Från Egypten till städer runt om i världen

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ITALIEN

”DE HAR ’färdats’ ut ur det land de härstammar från”, sägs det i den italienska tidskriften Archeo, ”och de har blivit synliga symboler för den höga kultur som skapat dem.” De flesta av dem lämnade Egypten för länge sedan och fördes till sådana platser som Istanbul, London, Paris, Rom och New York. De som besöker Rom kan se att många av stadens kända torg är utsmyckade med dem. Vad är det vi talar om? Jo, obelisker!

En obelisk är en uppåt avsmalnande fyrkantig stenpelare, som avslutas med en tydlig spets, formad som en pyramid. Den äldsta kända obelisken är omkring 4 000 år gammal, och den yngsta är omkring 2 000 år gammal.

Obeliskerna är vanligtvis av röd granit, och de forntida egyptierna högg ut dem i ett enda stycke (monolitiska stenblock) och reste dem framför gravar och tempel. Några är mycket stora. Den största obelisk som fortfarande står upp finns på ett torg i Rom och reser sig 32 meter över marken och väger omkring 455 ton. De flesta är utsmyckade med hieroglyfer.

Syftet med dessa monument var att ära solguden Ra. De restes för att tacka honom för hans beskydd och för de segrar som han gett egyptiska härskare och även för att be om ynnest. Deras form tros vara hämtad från pyramidernas. De representerar solstrålar som kommit ner till jorden för att ge värme och ljus.

Obeliskerna användes också för att ge ära åt faraonerna. Deras inskrifter beskriver olika egyptiska härskare som ”älskade av Ra” eller ”lika vackra ... som Atum”, som var solens och solnedgångens gud. På en obelisk berättas det om en faraos militära framgångar: ”Hans makt är som Montus [krigsguden], tjuren som trampar ner främmande länder och dödar upprorsmän.”

De första obeliskerna uppfördes i den egyptiska staden Iunu (Bibelns On), som man tror betyder ”pelarstaden”, vilket kanske syftar på stadens obelisker. Grekerna kallade staden Heliopolis, som betyder ”solstaden”, eftersom den var centrum för egyptiernas soldyrkan. Det grekiska namnet Heliopolis motsvarar det hebreiska namnet Bet-Semes, som betyder ”solens hus”.

Den profetiska bibelboken Jeremia talar om att ”stoderna i Bet-Semes, som är i Egyptens land”, skulle brytas sönder. Det här kan syfta på Heliopolis obelisker. Gud fördömde den avgudadyrkan som de här obeliskerna representerade. (Jeremia 43:10–13)

Stenbrytning och transportering

Hur obeliskerna tillverkades kan man få klarhet i genom att studera den största obelisken. Den ligger övergiven i närheten av Assuan i Egypten, där den höggs ut. När man hade valt ut en lämplig klippbädd och jämnat till den, högg man ut ett dike runt det som skulle bli obelisken. Man högg ut gångar under den och fyllde dem med träkilar, tills botten var fri. Monoliten vägde omkring 1 170 ton, mer än något annat klippblock som de forntida egyptierna huggit ut. Det skulle föras ner till Nilen och transporteras vidare på en pråm.

Men obelisken i Assuan övergavs när man upptäckte att den hade spruckit och inte gick att reparera. Om den hade blivit färdig, skulle den ha blivit 42 meter hög och haft en bas på fyra gånger fyra meter. Hur obeliskerna restes är ännu okänt.

 Från Egypten till Rom

Egypten blev en romersk provins år 30 f.v.t. Flera romerska kejsare hade en önskan att förgylla sin huvudstad med prestigefyllda monument, och därför transporterades inte mindre än 50 obelisker till Rom. För att kunna flytta dem var man tvungen att bygga stora skepp som var särskilt utformade i det syftet. Obeliskerna fortsatte att vara nära förknippade med soldyrkan även sedan de kommit till Rom.

När romarriket föll, plundrades Rom. De flesta obelisker stjälptes omkull och glömdes bort. Men när obeliskerna grävts fram ur ruinerna av den forntida staden, såg olika påvar till att de restes på nytt. Den katolska kyrkan har erkänt att obeliskerna var ”tillägnade solen av en egyptisk kung” och att de en gång ”gav tom prakt åt vanärande hedniska tempel”.

När de första obeliskerna restes på nytt under påven Sixtus V:s regering (1585–1590) åtföljdes det av andebesvärjelser och böner om välsignelse och även av bestänkning med heligt vatten och brännandet av rökelse. ”Jag besvär dig”, sjöng en biskop framför Vatikanens obelisk, ”att bära det heliga korset och att förbli fri från all hednisk orenhet och alla angrepp av andlig ondska.”

När en turist betraktar de obelisker som står i Rom i dag, är det troligt att han tänker på vilken skicklighet det krävdes för att hugga ut, transportera och resa dem. Han kanske också förundras över att monument som användes i soldyrkan smyckar påvarnas stad, i sanning en sällsam kombination!

[Bild på sidan 15]

Luxor i Egypten

[Bild på sidan 15]

Rom

[Bild på sidan 15]

New York

[Bild på sidan 15]

Paris