Belizes barriärrev – ett världsarv

SPELA UPP

Belizes barriärrev – ett världsarv

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MEXICO

”Förfall eller försvinnande av någon del av kultur- eller naturarvet innebär en skadlig utarmning av det arv som tillhör alla världens länder. ... [Det] tillkommer det internationella samfundet som helhet att delta i skyddet av kultur- och naturarv av särskilt stort universellt värde.” (Ur UNESCO:s konvention om skydd för världens kultur- och naturarv)

I ÖVERENSSTÄMMELSE med orden här ovan blev barriärrevssystemen på Belizes kust klassade som världsarvsområde 1996. De fick då samma status som Machu Picchu i Peru, Grand Canyon i USA, Höga kusten i Sverige och andra fantastiska platser på vår jord. Vad är det som gör att Belizes barriärrev är av ”särskilt stort universellt värde”?

Ett arv värt att bevara

Barriärrevet vid Belizes kust är, näst efter Stora Barriärrevet utanför Australien, den största ansamlingen av levande korall i världen. Revet är det längsta på västra halvklotet och sträcker sig 30 mil längs Yucatánhalvön, inbegripet större delen av kusten utanför det centralamerikanska landet Belize. Utöver själva revet, som i själva verket består av en serie rev, innefattar det skyddade området omkring 450 mindre öar och tre atoller – ringformiga korallrev – som omsluter underbart vackra lagunsjöar. Sju marina områden på totalt närmare 1 000 kvadratkilometer är skyddade enligt Världsarvskonventionen.

Det är mycket viktigt att skydda korallreven, eftersom en fjärdedel av jordens alla marina växter och djur har sitt hemvist där. I fråga om biologisk mångfald är det bara de tropiska regnskogarna som kan överträffa korallrevens ekosystem. Men forskare varnar för att sjuttio procent av all korall på jorden kommer att vara förstörd inom de närmaste tjugo till fyrtio åren, om inte människan vidtar åtgärder för att få bukt med nedsmutsning, okontrollerad turism och skadliga aktiviteter, som fiske med cyanid.

I barriärreven utanför Belize har man kunnat särskilja 70 hårda korallarter, 36 mjuka korallarter och 500 fiskarter. Reven är hemvist för utrotningshotade havsdjur som både äkta och oäkta karettsköldpadda, soppsköldpadda, västindisk manat och spetskrokodil. Julianne Robinson, som forskar om korallrev, säger så här om den fantastiska mångfalden av marint liv: ”Barriärrevssystemen vid Belizes kust erbjuder många unika möjligheter för både forskare och turister. ... Det är en av de få platser där man fortfarande kan studera naturen när den är som bäst, men det är ändå en hotad plats.”

Det kanske största hotet mot barriärrevssystemen utanför Belize är korallblekning, ett fenomen som innebär att de mångfärgade korallerna blir vita och nästan genomskinliga. (Se rutan på sidan 26.) National Geographic News rapporterar att det samtidigt med orkanen Mitch skedde ett utbrott av korallblekning under 1997 och 1998, vilket resulterade i att täcket av levande korall minskade med 48 procent. Vad orsakade denna förödelse? Undersökningar pågår fortfarande, men korallrevsforskaren Melanie McField säger ändå: ”Den här korallblekningen beror med relativt stor säkerhet på stigande temperaturer i havet. ... Ultraviolett ljus orsakar också blekning, och kombinerat ger detta den värsta graden av blekning.” Men lyckligtvis verkar det som om reven utanför Belize långsamt återhämtar sig. *

Ett undervattensparadis

Det kristallklara vattnet i barriärreven vid Belizes kust håller i genomsnitt 26 grader, en fröjd för dykare och snorklare. Nittio procent av reven är fortfarande outforskade. Från staden San Pedro på ön Ambergris Caye är det lätt att komma ut till reven som ligger bara några hundra meter ut från stranden. Och 6 kilometer sydöst om San Pedro ligger det marina reservatet Hol Chan, en 8 kvadratkilometer stor undervattenspark med en kanal som löper genom revet.

En av de mest häpnadsväckande platserna på jorden för dykning är Blå hålet, som ligger i ett skyddat världsarvsområde omkring 10 mil utanför Belizes fastland i Lighthouserevet. Blå hålet blev känt 1970 genom den franske oceanografen Jacques-Yves Cousteaus expedition med forskningsfartyget Calypso. Mitt i det turkosfärgade havet ligger denna indigoblå kalkstenscenote, eller sluka, kantad av levande korall. Den är omkring 300 meter i diameter och mer än 120 meter djup. Det här hålet var en torr, underjordisk grotta innan havsnivån höjdes och taket så småningom störtade in. De första 35 meterna under vattenytan stupar väggarna nästan rakt ner. Ännu längre ner finns avsatser med jättelika droppstensformationer som pekar mot botten. Undervattenspanoramat är vördnadsbjudande, och sikten är upp till 60 meter. I hålet finns inte mycket marint liv, förutom hajar. Om man dyker med tuber bör man tänka på att dykning i det här hålet kräver dekompression och att det inte är något för oerfarna. Men möjligheterna till snorkling är utmärkta i det kristallklara vattnet bland de omgivande korallerna.

Inte långt från Blå hålet ligger ett annat av de sju världsarvsområdena, Half Moon Caye, en idyllisk ö som är fristad för den sällsynta rödfotade sulan. Inte mindre än 98 andra fågelarter har observerats här. Half Moon Caye Wall är beklädd med vackra mjuka koraller och sträcker sig 1 000 meter ner i havet, och att dyka längs den här väggen är något alldeles speciellt.

Det här korta besöket vid barriärreven utanför Belize har visat att det finns starka skäl att bevara den här skatten så att kommande generationer också kan förundras över den. Om reven skulle försvinna skulle det verkligen innebära ”en skadlig utarmning av det arv som tillhör alla världens länder”.

[Fotnot]

^ § 9 Det kan vara svårt att göra något på det lokala planet för att förhindra global uppvärmning som gör att havsvattnets temperatur stiger, men revens status som världsarv har fått invånarna i Belize att mer aktivt skydda området.

[Ruta/Bilder på sidan 26]

Korallblekning

Ett korallrev är ett levande undervattensgrund som huvudsakligen byggts upp av kolonibildande köttätande djur som kallas korallpolyper. De har ett hårt yttre skelett av kalciumkarbonat, eller kalksten. Levande korall växer ovanpå skelett från tidigare generationer. Mikroskopiska alger (zooxantheller) lever i symbios inuti de revbildande korallerna. Algerna ger ifrån sig syre och näringsämnen, som polyperna behöver, och tar upp koldioxid som polyperna avger. Polyperna är känsliga för förändringar av vattentemperaturen och börjar stöta bort algerna när temperaturen stiger, vilket leder till att de förlorar klorofyll och får ett blekt utseende. I detta försvagade tillstånd är korallerna mottagliga för sjukdom och kan lätt dö. Men korallrev är tåliga och kan återhämta sig om de skyddas.

[Bildkälla]

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Mexico

BELIZE

Karibiska havet

Stilla havet

[Bild på sidan 23]

Satellitbild över Belize och det 30 mil långa revet

[Bilder på sidan 24]

Rendezvous Caye

[Bildkälla]

©kevinschafer.com

[Bild på sidan 24]

Karettsköldpadda

[Bild på sidorna 24, 25]

I Lighthouserevet finns Blå hålet, som är en kollapsad kalkstensgrotta

[Bildkälla]

[Bild på sidan 25]

Barriärrevssystemen utanför Belize är hemvist för 500 fiskarter

[Bildkälla]

[Bildkällor på sidan 23]

[Bildkälla på sidan 24]

VAKNA!