Vad säger Bibeln?

Vad händer vid döden?

DET var inte Jehova Guds avsikt att hans människosöner skulle dö. (Romarna 8:20, 21) När han först nämnde döden för Adam, så var det inte för att tala om vad en människa normalt kunde vänta sig, utan för att tala om vad straffet för olydnad mot honom skulle bli. (1 Moseboken 2:17) Adam förstod vad döden innebar, eftersom han hade sett djur dö.

Adam syndade, och han fick ta konsekvenserna av det genom att dö vid 930 års ålder. (1 Moseboken 5:5; Romarna 6:23) Han hade blivit utdriven ur Guds familj för sin olydnads skull och betraktades därför inte längre som en son till Gud. (5 Moseboken 32:5) Så här säger Bibeln om de sorgliga följderna för människan: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden,  och döden [spred sig] på så sätt ... till alla människor.” (Romarna 5:12)

Vad händer med vår tankeförmåga?

Bibeln säger också: ”Det finns ett slut för människosönerna och ett slut för djuren, och det är samma slut för dem. Som den ene dör, så dör den andre; och alla har de samma ande, så att människan inte har någon fördel framför djuren, ty allt är tomhet. Alla går till en och samma plats. Alla har blivit till av stoft, och alla återvänder till stoft.” (Predikaren 3:19, 20) Vad innebär det att återvända till stoft?

Uttrycket ”återvänder till stoft” påminner oss om det Gud sade till den första människan: ”Stoft är du, och till stoft skall du vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Detta innebär att människan likt djuren är en fysisk skapelse. Vi är inte andevarelser som endast bebor en kropp av kött. Vår tankeförmåga kan inte överleva tillintetgörelsen av vår kropp. Så här säger Bibeln om en människa som dör: ”Han tar sitt sista andetag, han vänder tillbaka till stoftet, och i samma stund upphör hans tankeverksamhet.” (Psalm 146:4, The New English Bible)

Om det är detta som händer, i vilket tillstånd befinner sig då de döda? Guds ord ger ett tydligt svar: ”De levande vet ... att de skall dö, men de döda vet ingenting alls.” (Predikaren 9:5) Så i stället för att tala om döden som en vän som välkomnar oss till ett bättre liv säger Bibeln att döden är ”den siste fienden”, eftersom den gör slut på all vår verksamhet. (1 Korinthierna 15:26; Predikaren 9:10) Innebär detta att de döda befinner sig i en hopplös situation?

Goda nyheter om döden

För miljontals människor är döden som en sömn som de skall vakna upp ur. Jesus sade en gång till sina lärjungar om deras vän som hade dött: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” På väg till minnesgraven mötte Jesus en skara sörjande. När han kom fram bad han att graven skulle öppnas, och sedan ropade han: ”Lasarus, kom hit ut!” Ut kom då den man som hade varit död i fyra dagar. (Johannes 11:11–14, 39, 43, 44) Eftersom Lasarus kropp redan hade börjat förmultna visade Jesus på det här sättet att Gud kan komma ihåg allt om de döda – deras personlighet, deras minne och deras utseende. Han kan få dem att leva igen. Vid ett annat tillfälle sade Jesus: ”Den stund kommer då alla som är i minnesgravarna skall höra hans [dvs. Jesu] röst och komma ut.” (Johannes 5:28, 29)

Bibeln ger oss ytterligare goda nyheter när den säger: ”Som den siste fienden skall döden göras till intet.” (1 Korinthierna 15:26) Aldrig mer kommer bedrövade människor att behöva gå till en begravningsplats för att begrava en kär vän eller anförvant. Bibeln säger: ”Döden skall inte finnas mer.” (Uppenbarelseboken 21:4) Håller du inte med om att det Bibeln säger om det som händer vid döden är trösterikt?

HAR DU UNDRAT?

▪ Är de döda medvetna? (Predikaren 9:5)

▪ Är döden ett hopplöst tillstånd för människan? (Johannes 5:28, 29)

[Infälld text på sidan 29]

”Han tar sitt sista andetag, han vänder tillbaka till stoftet, och i samma stund upphör hans tankeverksamhet.” (Psalm 146:4, ”The New English Bible”)