Kamtjatka – Rysslands vackra sagoland

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I RYSSLAND

FÖR mer än tre hundra år sedan var ryska upptäcktsresande på väg österut genom Asien och kom då till en bergig halvö som sköt ut mot söder i Stilla havet och skilde Ochotska havet från Berings hav. Det här området är något större än Italien, och med sin gåtfulla skönhet är det fortfarande i det närmaste okänt för utomstående.

Kamtjatka ligger på nästan samma breddgrad som Brittiska öarna, men klimatet är kallt. Vintrarna är mildare vid kusten, men vissa platser i inlandet kan få över sex meter snö och ibland nästan tolv meter! På somrarna ligger halvön ofta insvept i dimma från havet och genomfars av kraftiga vindar. Eftersom det regnar mycket på Kamtjatkas vulkanjord frodas växtlivet. Här finns bland annat bärbuskar, gräsarter som är lika höga som en vuxen människa och praktfulla vildblommor, till exempel jätteälggräs.

Nästan en tredjedel av halvön täcks av kamtjatkabjörkar, som är böjda och förvridna på  grund av de hårda vindarna och tyngden från all snö. De här björkarna är härdiga och växer långsamt. De har starka rötter, och det gör att träden kan växa nästan var som helst – till och med horisontellt på klippväggar! Löven slår ut i juni när det fortfarande brukar vara snö, och de skiftar i gult i augusti och talar om att vintern är på väg.

Vulkaner, gejsrar och varma källor

Kamtjatka ligger i Eldringen, ett bälte med hög seismisk aktivitet i Stilla havet, och har omkring 30 aktiva vulkaner. Vulkanen Kljutjevskaja reser sig 4 750 meter över havet och är därmed Eurasiens högsta aktiva vulkan. Den anses ha ”en perfekt, otroligt vacker kägla”. Sedan de ryska upptäcktsresandena kom till Kamtjatka 1697 har det varit mer än 600 vulkanutbrott på halvön.

Åren 1975 och 1976 skapade sprickutbrott i området Tolbatjik en flammande ”fackla” som var omkring 2,5 kilometer hög! Det blixtrade i askmolnen. Utbrotten varade i nästan ett och ett halvt år och skapade fyra nya vulkankäglor. Sjöar och floder försvann, och het aska torkade ut hela skogar ner till rötterna. Vidsträckta områden förvandlades till öken.

Lyckligtvis har de flesta utbrott skett långt från bebyggda områden, och det är få som har mist livet. Men besökare har andra skäl till att vara försiktiga, speciellt när de skall till Dödsdalen, som ligger vid foten av vulkanen Kichpinytj. När det är vindstilla, speciellt under vårsmältan, samlas giftiga vulkaniska gaser i dalen och gör den till en dödsfälla för naturlivet. Vid ett tillfälle hittade man tio björnkadaver och ett stort antal andra döda djur i dalen.

Den stora krater som är känd som Uzoncalderan har kittlar med bubblande lera och ångande heta kratersjöar som är fulla av färgrika alger. I samma område ligger Gejsrarnas dal, som upptäcktes 1941. En del gejsrar får utbrott en gång varannan eller var tredje minut och andra med några dagars mellanrum. Besökare kommer med helikopter till de här fantastiska platserna, som ligger ungefär 18 mil norr om staden Petropavlovsk-Kamtjatskij. Men antalet besökare är hårt reglerat för att den ömtåliga ekologiska  balansen inte skall störas. Av den anledningen är sex områden i Kamtjatka skyddade som världsarvsobjekt.

Kamtjatka har otaliga varma källor. Många av dem har en temperatur på 30–40 grader, vilket gör att besökarna kan njuta och få lite kompensation för de långa, kalla vintermånaderna. Geotermisk värme används också för att producera elektricitet. Rysslands första geotermiska kraftverk byggdes på just den här halvön.

Björn, lax och havsörn

Omkring 10 000 brunbjörnar strövar fortfarande omkring på Kamtjatkahalvön. De väger i genomsnitt 150–200 kilo, men de kan bli nästan tre gånger så stora om de får vara i  fred. I det infödda folket itelmenernas folksaga var björnen deras ”broder”, och de respekterade det här djuret. Brödraskapet upphörde när skjutvapnet kom in i bilden. Nu är naturvårdare oroliga för hur det skall gå för djuren.

Björnarna är skygga, och därför ser man dem sällan. Men när laxen börjar leka i floderna i juni kommer de i stort antal för att kalasa på fisken. En enda björn kan äta ett tjugotal laxar vid ett och samma tillfälle! Varför har björnen en så glupande aptit? Under sommaren måste den lagra tillräckligt mycket kroppsfett för att kunna överleva de torftiga, kalla vintermånaderna. Den tillbringar då sin tid i ett skyddat ide, där den sover för att spara energi.

Ett annat djur som tycker om lax är jättehavsörnen, en praktfull fågel med ett vingspann på upp till 2,5 meter. Den är nästan helt svart, förutom de vita skuldrorna och den kilformade, vita stjärten. Det finns omkring 5 000 sådana här örnar, och antalet minskar. De förekommer bara i den här delen av världen och sporadiskt på ögruppen Aleuterna och Pribilof-öarna som tillhör Alaska. Fåglarna använder samma näste år efter år och underhåller dem och bygger på dem. Ett sådant näste blev tre meter i diameter och så tungt att det knäckte björken som det var byggt i!

Kamtjatkas befolkning

Kamtjatkas befolkning består mestadels av ryssar, men det finns fortfarande flera tusen som tillhör de inhemska folken. Den största inhemska folkgruppen är korjakerna, som bor i den norra delen. Andra folkgrupper är tjuktjer och itelmener, som båda har ett eget språk. Större delen av befolkningen bor i Petropavlovsk-Kamtjatskij, halvöns administrativa centrum. Resten av halvön är glest befolkad, och de flesta samhällena vid kusten och längs floderna kan nås enbart med båt eller flyg.

Fiske och krabbfiske är stöttepelarna inom ekonomin. Kamtjatkakrabban är särskilt populär. Den har över 1,5 meter mellan klorna och ger liv och färg åt salustånden.

Sedan 1989 har Jehovas vittnen besökt Kamtjatka med ett annat slags fiske i tankarna. Som ”människofiskare” har de fört de goda nyheterna om Guds kungarike till människorna i Kamtjatkas isolerade samhällen. (Matteus 4:19; 24:14) En del av dem har tagit emot de goda nyheterna och hjälper nu ytterligare andra att lära känna Skaparen, Jehova Gud, så att de tillber honom i stället för hans skapelse. Många har därför blivit befriade från den vanliga föreställningen att man skall frukta onda andar. (Jakob 4:7) De får också veta hur det kommer att bli i framtiden, när hela jorden kommer att vara fri från all ondska och vara ”full av kunskapen om Jehova, liksom vattenmassorna täcker havets botten”. (Jesaja 11:9)

[Ruta/Bilder på sidan 18]

EN IMPONERANDE CALDERA

Uzoncalderan är en omkring 10 kilometer bred sänka som uppstått vid en gammal vulkan. Dess branta väggar innesluter ”en samling av allt som Kamtjatka är berömt för”, sägs det i en bok. Sänkan har varma och kalla källor, kittlar med bubblande lera, ”slamvulkaner”, rik växtlighet och ofördärvade sjöar där det finns fullt med fisk och mängder med svanar.

I boken Miracles of Kamchatka Land sägs det att ”det knappast finns någon annan plats på jorden” där hösten är lika vacker som den är kort. Den scharlakansröda tundran bryter av mot björkarnas intensivt guldgula färg, medan jorden bubblar lite här och där och får pelare av vit ånga att skjuta upp och avteckna sig mot den djupblå himlen. Och tidigt på morgonen ”sjunger” skogen när otaliga miljoner rimfrostiga löv faller till marken med ett litet pling och vänligt talar om att vintern är i antågande.

[Ruta på sidan 19]

EN GIFTIG SJÖ!

År 1996 fick en vulkan som man trodde var utslocknad utbrott under Karymskogosjön och skapade nästan 10 meter höga vågor som jämnade den omkringliggande skogen med marken. På bara några minuter blev sjön för sur för att något skulle kunna leva där. Men man hittade inga döda djur i närheten av sjön, trots nedfallet från vulkanen och trots att vågorna hade vräkt mot stränderna, förklarar forskaren Andrew Logan. Han säger: ”Före utbrottet fanns det flera miljoner fiskar (främst lax och forell) i Karymskogosjön. Efter utbrottet fanns det inget liv i sjön.” Men en del av fiskarna kan ha överlevt. Forskare menar att det kan ha förekommit något slags varningssignal, kanske en kemisk förändring i vattnet, och att detta fått fisken att fly ut i Karymskogofloden.

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

RYSSLAND

KAMTJATKA