”UTAN naturlig tillgivenhet.” Med dessa sorgliga ord beskriver Bibeln hur många människor skulle vara i den tid som kallas ”de sista dagarna”. (2 Timoteus 3:1, 3, 4) Den snabba ökningen av barnövergrepp inom familjen är ett tydligt bevis på sanningen i den här profetian. Grundtextens grekiska ord, ạstorgos, som kan återges ”utan naturlig tillgivenhet”, för tanken till avsaknad av kärlek mellan familjemedlemmar och särskilt kärleken mellan föräldrar och barn. * Och mycket ofta är det i en sådan kärlekslös miljö som övergrepp sker.

Vissa forskare säger att den som gör sig skyldig till övergrepp på barn vanligtvis är den man som har fadersrollen i familjen. Men förövaren kan också vara en annan manlig släkting. De flesta offer för sådana övergrepp är flickor, men även pojkar är utsatta. Och även om det är mer ovanligt, så gör även kvinnor sig skyldiga till övergrepp. Den förmodligen minst rapporterade formen av övergrepp är när ett barn utsätter ett syskon för incest. Ett äldre eller starkare syskon utnyttjar sitt övertag eller övertalar en yngre eller svagare bror eller syster att ha sex. Som förälder tycker du säkert att ett sådant beteende är avskyvärt.

Hur kan du undvika att något sådant händer i din familj? Alla familjemedlemmar måste ta till sig och respektera vissa principer för att skapa en hemmiljö där kränkningar är något fullständigt främmande. För att uppnå det behöver vi den goda vägledning som vi får genom Guds ord, Bibeln.

För att det skall bli en trygg miljö i familjen måste alla familjemedlemmar ta till sig och följa Bibelns moralnormer. Bibeln undviker inte att ta upp sådant som har att göra med sex. Det tas upp på ett värdigt men ändå uppriktigt och rättframt sätt. Bibeln framhåller att Gud avsåg att sex skulle vara till glädje för en man och en hustru. (Ordspråksboken 5:15–20) Men den fördömer sex utanför äktenskapet. Bibeln är också mycket tydlig när det gäller incest. I 3 Moseboken, kapitel 18, fördöms incestuösa förhållanden. Lägg särskilt märke till följande vers: ”Ingen av er får närma sig någon som är hans  nära köttsliga släkting för att blotta den personens nakenhet [dvs. ha samlag]. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 18:6)

Jehova tog upp incest bland de ”avskyvärdheter” som skulle straffas med döden. (3 Moseboken 18:26, 29) Det är tydligt att vår Skapare har mycket höga normer i fråga om detta. Många regeringar och myndigheter har en liknande inställning i de här frågorna och förbjuder sexuellt utnyttjande av barn. Lagarna är ofta utformade så att det betraktas som våldtäkt om ett barn har utnyttjats sexuellt av någon vuxen. Varför används ett så starkt ord som våldtäkt, om inte fysiskt tvång är inbegripet?

Många myndigheter inser nu vad Bibeln alltid har framhållit – att barn har svårt att tänka på samma sätt som vuxna. Det sägs i Ordspråksboken 22:15: ”Dårskap är bunden vid pojkens hjärta.” Och aposteln Paulus inspirerades att skriva: ”När jag var barn, ... tänkte jag som ett barn, resonerade jag som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort de barnsliga dragen.” (1 Korinthierna 13:11)

Ett barn kan inte förstå den fulla innebörden av sexuella handlingar, och inte heller kan ett barn föreställa sig vilka konsekvenserna blir längre fram. Därför är det också allmänt erkänt att barn inte i verklig mening kan ge sitt samtycke  till en sexuell relation. Med andra ord, om en vuxen (eller en ung person som är avsevärt äldre än barnet) har sex med ett barn, kan inte den äldre individen förringa handlingen och urskulda sig genom att hävda att barnet inte hade några invändningar eller mena att det var barnets initiativ. En sådan vuxen person är skyldig till våldtäkt. Det är ett brott som ofta leder till fängelsestraff. Och det är våldtäktsmannen som bär skulden för våldtäkten, inte offret.

Tragiskt nog undgår många sexförbrytare straff. Enligt beräkningar sägs endast omkring tio procent av sexförbrytarna i Australien ställas inför rätta, och få av dem blir förklarade skyldiga. Andra länder uppvisar liknande statistik. Men trots att de styrande inte kan göra särskilt mycket för att skydda familjer kan bibliska principer göra desto mer, om man tillämpar dem.

Sanna kristna inser att den Gud som lät nedteckna dessa principer i sitt ord inte har förändrats. Han ser allt vi gör, även sådana handlingar som kan döljas för de flesta människor. Bibeln framhåller att det är omöjligt att dölja något för ”honom som vi har att avlägga räkenskap för”. (Hebréerna 4:13)

Gud håller oss ansvariga om vi bryter mot hans lagar och skadar våra medmänniskor. Men han välsignar oss när vi följer de uppbyggande principer angående familjelivet som han har gett oss. Vilka är några av dem?

Bibeln framhåller att kärleken ”är ett fullkomligt föreningsband”. (Kolosserna 3:14) Och som Bibeln framhåller är kärlek inte bara en känsla. Kärlek är en motiverande kraft, som antingen driver en människa till handling eller avhåller henne från att handla på ett visst sätt. (1 Korinthierna 13:4–8) När kärlek kommer till uttryck i familjen behandlar familjemedlemmarna varandra med värdighet, vänlighet och respekt. Det innebär att man har samma sätt att se på de övriga familjemedlemmarna som Gud har. Han har gett varje familjemedlem en värdefull och viktig uppgift att fylla.

Som familjens huvud måste fadern ta ledningen i att visa kärlek. Han förstår att en kristen far inte har rätt att vara despotisk och missbruka sin makt över hustru och barn. Han ser i stället upp till Kristus som sitt föredöme när det gäller att ta ledningen. (Efesierna 5:23, 25) Han är därför omtänksam och kärleksfull mot sin hustru, och han är tålmodig och mild mot sina barn. Han står troget vid deras sida, och han gör allt som står i hans makt för att förhindra att något händer som berövar dem deras frid, deras oskuld eller deras känsla av trygghet och säkerhet.

En hustru och mor har också en mycket viktig och betydelsefull uppgift att fylla. I Bibeln används beskyddarinstinkten hos en hona i djurriket som illustration för att visa hur beskyddande Jehova och Jesus kan vara. (Matteus 23:37) En mor bör känna på liknande sätt för sina barn och ha en önskan att skydda dem. Hennes kärlek gör att hon låter barnens trygghet och säkerhet komma före sin egen. Föräldrarna tillåter inte att maktmissbruk, trakasserier eller hot blir en del av familjelivet – varken i relationen mellan mannen och hustrun eller i föräldrarnas relation till barnen – och inte heller tillåter de att barnen lägger sig till med ett sådant beteende.

När alla familjemedlemmar behandlar varandra med respekt och värdighet utvecklas också en god kommunikation. Författaren William Prendergast påpekar: ”Alla föräldrar bör dagligen ha en fortlöpande och nära kommunikation med sina barn och tonåringar.” Han tillägger: ”Detta framstår som den bästa lösningen på problemet med sexuella övergrepp.” Och fortlöpande och kärleksfull kommunikation är också det som Bibeln rekommenderar. (5 Moseboken 6:6, 7) När man tillämpar det här rådet kan hemmet bli en plats där alla familjemedlemmar känner att de tryggt kan uttrycka sig fritt och obehindrat.

Det är sant att vi lever i en ond värld, och alla övergrepp kan inte förhindras. Men ett tryggt hem kan innebära en enorm skillnad. Om en familjemedlem skadas på ett eller annat sätt utanför hemmet, vet hon eller han att den egna familjen kommer att ge tröst och visa medkänsla. Ett sådant hem blir verkligen en trygg plats i en otrygg värld.