Parfymtillverkarens favoritfrukt

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ITALIEN

PARFYM har en lång historia. På Bibelns tid lät man hemmet, kläderna, sängarna och kroppen dofta parfym om man bara hade råd. Ingredienser som användes för att framställa parfym var bland annat kanel och andra kryddor, aloe och balsamolja. (Ordspråksboken 7:17; Höga Visan 4:10, 14)

Eteriska oljor som utvinns ur växter är fortfarande grunden för parfymtillverkning. Vi befinner oss i Italien, i regionen Kalabrien på den sydligaste delen av Apenninska halvön, för att se hur man tar fram en av ingredienserna i parfym. Du kanske inte känner till att det finns en citrusfrukt som kallas bergamott, men det sägs att dess arom finns i närmare en tredjedel av all parfym för kvinnor och i hälften av männens rakvatten. Nu skall du få veta lite mer om bergamotträdet.

Bergamotträdet är grönt året om. Det blommar på våren, och gula frukter med mjukt skal – ungefär i samma storlek som apelsiner – börjar mogna sent på hösten eller tidigt på vintern. Många experter menar att bergamottträdet är en hybrid, och dess ursprung är något av ett mysterium. Det växer inte i vilt tillstånd, och det kan inte odlas från frö. För att reproducera det måste odlare ympa in skott av bergamotträd på andra närbesläktade träd, som limeträd eller apelsinträd.

För parfymtillverkare har bergamottfrukten unika egenskaper. En bok i ämnet förklarar att oljan som utvinns ur frukterna har den sällsynta förmågan att ”förena och binda olika aromer så att de smälter ihop till en enda bouquet och att tillföra en not av särskild fräschör i varje doftblandning där den ingår”. *

Odling i Kalabrien

Historiska källor visar att bergamott växte i Kalabrien redan i början av 1700-talet och att de bofasta sålde bergamottolja till förbipasserande resenärer. Men den kommersiella odlingen av bergamott kom i gång när man började framställa parfym. År 1704 hade Gian Paolo Feminis, en italienare som hade emigrerat till Tyskland, börjat framställa en eau-de-toilette som han kallade Aqua admirabilis, eller ”utsökt vatten”. Den främsta ingrediensen var just bergamottolja. Parfymen blev känd som eau-de-cologne, eller ”vatten från Köln”, efter staden där den först framställdes.

Den första bergamottodlingen anlades i provinsen Reggio omkring 1750, och försäljningen av bergamottolja gav en så ansenlig förtjänst att man ville anlägga fler odlingar. Bergamotträd vill ha milda vintrar, och de vill växa i söderläge i skydd från kalla nordliga vindar. Men de gillar inte stora temperaturskillnader, att det är  blåsigt eller att klimatet är fuktigt under någon längre tid. Längst söderut på det italienska fastlandet finns en liten landremsa som är endast 5 kilometer bred och 15 mil lång, och den bjuder på ett idealiskt mikroklimat. Och trots att man har försökt odla bergamott på andra håll i världen kommer en stor del av världsproduktionen från området kring Reggio. Den enda stora producenten förutom Italien är Elfenbenskusten i Afrika.

Bergamottolja utvinns ur skalet på frukten och har en gulgrön färg. Den traditionella metoden att framställa den här oljan innebar att man skar frukten i två halvor, tog ut fruktköttet och pressade skalet så att oljan kom ut från det gula ytterskalet. Man använde svampar för att suga upp vätskan som pressades fram, och det gick åt omkring 90 kilo frukt för att framställa 500 gram olja. När man framställer bergamottolja nu för tiden används maskiner med valsar som skrapar av skalet på de hela frukterna.

Inte känd men välanvänd

Bergamottfrukten är kanske inte så känd utanför Kalabrien, men som någon uttryckte det: ”Bland kännare är bergamott ett magiskt ord.” Den fruktiga doften känns inte bara igen i parfymer, utan också i tvålar, deodoranter, tandkrämer och hudvårdsprodukter. Som smaktillsats används bergamottolja i glass och konfekt samt i te och andra drycker. Den ingår i många solskyddsprodukter, eftersom den bidrar till en fin solbränna. Den har också antiseptiska och bakteriedödande egenskaper som gör den värdefull för läkemedelsindustrin. Den ingår i desinficeringsmedel som används vid operationer och oftalmologiska och dermatologiska behandlingar. Fruktens pektin har en god gelbildande förmåga och används i blodstillande medel och i medel mot diarré.

Man har kunnat isolera omkring 350 beståndsdelar i bergamottolja som alla bidrar till dess unika doft och egenskaper. Och allt det här i en enda frukt!

Bibelns skribenter kände förmodligen inte till den här frukten. Men den som tänker lite extra på egenskaperna hos den här citrusfrukten och på Skaparens vishet får säkert anledning att säga som psalmisten: ”Lovprisa Jehova ... ni fruktträd.” (Psalm 148:1, 9)

[Fotnot]

[Bild på sidan 25]

Vid framställning av bergamottolja skrapas skalet av de hela frukterna

[Bildkälla]

©Danilo Donadoni/Marka/age fotostock