Koppla av i Vanuatu

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ NYA KALEDONIEN

Känner du dig stressad? Behöver du komma bort? Föreställ dig då hur du kopplar av på en soldränkt tropisk ö. Du simmar i turkosblått vatten, strövar omkring i grönskande regnskogar eller möter människor från exotiska kulturer. Finns det fortfarande ett sådant paradis på jorden? Ja, det gör det. I den avlägsna ögruppen Vanuatu.

VANUATU är en Y-formad kedja av omkring 80 små öar ungefär halvvägs mellan Australien och Fiji i sydvästra Stilla havet. Enligt geologer kolliderade här stora tektoniska plattor i jordskorpan och bildade höga berg som till största delen ligger under vattnet. Topparna på det högsta berget höjde sig över havsytan och bildade Vanuatus klippiga öar. Rörelser i jordskorpan utlöser i dag många jordskalv och är orsaken till nio aktiva vulkaner. Orädda turister kan till och med få se flytande lava på nära håll.

Det finns gott om grönskande regnskogar på de här öarna. Det mäktiga banjanträdet, vars lummiga krona kan breda ut sig över en mycket stor yta, hör hemma här. Mer än 150 arter av orkidéer och 250 arter av ormbunkar pryder den täta undervegetationen. Underbara stränder och spetsiga klippor ramar in det rena och klara vattnet som vimlar av färggranna fiskar och koraller. Ekoturister kommer från hela världen för att få simma tillsammans med fridsamma men lekfulla dugonger vid ön Épi. *

Kannibaler och cargokulter

Europeiska upptäcktsresande började komma till Vanuatu 1606. * Vilda stammar bodde på öarna, och det var vanligt med kannibalism. På den tiden fanns det stora skogar av sandelträd. Sandelträ är ett aromatiskt doftande träslag som värderades högt i Asien. Europeiska affärsmän kände lukten av pengar och skövlade skogarna. De började sedan med ”blackbirding”.

Blackbirding innebar att man rekryterade infödda öbor till att arbeta på socker- och bomullsplantagerna på Samoa, i Fiji och i Australien. I teorin skrev arbetarna på frivilligt för en period på tre år, men i praktiken blev de flesta tvingade. I slutet av 1800-talet, när verksamheten var som intensivast, arbetade mer än hälften av den vuxna manliga befolkningen från somliga av Vanuatus öar utomlands. De flesta kom aldrig hem igen. Nästan 10 000 människor från öar i Stilla havet dog enbart i Australien, oftast på grund av sjukdom.

Europeiska sjukdomar härjade också på Vanuatus öar. Öborna hade ingen eller dålig motståndskraft mot mässling, kolera, smittkoppor och andra sjukdomar. ”Vanlig förkylning kunde utplåna hela befolkningar”, sägs det i en bok.

 Kristenhetens missionärer kom till Vanuatu 1839 och blev genast inbjudna till middag – det sägs att de utgjorde huvudrätten! Många missionärer som kom efter dem gick samma grymma öde till mötes. Men med tiden fick protestantiska och katolska kyrkor fäste på öarna. I dag bekänner sig mer än 80 procent av Vanuatus invånare tillhöra någon kyrka. Likväl är det ”många invånare som fortsätter att vörda trollkarlar, vilka använder andebesatta stenar i magiska ritualer för att locka en ny älskare, göda en gris eller döda en fiende”, framhåller författaren Paul Raffaele.

Vanuatu är också platsen för en av världens mest långlivade cargokulter. Under andra världskriget passerade en halv miljon amerikanska soldater genom Vanuatu på väg till slagfälten i Stilla havet. Öborna förundrades över det överflöd av varor, eller ”cargo”, som soldaterna förde med sig. När kriget slutade packade amerikanerna helt enkelt ihop sina saker och lämnade öarna. Utrustning och förråd för miljontals dollar dumpades i havet. Religiösa rörelser, så kallade cargokulter, byggde hamnar och landningsbanor och genomförde övningar med imitationer av militär utrustning för att locka tillbaka besökarna. Än i dag ber hundratals bybor på ön Tanna till John Frum, ”en spöklik amerikansk messias” som enligt vad de påstår skall komma tillbaka en dag och överlämna rikligt med ”cargo” till dem.

Kulturell mångfald

Språken och sedvänjorna i den här önationen är förvånansvärt blandade. En guidebok säger: ”Vanuatu uppger sig ha fler språk per invånare än något annat land i världen.” Åtminstone 105 språk och många dialekter talas på öarna. Bislama (nationens lingua franca), engelska och franska är de officiella språken.

Men en sak förblir sig lik på öarna: Ritualer styr varje sida av livet. En gammal fruktbarhetsrit på ön Pentecost har till och med gett upphov till den globala modeflugan bungyjumping. Varje år vid jamsskörden kastar sig män och pojkar huvudstupa ner från 20 till 30 meter höga trätorn. Långa lianer bundna om vristerna är det enda som räddar dem från en säker död. Genom att snudda vid marken med huvudet hoppas landdykarna göra jorden fruktbar för nästa års skörd.

På ön Malekula är det först på senare år som en del byar har släppt in besökare utifrån. De stammar som är kända som Big Nambas och Small Nambas bor här. En gång i tiden var de vilda kannibaler, och enligt vad som sägs åt de sitt sista offer 1974. Sedvänjan att linda huvudet hårt på pojkar när de är spädbarn för att de skall få ”attraktiva” förlängda skallar upphörde också för flera år sedan. I dag är dessa folk mycket vänliga och tycker om att berätta om sitt kulturarv för besökare.

Människorna i paradiset

De flesta besökare reser till Vanuatu på en kort semester. Men Jehovas vittnen kom till den här ögruppen för omkring 70 år sedan för att hjälpa människor att lära känna Gud. Jehovas vittnens ansträngningar i den här ”avlägsna delen” av världen har burit fin frukt. (Apostlagärningarna 1:8) (Se rutan ”Från kavamissbrukare till kristen”.) År 2006 använde de fem församlingarna av Jehovas vittnen i landet över 80 000 timmar till att tala med andra om Bibelns budskap om ett kommande paradis på jorden. (Jesaja 65:17–25) Lyckligtvis kommer det framtida paradiset att innebära en varaktig befrielse från det moderna livets påfrestningar och bekymmer. (Uppenbarelseboken 21:4)

[Fotnoter]

 [Ruta/Bild på sidan 17]

DE LYCKLIGA ÖARNA

År 2006 rankades Vanuatu som världens lyckligaste land i ”Happy Planet Index”. Det här är ett index där New Economics Foundation, en brittisk tankesmedja, betygsatt 178 länder efter hur lyckliga invånarna är, hur länge de lever och hur de påverkar miljön. ”[Vanuatu] hamnade i topp därför att invånarna där är lyckliga, har en livslängd på närmare 70 år och inte orsakar stora skador på miljön”, hette det i Vanuatu Daily Post.

[Bild]

Traditionell klädsel

[Bildkälla]

Kirklandphotos.com

[Ruta/Bild på sidan 17]

FRÅN KAVAMISSBRUKARE TILL KRISTEN

Willie, som är från ön Pentecost, hade ända från sin ungdom druckit stora mängder kava. Denna starkt lugnande dryck framställs av finfördelade rötter från en pepparart. Varje natt vinglade han berusad hem från kavabaren. Hans skulder växte, och han blev ofta våldsam och slog sin hustru, Ida. En arbetskamrat, som var ett Jehovas vittne, uppmuntrade Willie att studera Bibeln. Det gick Willie med på. Ida motsatte sig studiet till en början, men när hon såg att hennes mans uppförande blev bättre ändrade hon inställning och började också studera. De gjorde fina andliga framsteg, och med tiden kunde Willie övervinna sina laster. Han och Ida döptes som Jehovas vittnen 1999.

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

NYA ZEELAND

AUSTRALIEN

STILLA HAVET

FIJI

[Bild på sidan 16]

Landdykare ägnar sig åt den här extremt farliga sedvänjan som en del av en fruktbarhetsrit

[Bildkälla]

© Kirklandphotos.com

[Bildkälla på sidan 15]

Kirklandphotos.com

[Bildkälla på sidan 15]

© Kirklandphotos.com

[Bildkälla på sidan 16]

© Kirklandphotos.com