Bajkalsjön – världens djupaste sjö
Bajkalsjön – världens djupaste sjö
FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I RYSSLAND
MONGOLISKA stammar i det avlägsna område som i dag utgör södra Sibirien har i alla tider betraktat den här sjön med vördnad. Även om ett antal andra sjöar är större till ytan är det den djupaste sötvattensjön i världen, och den har avgjort den största vattenvolymen. Ett av de namn på den här sjön som har levt vidare är Bajkalsjön, som man tror betyder ”den rika sjön” eller ”havet”. På grund av att sjön är ”så stor och föränderlig” talar sjömän längs dess kuster ibland om att ”gå till havs”.
Bajkalsjön har en särskild plats i ryska hjärtan. En forskare från Moskva kallade den ”ett vackert musikstycke som alla har fått lära sig som barn”. ”Noterna” är många – kustlinjer som får en att tappa andan, fantastiskt kristallklart vatten och ett potpurri av ovanliga skapelser som man inte hittar någon annanstans.
Bajkalsjön, som är omkring 640 kilometer lång och 80 kilometer bred på det bredaste stället, ser från rymden ut som ett halvöppet blått öga. Här finns en femtedel av allt sötvatten på jorden, mer än i de fem Stora sjöarna i Nordamerika tillsammans! Bajkalsjön är drygt 1 700 meter djup. Om den plötsligt skulle torrläggas skulle det ta alla världens floder ett helt år att fylla upp den igen!
Kontinenter som kolliderat
Geologer menar att en subkontinent någon gång i jordens avlägsna förflutna drevs norrut tills den kolliderade med Asien. Kollisionen medförde att stora sektioner berggrund veckades som om det vore aluminiumfolie och att jordytan höjdes så att Himalaya bildades. En del tror att kraften från de kolliderande kontinenterna på nytt aktiverade ett antal gravsänkor i Sibirien. En sådan gravsänka är den som nu utgör Bajkalsjön. Med tiden kom avrinningen från de omgivande bergen att fylla den här gravsänkan med ett omkring sju kilometer tjockt lager silt. Den fylldes med vatten och blev Bajkalsjön. Nu har sjön mer än 300 tillflöden men avvattnas bara av en enda flod, Angara.
Till skillnad från de flesta andra av världens gamla sjöar har Bajkalsjön inte fyllts igen med sediment eller förvandlats till sumpmark. Forskare menar att det beror på att de aktiva tektoniska plattorna under sjön fortfarande rör sig från varandra så att gravsänkan vidgas. I stället för att fyllas igen blir den här sjön därför bara djupare och djupare för varje år som går! Dessa aktiva plattor gör också att hett vatten kan spruta fram ur sjöbottnen.
En titt under ytan
Vissa tycker nog att en båttur mitt ute på Bajkalsjön skulle vara skrämmande, eftersom man där kan se omkring 50 meter ner genom det kristallklara vattnet! En koloni av små kräftdjur som kallas bajkalhoppkräftor fungerar som filter i sjön och filtrerar bort de alger och bakterier som ofta gör sjöar grumliga. Till hjälp har de många tiofotade kräftdjur som patrullerar sjön och livnär sig på organiskt avfall som annars skulle brytas ner. Vattnet är således så rent att ett vattenprov som togs för mindre än tjugo år sedan blev förorenat av själva glasbehållaren!
Förutom att vattnet i Bajkalsjön är känt för att vara kristallklart är det också ovanligt syrerikt. I en del djupa sjöar uppstår syrebrist vid ett visst djup, och därför är det mesta av livet i dessa sjöar koncentrerat till relativt grunda vatten. Men i Bajkalsjön för vertikala och horisontella strömmar med sig syre till sjöns djupaste delar och blandar om vattnet ordentligt. Det gör att hela sjön vimlar av liv.
Under vattenytan frodas en rik växtlighet i det kalla och rena vattnet. Gröna sötvattensvampar som grenar ut sig som koraller ger skydd åt en mångfald små vattenlevande varelser. Många organismer som älskar värme samlas i klungor runt sjöns hydrotermala flöden. Av de mer än 2 000 arterna i sjön är 1 500 endemiska.
Bajkalsjön är berömd för sin omul, en läcker arktisk sikfisk som uppskattas av fiskare. Andra djur här är ovanliga, rentav underliga. Ett slags plattmask kan bli mer än 30 centimeter lång och äter fisk. Det finns även encelliga organismer mellan sandpartiklarna! I sjön lever också den mindre bajkalsimpan, som är unik för Bajkalsjön och kanske den märkligaste fisken här.
Den mindre bajkalsimpan är halvgenomskinlig med en regnbågsskimrande lyster. Den lever nära bottnen på sjön och föder levande ungar. En tredjedel av kroppen består av fett, rikt på vitamin A. Den kan stå emot det enorma trycket på 200 till 450 meters djup, men om den utsätts för solljus smälter kroppen bort, och kvar blir bara ben och fett. Den mindre bajkalsimpan är en delikatess för den kanske mest kända invånaren i Bajkalsjön – bajkalsälen. Det är den enda säl i världen som bara lever i sötvatten.
Årstidsväxlingarna
Under ungefär fem månader om året är Bajkalsjön täckt av is. I slutet av januari är isen en meter tjock eller mer. Den är mönstrad i linjer som liknar mosaik och gnistrar i solen som klaraste kristall. Isen ser också bedrägligt tunn ut – den är så klar att man kan se stenar på sjöns botten. Men isen är faktiskt otroligt stark. Under det rysk-japanska kriget för hundra år sedan lade den ryska armén ut järnvägsräls över isen och kunde på så vis frakta 65 lokomotiv över isen!
Från slutet av april till juni bryts isen upp med ett dånande, öronbedövande brak. Det ständiga dånet från sjön vid den tiden på året åstadkommer en ”ismusik” som är väl känd för befolkningen. Naturforskaren Gerald Durrell skrev att isen ”klingar som små cymbaler och spinner som katter i en korg”. När vädret blir varmare, för vinden och vågorna snart ihop isen till glittrande högar och slungar den upp mot stranden.
Så snart sjöns vatten blir synligt igen återvänder fåglarna. En del av Bajkalsjöns fåglar, till exempel strömstaren, övervintrar vid Angaraflodens mynning, den enda del av sjön som inte fryser. Nu samlas de med andra sjöfåglar – exempelvis änder, gäss, sångsvanar och hägrar.
De som kommer till sjön i juni kan få se familjer av brunbjörnar lufsa ner till vattenbrynet för att äta nattsländelarver som kläcks i stora svärmar på stenarna. Björnarna slickar gladeligen i sig insekterna med tungan, omedvetna om surret omkring dem. Många djur och fåglar kommer till stranden vid den här tiden, ditlockade av björnarnas kalasande vid sjön.
Tidigt på våren och sommaren är det en kort period av algblomning. Algerna utgör föda för små kräftdjur och ger vattnet en grön nyans. Men i vanliga fall är Bajkalsjöns vatten turkost när man ser det från stranden, och ute på djupet är det riktigt mörkt blått, samma färg som havet.
Kustlinjen består av både sanddyner och majestätiska klippor. Många vackra bukter och uddar erbjuder häpnadsväckande vyer över det som en skribent kallade ”en mjuk, pärlglänsande och vidsträckt bakgrund som skiftar hela tiden” – ett ständigt växlande landskap av vatten och himmel.
Senare på året stormar det ofta på sjön. Hösten kommer med vindar som ibland uppgår till orkanstyrka. De kan snabbt piska upp den lugna vattenytan till häftiga vågor som kan bli fyra till sex meter höga. Även under andra tider på året har stormar fått stora passagerarfartyg och fiskebåtar att gå till botten.
Ett område med många landskap
Det karga Sibirien gör att man kanske tänker sig Bajkalsjön som en kall, isolerad jätte, men i själva verket är den omgiven av ett rikt naturliv och många olika slags landskap. De fyra majestätiska bergskedjor som omger sjön är hemvist för renar och den utrotningshotade sibiriska stenbocken.
På lägre höjder är det stäpplandskap. Somliga av dessa grässlätter kan kallas Sibiriens blomsterträdgårdar på grund av den ovanligt stora variation av vilda blommor som man finner här. Bland de sällsynta fågelarterna på stäppen hittar man den eleganta jungfrutranan och stortrappen, den största fågeln i Asien.
Tajgan, den täta barrskog som omger Bajkalsjön, är viktig för sjön. Tajgan är dubbelt så stor som Amazonas regnskog i Brasilien. Precis som regnskogen spelar tajgan en avgörande roll för världens ekologi och klimat. Ett antal fågelarter lever här, däribland tjädern, som har praktfulla uppvisningar i samband med spelet. Den eleganta gulkindade krickan, som du kan se på sidan 17, besöker också ofta sjön.
Ett däggdjur som är värt att nämna är den berömda sobeln. Efter att ha blivit skoningslöst jagad för sin vackra päls håller den nu på att öka i antal, mycket tack vare naturvårdare. År 1916 ledde ansträngningar att bevara detta vackra djur till att man bildade naturreservatet Barguzinskij vid Bajkalsjöns stränder. Nu finns det tre naturreservat som gränsar till sjöns stränder och dessutom tre nationalparker som är öppna för allmänheten.
Begrundan av skapelsens ”djup”
Bajkalsjön finns med på UNESCO:s världsarvslista och är ett populärt turistmål. Över 300 000 turister från hela världen kommer hit varje år. ”Bajkalsjön är en naturforskares paradis och ett idylliskt semestermål”, sägs det i en reseskildring. ”Med fina stränder, utmärkta vandringsleder, möjligheter till fågelskådning och härliga båtturer ligger Bajkalsjön bra till för att bli en av de mest attraktiva semesterorterna i Asien.”
Sjön är ett passande ställe för att begrunda Guds storslagna vishet och det majestätiska i hans skapelse. Bara Gud skulle ha kunnat skapa alla de unika processer i naturen som uppehåller ett sådant överflöd av liv i den här fantastiska sjön. Om man står vid Bajkalsjöns stränder tänker man kanske på det som en bibelskribent utropade: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” (Romarna 11:33)
[Ruta/Bild på sidorna 16, 17]
EN SÄL SOM BARA LEVER I SÖTVATTEN
I Bajkalsjön finns det tiotusentals bajkalsälar, som året runt livnär sig på sjöns djupvattensfisk. Man vet inte med säkerhet hur det kommer sig att den här sälen bara finns här i Sibirien och inte någon annanstans. Dess närmaste släkting har sitt hemvist omkring 320 mil därifrån.
Bajkalsälen har mycket stora ögon som sitter ganska tätt tillsammans på det trubbiga huvudet. Den är en av de minsta sälarna i världen och kan bli upp till 1,4 meter. Sälarna ligger ofta tillsammans i grupp och solar på klippor, utan det vanliga nafsandet och knuffandet som annars är så typiskt för de flesta sälar. Den lugna bajkalsälen kan rentav vara den mest sällskapliga sälen på jorden.
En sälbiolog kommenterade att bajkalsälen ”till och med är lugnare än den harmoniska vikaren, och när den i vetenskapliga syften fångas i nät kan man ta i den utan att bli biten”. I ett uppslagsverk talas det om djupvattensdykare som simmade upp bredvid bajkalsälar som sov i vattnet. De berättade att de inte lyckades väcka sälarna fastän de tog i dem och till och med vände på dem.
[Bildkälla]
Dr. Konstantin Mikhailov/Naturfoto-Online
[Ruta/Bild på sidan 18]
EN FÖRVISNINGSORT
Från 1951 till 1965 blev många Jehovas vittnen förvisade till området kring Bajkalsjön därför att de vägrade kompromissa beträffande sin religiösa övertygelse. År 1951 fördes Praskovja Volosjanko till Olkhon, Bajkalsjöns största ö. För att kunna överleva arbetade hon hårt med att fånga fisk i nät tillsammans med andra Jehovas vittnen som förvisats. Men hon kom ändå på sätt att kunna ta del i ett annat slags ”fiske”. Med hjälp av sin bibel berättade hon om de goda nyheterna om Guds kungarike för många som bodde på ön.
År 1953 blev Praskovja och sex andra vittnen gripna för att de predikade, och hon dömdes till 25 års fängelse. Sedan hon blivit frigiven tjänade hon troget fram till sin död 2005 i en församling i Usolje-Sibirskoje, som ligger i närheten av Irkutsk. I dag finns det omkring 30 blomstrande församlingar av Jehovas vittnen i området kring Bajkalsjön och den närbelägna staden Irkutsk.
[Karta på sidan 15]
(För formaterad text, se publikationen)
RYSSLAND
Bajkalsjön
[Bild på sidorna 16, 17]
Bajkalsjön och Sajanbergen
[Bildkälla]
© Eric Baccega/age fotostock
[Bild på sidan 17]
Gulkindad kricka
[Bildkälla]
Dr. Erhard Nerger/ Naturfoto-Online
[Bildkälla på sidan 15]
Dr. Konstantin Mikhailov/Naturfoto-Online
[Bildkällor på sidan 18]
© Eric Baccega/age fotostock; Boyd Norton/Evergreen Photo Alliance