Hur Guds namn har gjorts känt
Hur Guds namn har gjorts känt
DAVID, som skrev många av psalmerna i Bibeln, sjöng: ”Jag vill lovprisa Guds namn med sång.” David kände till Guds namn, och i en sång bad han: ”Välsignad vare Jehova. ... Välsignat vare hans härliga namn.” (Psalm 69:30; 72:18, 19) En vanlig svensk form av Guds namn är Jehova. Det är en återgivning av hebreiskans יהוה, som förekommer omkring 7 000 gånger i Bibeln.
Under senare århundraden har Guds namn använts i många olika sammanhang, inte bara i Bibeln. De latinska orden Benedictus sit Iehova Deus, som betyder ”Må Jehova Gud vara prisad”, finns på guldmynt som präglades i Schweiz under lång tid [1]. Faktum är att de hebreiska och latinska formerna av Guds namn har förekommit på över tusen olika slags mynt, polletter och medaljer under de senaste århundradena.
Bilderna på det här uppslaget visar några exempel på hur Guds namn har använts. Men hur kom det sig att man så gärna använde Guds namn?
Varför använde man Guds namn?
På 1500-talet blossade religiösa strider upp mellan katoliker och protestantiska reformatorer i Västeuropa. Flera områden som löd under Spanien bröt med den dominerande katolska kyrkan och valde i stället den reformerta kyrkan. Detta ledde till ett religiöst inbördeskrig. Man använde mynt och de bilder som fanns på dem för att förmedla budskapet att Gud stödde den ena eller andra sidan i konflikten.
Hur Guds namn användes
Myntgravörer återgav Guds namn, Jehova, med de fyra hebreiska bokstäver som kallas tetragrammet. Det motsvaras på svenska av JHWH eller JHVH. I allmänhet kunde varken gravörerna eller vanligt folk läsa hebreiska. När de fyra bokstäverna i tetragrammet kopierades kunde resultatet därför bli lite olika från gång till gång.
I Sverige gav man ut ett mynt med Guds namn omkring 1568 [2] och i Skottland omkring 1591. Omkring 1600 lät den svenske kungen Karl IX prägla mynt med Guds namn stavat Ihehova, Iehova eller Iehovah [3]. Ett särskilt slags mynt som han lät prägla, ett praktmynt i guld, beräknas ha varit värt mer än fyra månadslöner för en vanlig arbetare.
När Kristian IV var kung över Danmark och Norge mellan 1588 och 1648 gav man ut mer än 60 så kallade Jehova-mynt. Vid mitten av 1600-talet präglade man Jehova-mynt även i Polen och i Schweiz, och de har också förekommit i Tyskland.
Mynt med Guds namn var mycket vanliga under trettioåriga kriget. Det utkämpades i Europa mellan 1618 och 1648 och var till en början ett religionskrig. Efter segern vid Breitenfeld 1631 lät Gustav II Adolf prägla mynt som bar tetragrammet [4]. De framställdes bland annat i Erfurt, Fürth, Mainz och Würzburg. Vid ungefär samma tid började de furstendömen som var allierade med Sverige också prägla mynt med Guds namn.
Efter trettioåriga krigets slut fortsatte man att använda Guds namn på mynt, medaljer och polletter under omkring 150 år. Sådana mynt präglades i bland annat Frankrike, Mexico, Ryssland och Österrike. Men vid början av 1700-talet hade Guds namn blivit alltmer sällsynt i sådana sammanhang. Med tiden försvann det nästan helt.
Guds namn görs känt
Även om man kanske inte ser Guds namn på mynt eller sedlar i dag, blir det förkunnat mer än någonsin tidigare. För länge sedan utvalde Gud ett folk till att vara hans tjänare och sade till dem: ”Ni är mina vittnen, ... och jag är Gud.” (Jesaja 43:12) Uppgiften att vittna om Gud kan inte utföras av ett mynt. Och de som använde Guds namn på sina mynt vittnade egentligen falskt om Gud, för de hävdade att han stödde deras krig. Men nu i vår tid finns det människor som verkligen gör Guds namn känt på ett sätt som han godkänner.
Jehovas vittnen vill gärna att du skall få veta mer om den sanne Guden, Jehova, och vad hans namn står för. En av Bibelns psalmister skrev om honom: ”Så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” (Psalm 83:18) Vårt liv är beroende av att vi får kunskap om Jehova. Hans älskade Son visade det när han sade i en bön: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3)
[Bild på sidorna 20, 21]
En myntgravörs verktyg
[Bildkällor på sidan 20]
Mynt 1 och verktyg: Hans-Peter-Marquardt.net; mynt 2: Mit freundlicher Genehmigung Sammlung Julius Hagander
[Bildkälla på sidan 21]
Mynt 3 och 4: Mit freundlicher Genehmigung Sammlung Julius Hagander