Ett möte med trädgårdsmästarens lilla vän nyckelpigan

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

I STORBRITANNIEN kallas den här lilla färggranna insekten ladybird. * I Norge kallas den marihöne, och i Sverige kallas den även för gullhöna. Andra länder har sina egna namn på den här lilla insekten. Det är kanske inte alla som är så förtjusta i skalbaggar, men de flesta tycker om nyckelpigor. Barn är ofta fascinerade av dem, och trädgårdsmästare och odlare välkomnar dem med öppna armar. Varför är de så omtyckta?

Varför så omtyckt?

De flesta arter av den här vänliga lilla skalbaggen älskar att äta bladlöss (se bilden till vänster) – små, mjukhudade insekter som lever av att suga saft ur prydnads- och nyttoväxter. Vissa vuxna nyckelpigor kan äta flera tusen bladlöss under sin livstid, och nyckelpigornas larver har också stor aptit. Dessutom livnär sig nyckelpigor på många andra skadedjur, och vissa gillar till och med att smaska i sig mjöldagg, som annars skadar växterna. Inte att undra på att trädgårdsmästare och jordbrukare gärna vill ha nyckelpigor i sina odlingar!

Mot slutet av 1800-talet infördes oavsiktligt citrussköldlusen från Australien till Kalifornien. Den förökade sig så snabbt att den hotade att förstöra citrusodlingarna och ödelägga hela produktionen av citrusfrukter. Men i sitt hemland utgjorde inte sköldlusen något hot mot odlingarna, och därför åkte en entomolog till Australien för att söka efter citrussköldlusens naturliga fiende. Han upptäckte att det var en art av nyckelpiga som kallas vedalia. Omkring 500 nyckelpigor av den här arten skickades med båt till Kalifornien, och inom ett år var citrussköldlusen praktiskt taget utrotad. Citrusodlingarna var räddade.

Ett år i en nyckelpigas liv

Den här vackra lilla skalbaggen har en rund eller oval, välvd kropp med platt undersida. Trots sin enorma aptit är de flesta nyckelpigor mindre än en centimeter. De hårda, blanka täckvingarna som kallas elytra skyddar de ömtåliga flygvingarna och ger nyckelpigan dess vackra mönster. Det skyddande skalet, elytra, öppnar sig för att ge plats åt flygvingarna när nyckelpigan skall flyga i väg. Även om nyckelpigor ofta avbildas som röda med svarta prickar, har de omkring 5 000 olika arterna en mängd olika färger och mönster. Vissa är orange eller gula med svarta prickar. Andra är svarta med röda prickar. Några arter har inte några prickar alls, och en del är schackrutiga eller randiga.

Många arter lever bara ett år. De vuxna nyckelpigorna övervintrar på en torr och skyddad plats. De vaknar när dagarna blir varmare, och de börjar flyga runt för att leta efter växter som har blivit angripna av bladlöss. När de har parat sig lägger honan en hög med små, gula ägg (bilden till höger) på undersidan av ett blad där det finns rikligt med bladlöss. Ur varje ägg kläcks en larv med sex ben som mer ser ut som en rovlysten liten alligator (bilden till vänster) än en blivande nyckelpiga. Eftersom larven är så upptagen med  att äta bladlöss växer den snabbt ur sitt skinn. Den ömsar skinn flera gånger, och sedan sätter den sig fast vid en planta och förpuppar sig. Larven fortsätter att växa, och till sist kommer en vuxen nyckelpiga ut ur puppan. Till en början är den mjuk och blek, och den sitter kvar på plantan tills kroppen har hårdnat. Efter ungefär ett dygn har nyckelpigans karakteristiska mönster framträtt.

Fiender lär sig att undvika den färggranna nyckelpigan. När den känner sig hotad utsöndras en gul, illaluktande och mycket oaptitlig vätska från knälederna. Predatorer, som fåglar och spindlar, glömmer aldrig sitt första obehagliga möte med en nyckelpiga, och dess starka färg tjänar som en ständig påminnelse.

En problematisk nyckelpiga

En nyckelpiga som från början användes som ett biologiskt bekämpningsmedel mot skadedjur har själv blivit ett skadedjur. I sitt naturliga habitat i nordöstra Asien lever nyckelpigan Harmonia axyridis sida vid sida med andra nyckelpigor. Eftersom den har en ovanligt stor aptit på bladlöss och andra skadedjur introducerades den nyligen i Nordamerika och Europa. Men nu har den dessvärre blivit ett hot mot inhemska nyckelpigor, eftersom den äter upp all deras mat. Och mer än så, när favoritfödan tar slut, och utan några naturliga fiender som hejdar den, börjar den asiatiska nyckelpigan livnära sig på andra nyckelpigor och nyttoinsekter. Entomologer är oroade för framtiden, eftersom de befarar att vissa arter av nyckelpigor kan bli utrotade. Den här nyckelpigan gör sig också impopulär genom att smaska i sig frukt som är mogen för skörd. På hösten söker de sig dessutom inomhus i stora antal för att komma undan vinterkylan.

Några få nyckelpigearter äter värdefulla grödor i stället för att äta skadedjur. Men lyckligtvis är de flesta av dem en ren fröjd för alla odlare.

Bjud in nyckelpigan

Hur kan du bjuda in nyckelpigor till din trädgård? De söker sig gärna till blommande växter, som bjuder på pollen och nektar. En liten sträng av ogräs och ett fat med vatten kommer också att få dem att känna sig välkomna. Det är till fördel om man kan undvika kemiska bekämpningsmedel. Om man låter vissnade blad sitta kvar på växterna eller ligga på marken under vintern kan de bli mysiga övervintringsplatser. Försök att inte klämma sönder skalbaggar och ägg som du hittar i trädgården. Det kan vara nästa generation nyckelpigor som går förlorad.

Tänk på att det inte behövs särskilt många av de här vackra små insekterna för att du skall få hjälp med att hålla skadedjur borta från din trädgård och slippa använda starka bekämpningsmedel. Och om du tar väl hand om nyckelpigorna, kommer de att belöna dig för din omvårdnad. De är bara ett av många exempel på vår Skapares vishet, som psalmisten framhöll när han sade: ”Många är dina verk, Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har frambringat.” (Psalm 104:24)

[Fotnot]

[Bildkällor på sidan 16]

Överst: © Waldhäusl/Schauhuber/Naturfoto-Online; nyckelpigor till vänster: Scott Bauer/Agricultural Research Service, USDA; larv: Clemson University - USDA Cooperative Extension Slide Series, www.insectimages.org; ägg: Bradley Higbee, Paramount Farming, www.insectimages.org

[Bildkällor på sidan 17]

Längst till vänster: Jerry A. Payne, USDA Agricultural Research Service, www.insectimages.org; 2:a från vänster: Whitney Cranshaw, Colorado State University, www.insectimages.org; 3:e från vänster: Louis Tedders, USDA Agricultural Research Service, www.insectimages.org; 4:e från vänster: Russ Ottens, The University of Georgia, www.insectimages.org; nyckelpigor på ett blad: Scott Bauer/Agricultural Research Service, USDA