Textilfärgning förr och nu

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

HAR du tänkt på hur färger kan påverka våra känslor? Det är inte så konstigt att människor historien igenom har kommit på olika metoder för att färga tyger.

När vi köper kläder, eller kanske tyger till inredningen i hemmet, vill vi inte att färgerna skall bli urtvättade eller blekta. Vi gjorde ett besök på SDC Colour Museum i Bradford i norra England för att ta reda på hur textilier kan bli färgäkta och hur traditionella metoder att färga har utvecklats. * Vi fick se exempel på några av de ovanliga ämnen som har använts till färgning genom århundradena.

Färgning förr i tiden

Fram till mitten av 1800-talet hämtades de ämnen som användes till färgning uteslutande från naturen. De kunde komma från växter, insekter eller skaldjur. Några örter som användes var vejde, som gav en blå färg (1), färgreseda, som gav en gul färg (2), och krapp, som gav en röd färg. Svart färg utvanns ur blåträ, och en busklav av släktet Roccella gav en violett färg. Snäckor av släktet Murex gav ett mycket dyrbart färgämne, purpur, som på vissa platser kallas tyrisk eller kejserlig purpur (3). Kläderna som bars av romerska kejsare var färgade med just purpur.

Men långt innan det fanns romerska kejsare bar framstående och välbärgade människor kläder som hade färgats med naturliga färgämnen. (Ester 8:15) Man kunde till exempel få röda färger av torkade sköldlösshonor (4). Det var tydligen kermessköldlusen som användes för att få det röda färgämne som man i det forntida Israel använde till tältboningens utrustning och till översteprästens kläder. (2 Moseboken 28:5; 36:8)

Metoder för färgning

Utställningarna på museet visar att de flesta färgningsmetoder är mycket mer komplicerade än att bara doppa garn eller något annat material i ett färgbad. Ett steg i färgningen är ofta att man använder ett bindemedel som fäster vid fibern och drar till sig färgämnet. Bindemedlet gör att färgämnet binds till det material som färgas och inte längre är vattenlösligt. Som bindemedel används ofta kemikalier, och en del av dem kan vara farliga att hantera.

Under färgningsprocessen kan det utvecklas dofter som inte är särskilt angenäma, till exempel vid den tidskrävande och invecklade processen att ta fram turkiskt rött. Den här processen användes till bomull, och den lysande röda färgen som blev resultatet påverkades varken av ljus, tvättning eller blekning. En  gång i tiden inbegrep hela färgningsprocessen 38 olika steg, och det tog fyra månader att genomföra den! Några av de vackraste kläderna som finns på museet är färgade med just turkiskt rött (5).

Syntetiska färgämnen

Det första färgämnet som inte togs ur naturens förråd utvecklades 1856 av William Henry Perkin. En av utställningarna berättar om hans upptäckt av färgämnet mauvein, som ger en intensivt lila färg. Vid slutet av 1800-talet hade man utvecklat många syntetiska färgämnen som ger starka färger. Nu för tiden tillverkas mer än 8 000 olika syntetiska färgämnen (6). De enda naturliga ämnen som fortfarande är i allmänt bruk är blåträ och koschenill.

I ett galleri på museet förklaras vilka särskilda processer som är nödvändiga för att färga konstfibrer, som viskos. Den vanligaste sorten av viskos som används nu för tiden framställdes kommersiellt första gången 1905. Kemiskt sett liknar viskos bomull, så de flesta färgningsmetoder som fanns att tillgå på den tiden kunde också användas till viskos. Men det krävdes nya typer av färgämnen för att kunna färga textil när det togs fram nya material som acetatfiber, polyester, nylon och akryl.

Svårigheten att få tvättäkta färg

När vi köper kläder eller andra textilier vill vi att de skall vara tvättäkta, eller färgäkta. Men många kläder bleknar i solen eller när de har tvättats många gånger, särskilt när man använder tvättmedel med tensider. Ibland kan kläder bli missfärgade av svett eller av att tvättas tillsammans med kläder i andra färger. Färgens hållbarhet under tvättning beror på hur starkt färgens molekyler har fäst vid fibrerna. På grund av upprepad tvättning och på grund av tensiderna i tvättmedlet som skall få smutsen att lossna kan färgen börja släppa från fibrerna, och plagget förlorar färg. De som tar fram nya färger testar sina produkter för att se hur ljus, tvättning, tensider och svett påverkar det färgade materialet och för att kontrollera att kvaliteten på färgningen är tillräckligt hög.

Turen på museet gjorde att vi blev mer medvetna om vilka material som våra kläder är tillverkade av. Men det som gjorde störst intryck var all information om de metoder som har utvecklats för att färgen på våra kläder skall bevaras tvätt efter tvätt.

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 24]

Fotona 1–4: Genom tillmötesgående från the Colour Museum, Bradford (www.colour-experience.org)

[Bildkälla på sidan 25]

Foto 5: Genom tillmötesgående från the Colour Museum, Bradford (www.colour-experience.org); foto 6: Clariant International Ltd., Schweiz