Baptisterierna – tysta vittnesbörd om en gammal sedvänja

SPELA UPP

Baptisterierna – tysta vittnesbörd om en gammal sedvänja

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FRANKRIKE

”DÖPT i katedralen genom nedsänkning”. Så löd en rubrik i en fransk tidning 2001. Men på bilden till artikeln stod en som nyligen blivit omvänd till katolicismen i en stor dopbassäng med vatten upp till knäna och en katolsk biskop som hällde vatten på den nyomvändes huvud. Liknande dop förrättas på många platser runt om på jorden, och de visar att katolska kyrkan efter Andra Vatikankonciliet alltmer börjat gå över till att döpa genom partiell nedsänkning i vatten. Därför uppstår frågorna: Med tanke på att de flesta katoliker döps som spädbarn och då bara begjuts med lite vatten, vilket sätt att döpa överensstämmer med det mönster som Johannes döparen och Jesu apostlar gav? Hur bör de kristna i vår tid bli döpta? Baptisteriernas historia kan hjälpa oss att få svar på de här frågorna. *

Dopets ursprung och innebörd

Ursprungligen utfördes dopet genom fullständig nedsänkning i vatten. Det förstår vi av Bibelns berättelse om den etiopiske hovfunktionär som blev döpt av Filippus. När han hade lärt känna sanningen om vem Kristus var och fick se ett ställe med vatten, sade han: ”Vad hindrar att jag blir nedsänkt?” (Apostlagärningarna 8:26–39, The Emphatic Diaglott) Det grekiska rotordet för ”nedsänkt” är här baptịzō, som betyder ”döpa”, ”doppa ner”, ”sänka ner”. Det avser fullständig nedsänkning. Att det är så understryks av att dopet liknas vid en begravning. (Romarna 6:4; Kolosserna 2:12) Det är intressant att lägga märke till att Johannes döparen kallas Johannes nedsänkaren av flera franska översättare (till exempel Chouraqui och Pernot). (Se fotnoten till Matteus 3:1 i studieutgåvan av Nya världens översättning av Den heliga skrift.)

Under de allra första århundradena efter kristendomens början utfördes dop genom fullständig nedsänkning, och de förrättades var som helst där det fanns tillräckligt med vatten – i floder, i havet eller i privata badinrättningar. När antalet nyomvända ökade byggdes baptisterier på många platser runt om i den romerska världen, från Dalmatien till Palestina och från Grekland till Egypten. Ett av de äldsta baptisterier som hittills grävts fram är från omkring år 230 v.t. och ligger alldeles intill floden Eufrat i Syrien.

När den ”kristna” tron blev en erkänd religion i romarriket under 300-talet var det miljoner som blev ”kristna” och behövde döpas. För att möta detta behov uppfördes baptisterier lite här och var. Under 500-talet hade det byggts 25 baptisterier enbart i Rom, däribland ett invid basilikan San Giovanni in Laterano. I Gallien hade förmodligen varje biskopsdöme ett eget baptisterium. Enligt en källa uppgick dessa till inte mindre än 150 stycken. Dessutom fanns det förmodligen ytterligare hundratals baptisterier på landsbygden, belägna invid små kyrkor, gravar eller kloster.

Arkitektur och vattentillförsel

Baptisterierna var i allmänhet runda eller flersidiga, och de uppfördes antingen som en fristående byggnad eller i anslutning till någon kyrka. Utgrävningar visar att de var små (i allmänhet inte större än 200 kvadratmeter) men vackert utsmyckade med pelare, marmorinläggningar, mosaiker och målningar, som ibland hade bibliska motiv. En del baptisterier, exempelvis det i Mariana på Korsika, hade till och med en elegant baldakin, eller takhimmel, över dopbassängen. Ordet baptisterium användes även om själva dopbassängen, som kunde vara fyrkantig, rund, sexkantig, rektangulär, korsformig eller åttkantig. Bredden och djupet på bassängerna visar att de förmodligen var avsedda för vuxendop. De var i allmänhet tillräckligt stora för att rymma åtminstone två personer. I Lyon i östra Frankrike var exempelvis bassängen över tre meter bred. Många bassänger hade trappsteg, vanligtvis sju stycken, som ledde ner i vattnet.

En svår uppgift för dem som utformade och byggde baptisterierna var naturligtvis att få in vatten till bassängerna. Många baptisterier byggdes i närheten av naturliga källor eller i ruinerna av termalbad, som det i Nice i södra Frankrike. Vattnet leddes ofta in i bassängerna och ut igen via rörledningar. I andra fall bar man in regnvatten från en närliggande cistern.

Baptisteriet Saint-Jean i Poitiers i västra Frankrike byggdes omkring år 350 och ger en bra bild av hur ett ”kristet” baptisterium kunde se ut på den tiden. I ett rektangulärt rum, som var omgivet av flera annex, fanns en stor åttkantig dopbassäng med tre trappsteg. Bassängen är nästan en och en halv meter djup, och på det bredaste stället är den drygt två meter. Baptisteriet byggdes i anslutning till en akvedukt som ledde in vatten i staden från en närliggande källa.

Fullständig eller partiell nedsänkning?

Skedde dopet i sådana baptisterier genom fullständig nedsänkning? En del katolska historiker svarar nej och menar att dop genom begjutning (då man häller vatten över huvudet på den som skall döpas) omnämndes som ett möjligt dopsätt tidigt i den katolska kyrkans historia. De framhåller också att många bassänger inte var mer än en meter djupa, alltså inte tillräckligt djupa för att en vuxen skulle kunna bli nedsänkt i dem. I ett katolskt uppslagsverk står det om baptisteriet i Poitiers: ”Dopförrättaren [prästen] kunde gå ner ända till tredje trappsteget utan att bli våt.”

Men även sena målningar av dopet framställer fullständig nedsänkning som normen genom att avbilda dopkandidaten med vatten upp till bröstkorgen eller ända upp till halsen. (Se bilderna ovan.) Men var fullständig nedsänkning möjlig även om vattnet bara nådde upp till midjan på en medelstor vuxen? I ett uppslagsverk framförs tanken att systemet för att avleda vattnet tillfälligtvis kan ha stängts av tills dopkandidaten, som stod på knä eller satt på huk, kunde sänkas ner under vatten. * Pierre Jounel, professor i katolsk liturgi i Paris, säger angående detta: Dopkandidaten ”stod i vatten upp till midjan. Prästen eller diakonen lade en hand på hans huvud för att få honom att böja sig ner så att han kom helt under vatten.”

De görs mindre

Med tiden kom den enkla dopceremoni som praktiserades på apostlarnas tid att ersättas av en invecklad ritual som inbegrep en särskild klädedräkt och särskilda gester, exorcism, helgande av vattnet, recitation av trosbekännelsen och smörjelse. Dop genom partiell nedsänkning började praktiseras på allt fler platser. Dopbassängerna gjordes mindre, en del av dem så att de inte blev mer än hälften så djupa och breda som tidigare, om ens det. På 500-talet hade till exempel den ursprungliga, drygt meterdjupa bassängen i Cazères i södra Frankrike gjorts om så att den bara var omkring en halv meter djup. På 1100-talet övergick sedan romersk-katolska kyrkan från partiell nedsänkning till begjutning. Enligt den franske akademikern Pierre Chaunu hängde detta samman med att ”barndop infördes i länder med ett kyligt klimat. Det var ju inte möjligt att sänka ner ett nyfött barn i kallt vatten.”

Den här utvecklingen ledde till att de doplokaler som byggdes gjordes mindre och mindre. Historikern Frédéric Buhler skriver angående dopets historia: ”I stort sett visar arkeologin, skrivna dokument och konstnärliga återgivningar att dopet har ändrat karaktär från fullständig nedsänkning av vuxna under de första århundradena av kristendomens historia till begjutning av spädbarn, och däremellan partiell nedsänkning av vuxna och fullständig nedsänkning av barn.”

Nu verkar sedvänjan att döpa vuxna genom partiell nedsänkning i vatten vara på väg tillbaka, och de moderna baptisterierna är större än tidigare. Och i enlighet med det som Buhler har kallat en nostalgisk återgång till nedsänkning i vatten förordar den katolska kyrkans liturgi nu tydligare än någonsin dop genom fullständig nedsänkning. Intressant nog har Bibeln hela tiden framhållit att det kristna dopet bör ske genom fullständig nedsänkning.

[Fotnoter]

^ § 3 Ordet ”baptisterium” avser vanligtvis en kyrkobyggnad eller en del av en kyrka där dopceremonier utförs.

^ § 14 Många Jehovas vittnen har blivit döpta genom att bli fullständigt nedsänkta i små bassänger eller till och med i badkar.

[Bild på sidan 13]

Baptisteriet Saint-Jean i Poitiers i Frankrike

[Bild på sidan 13]

Rekonstruktion av ett baptisterium från 400-talet i Mariana på Korsika

[Bildkälla]

[Bilder på sidan 14]

AVBILDNINGAR AV KRISTI DOP

Jordanfloden når upp till bålen på Jesus, och änglar kommer med handdukar för att torka hans kropp, 800-talet

[Bildkälla]

Jesus i Jordanfloden med vatten upp till halsen. Till vänster: två änglar som håller ett tygstycke, redo att torka hans kropp, 1100-talet

[Bildkälla]

VAKNA!