sig och sade: ”Inte nog med att man får det avvikande att framstå som normalt. Man får det normala att framstå som avvikande.” Alltför ofta är tv:n en ”försåtlig lärare” som viskar: ”Gott är ont och ont är gott.” (Jesaja 5:20)

Vi måste vara noga med vad vi tittar på, för det kommer att påverka vårt tänkesätt. I Bibeln sägs det: ”Den som vandrar med de visa blir vis, men den som umgås med de enfaldiga går det illa.” (Ordspråksboken 13:20) Bibelkännaren Adam Clarke konstaterar: ”Att vandra med någon inbegriper kärlek och hängivenhet. Det är omöjligt att inte ta efter dem vi älskar. Det är därför vi säger: ’Säg mig vem du umgås med, och jag skall säga dig vem du är.’ Låt mig lära känna dem du umgås med, och jag kan gissa mig till vad du har för moral.” Som vi har sett använder människor en stor del av sin tid tillsammans med rollfigurer på tv som är långt ifrån visa och förståndiga, sådana som en uppriktig kristen annars aldrig ens skulle drömma om att bjuda in i sitt hem.

Om din läkare ordinerade en mycket stark medicin, skulle du förmodligen noga överväga fördelarna och riskerna innan du tog den. Om du tar fel medicin eller tar för mycket av en medicin, även om den är rätt, kan det skada din hälsa. Detsamma kan sägas om att titta på tv. Det är därför förståndigt av oss att vara uppmärksamma på vad vi tittar på.

Aposteln Paulus blev inspirerad att uppmuntra de kristna att tänka på sådant som är sant, av allvarlig betydelse, rätt, rent, värt att tycka om, väl omtalat, dygdigt och berömvärt. (Filipperna 4:6–8) Kommer du att följa det rådet? Du kommer att bli lycklig om du gör det.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 5]

”Tv:n är en uppfinning som gör att du kan sitta i vardagsrummet och bli underhållen av människor som du inte skulle vilja ha in i ditt hem.” – David Frost, brittisk tv-man

[Ruta på sidan 5]

VÅLD OCH SEX I BIBELN – VARFÖR?

Vad är skillnaden mellan det våld och det sex som visas på tv och det som beskrivs i Bibeln? När Bibeln talar om våld och sex, gör den det för att undervisa, inte för att underhålla. (Romarna 15:4) Guds ord återger historiska fakta. Det hjälper oss att förstå Guds syn på olika frågor och att ta lärdom av andras misstag.

I de flesta länder där man har tv-reklam handlar det våld och det sex som visas på tv inte om att undervisa. Det handlar om att tjäna pengar. Marknadsförare vill locka till sig så många tittare som möjligt, och sex och våld får tittarna att sitta kvar framför tv:n. Resultatet: De tittar på reklaminslagen och köper det som företagen gör reklam för. Nyhetsredaktioner tillämpar principen: ”Ju mer blodspillan, desto större nyhet.” Enkelt uttryckt: Otäcka nyheter – våld, katastrofer och krig – får större utrymme än nyheter som inte är lika dramatiska.

Bibeln berättar visserligen om våldshandlingar, men den uppmuntrar människor att vara fridsamma. Den förespråkar inte att man hämnas, utan att man löser problem i frid. Den förordar konsekvent en hög sexualmoral. Det kan man inte säga om många av de program som visas på tv. (Jesaja 2:2–4; 1 Korinthierna 13:4–8; Efesierna 4:32)

[Ruta/Bild på sidan 7]

BARN OCH TV-TITTANDE

”Utifrån de samlade resultaten av flera årtionden av studier har forskningsinstitut och folkhälsoinstitut dragit slutsatsen att barn kan ta skada av att titta på våld.” (The Henry J. Kaiser Family Foundation)

”[Vi håller med] American Academy of Pediatrics om att man inte bör låta ’barn som är två år eller yngre titta på tv’. Hjärnan hos barn i den åldern utvecklas mycket snabbt, och de behöver aktiv lek och interaktion med verkliga människor för att deras utveckling och deras fysiska och sociala förmågor skall stimuleras.” (The National Institute on Media and the Family)

[Bild på sidorna 6, 7]

Påverkar det jag tittar på mitt tänkesätt i den riktning jag vill?