Varför så många fattiga i en rik värld?

”DE FATTIGA har ni ... alltid bland er”, sade Jesus Kristus under det första århundradet. (Matteus 26:11) Från Jesu tid och fram till vår tid har det alltid funnits ett stort antal människor som varit fattiga. Men varför finns det så många fattiga i en värld där det råder så stort välstånd?

Somliga tror att människor blir fattiga på grund av att de fattar oförståndiga beslut. Det kan stämma i vissa fall. De som väljer att missbruka alkohol eller droger eller ger efter för spelbegär kan lätt förlora sina materiella tillgångar. Men det är inte alla fattiga som är fattiga på grund av att de har visat dåligt omdöme.

Många har förlorat sitt jobb på grund av förändringar inom industrin. Många förvärvsarbetande har sett sina besparingar ätas upp av skyhöga sjukvårdskostnader. Och de flesta av de hundratals miljoner fattiga som lever i utvecklingsländerna är fattiga utan att själva rå för det. Orsakerna till problemet med fattigdom ligger ofta utanför de drabbades kontroll, något som följande exempel visar.

 En lärdom från det förflutna

I början av 1930-talet kom världen in i den ekonomiska kris som kom att bli känd som den stora depressionen. I ett land var det miljontals som förlorade sitt arbete och hundratusentals som blev hemlösa. Men samtidigt som många gick hungriga hällde lantbrukare ut oerhörda mängder mjölk i diken, och myndighetspersoner tvingade lantbrukare att avliva miljontals boskapsdjur.

Varför detta slöseri? Det ekonomiska systemet krävde att jordbruksprodukter och andra varor skulle säljas med god förtjänst. Mjölk, kött och spannmål hade stort värde för de fattiga. Men när de här varorna inte kunde säljas med vinst ansågs de värdelösa och skaffades bort.

Bristen på mat orsakade upplopp i många städer. En del invånare som inte kunde köpa mat till sina familjer såg till att de fick det de behövde genom att hota med vapen. Andra var utsvultna. De här händelserna utspelade sig i USA. Tidigt under den stora depressionen gjorde landets mäktiga ekonomiska system ingenting för dem som hade de lägsta inkomsterna. Det var ett ekonomiskt system där det ansågs vara viktigare att göra vinstgivande affärer än att se till att alla hade mat, husrum och arbete.

De ekonomiska förhållandena i dag

Världsekonomin återhämtade sig från den stora depressionen, och många tycks nu vara rikare och ha större ekonomisk trygghet än någonsin. Men mitt i allt överflöd har de fattiga inte särskilt stora möjligheter att förbättra sin lott i livet. Rapporter om svält och fattigdom i utvecklingsländerna är så vanliga att många har tröttnat på att läsa dem. När flyktingar tvingas svälta på grund av krig, när matförråd ruttnar på grund av sluga politiska utspel och när marknadskrafterna får priset på basvaror att höjas till nivåer som de fattiga inte har råd  att betala, då ser vi verkningarna av ett system som inte klarar av att sörja för behoven hos de mest utsatta. Världens ekonomiska system gör ingenting för de miljoner som lever i stor fattigdom.

I själva verket har människan aldrig lyckats skapa ett ekonomiskt system som har kunnat tillfredsställa alla människors materiella behov. För omkring 3 000 år sedan drog en skarpsynt iakttagare slutsatsen: ”Jag vände tillbaka och såg alla de förtryckande handlingar som begås under solen, och se, de förtrycktas tårar, men ingen tröstade dem; nej, det var deras förtryckare som hade makten, och ingen tröstade dem.” (Predikaren 4:1) Trots att vi lever i en tid av stort materiellt överflöd, är det ekonomiska förtrycket fortfarande stort.

Miljontals människor som nu är fattiga har mycket små möjligheter att ta sig upp ur fattigdomens avgrund. Ändå har många lärt sig att ta itu med sina ekonomiska problem på ett bra sätt. De har också kommit att se fram emot en bättre framtid.

[Ruta på sidan 5]

Kampen för överlevnad

I boken The Working Poor—Invisible in America ger journalisten David K. Shipler en bild av hur situationen är för somliga i USA som lever på gränsen till ekonomisk ruin: ”En förfallen lägenhet kan förvärra ett barns astma, vilket leder till att barnet kommer in på sjukhus, vilket leder till en sjukvårdsräkning som inte kan betalas, vilket leder till en betalningsanmärkning, vilket leder till att räntan på ett lån på bilen skjuter i höjden, vilket gör det nödvändigt att köpa en sämre bil, vilket gör att mamman inte alltid kommer i tid till arbetet, vilket begränsar hennes möjligheter till befordran och bättre lön, vilket gör att hon tvingas bo kvar i den nedgångna lägenheten.” För barnet och mamman lurar olyckan runt hörnet, trots att de lever i världens rikaste land.

[Ruta på sidan 6]

Räcker goda föresatser?

I november 1993 sammanträdde en grupp tjänstemän i en regeringsbyggnad i Washington D.C. för att försöka komma fram till en lösning på ett allvarligt problem. De här tjänstemännen hade hundratals miljoner dollar till sitt förfogande för att hjälpa de hemlösa i USA. Medan de sammanträdde samlades polismän, brandmän och sjukvårdare vid en busshållplats tvärs över gatan. Ambulanspersonal hämtade kroppen av en hemlös kvinna. Hon hade dött alldeles framför byggnaden för det amerikanska departementet för bostads- och urbanutveckling (Department of Housing and Urban Development [HUD]), den myndighet som skall hjälpa hemlösa.

En reporter på The New York Times intervjuade senare en anställd vid HUD som kommenterade det stora uppbådet av räddningspersonal och räddningsfordon som var på plats: ”Det är märkligt att se vilka stora resurser som läggs ner på en människa som har dött – medan hon lever får hon inte del av ens en bråkdel av dem.”

[Bild på sidorna 4, 5]

En invandrarkvinna med sina tre barn under den stora depressionen på 1930-talet

[Bildkälla]

Dorothea Lange, FSA Collection, Library of Congress

 [Bild på sidorna 6, 7]

På en arbetsplats som den här är genomsnittslönen mindre än 100 kronor i månaden, och arbetarna kan tvingas arbeta 70 timmar i veckan

[Bildkälla]

© Fernando Moleres/Panos Pictures