Varför är vi rädda för döden?

”Döden är det mest fasansfulla av allt; för det är slutet.” – Aristoteles.

HENNES vänner betraktade henne som en kvinna med stark gudstro, en sant troende. Somliga beskrev henne till och med som ”en pelare i kyrkan”. Hon hade fått lära sig att döden inte är slutet på en människas liv, utan en övergång till ett annat liv. Men när hennes egen död verkade nära förestående, kände hon stor rädsla och oro. Plågad av tvivel frågade hon sin andliga rådgivare: ”Det finns så många [uppfattningar om vad som händer vid döden]. Hur vet man vilken som är den rätta?”

Nästan alla religionssamfund och samhällen har något slags föreställning om att människor som dött fortsätter att finnas till eller kommer att finnas till igen. Men vilken av alla de uppfattningar som finns är sann? Många tvivlar på att det finns något liv efter döden över huvud taget. Hur är det med dig? Har du fått lära dig att livet fortsätter efter döden? Tror du att det gör det? Är du rädd för döden?

Rädslan för att inte längre finnas till

Forskare brukar tala om rädslan för döden som ”dödsångest”. Under de senaste årtiondena har det skrivits många böcker och vetenskapliga rapporter i ämnet. De flesta människor vill helst inte tänka på döden. Men den är en verklighet som förr eller senare berör oss alla. Livet är skört – i genomsnitt dör över 160 000 människor varje dag. Alla är dödliga, ingen är undantagen, och den insikten är skrämmande för många.

Experter har delat in människors dödsångest i olika kategorier. De innefattar rädsla för smärta, rädsla för det okända, rädsla för att förlora någon kär vän och rädsla för de negativa konsekvenser det kan få för de efterlevande om man själv dör.

Den vanligaste orsaken till dödsångest är rädslan för att inte längre finnas till. Oavsett vad man har för trosuppfattning är tanken på att döden skulle vara det definitiva slutet på livet skrämmande för många. Och vetenskapen bidrar inte till att dämpa den här rädslan. De flesta av människokroppens funktioner kan numera förklaras i vetenskapliga termer. Men ingen biolog, fysiker eller kemist har någonsin funnit bevis för att vi har en osynlig del inom oss som kan leva vidare när den fysiska kroppen dött. Många vetenskapsmän förklarar därför döden som en rent biologisk process.

 Det är därför inte förvånande att många som utåt sett har en stark tro på ett liv efter döden innerst inne är rädda för att livet skulle vara definitivt slut efter döden. Det är intressant att lägga märke till att den forntida kung Salomo i sina skrifter framställer döden som något slutgiltigt, vilket upplevs som skrämmande av somliga.

”Stoft” – det definitiva slutet?

I Predikarens 3 000 år gamla bok skrev Salomo: ”De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer.” Han tillade: ”Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.” (Predikaren 9:5, 6, 10, Svenska Folkbibeln)

Salomo blev inspirerad att säga att ”det går människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. ... Människorna har inget att komma med framför djuren. ... Alla går till en och samma plats. Alla har blivit till av stoft, alla vänder åter till stoft.” (Predikaren 3:19, 20, Svenska Folkbibeln)

Orden här ovan skrevs visserligen av kung Salomo, men de är inspirerade av Gud och ingår i hans skrivna ord, Bibeln. Det som sägs här och på många andra ställen i Bibeln ger inte stöd åt den vanliga uppfattningen att vi har något inom oss som lever vidare i en annan form när vi dött. (1 Moseboken 2:7; 3:19; Hesekiel 18:4) Säger då Gud att ”stoft” är det definitiva slutet för alla människor, att vi blir till ingenting och att allt är slut sedan? Inte alls!

Bibeln lär visserligen inte att det finns någon del av människan som lever vidare efter döden, men den framhåller ett klart och tydligt hopp för dem som dör. Följande artikel visar varför du inte behöver vara rädd att döden är slutet på allt.

[Ruta på sidan 3]

EN FIENDE SOM VI INTE KOMMER UNDAN

Döden har kallats en fiende. Det är en verklig fiende, och den gör sig påmind överallt omkring oss. Enligt en beräkning dör omkring 59 miljoner människor varje år – i genomsnitt 2 varje sekund. Hur ser dödens framfart ut?

▪ Någon dör i krig var 102 sekund.

▪ Någon mördas var 61 sekund.

▪ Någon begår självmord var 39 sekund.

▪ Någon dör i en trafikolycka var 26 sekund.

▪ Någon dör av svält eller orsaker som har samband med svält var tredje sekund.

▪ Ett barn under fem år dör var tredje sekund.

[Ruta på sidan 4]

EN FÅFÄNG STRÄVAN

Den 9 november 1949 försvann James Kidd, en 70-årig gruvarbetare, i bergen i Arizona i USA. Flera år senare, när han hade blivit dödförklarad, hittades hans handskrivna testamente och kontanter och aktiebrev till ett värde av hundratusentals dollar. I testamentet föreskrev Kidd att pengarna skulle användas till forskning för att få fram ”vetenskapliga bevis för att människan har en själ som lämnar kroppen vid döden”.

Kort därefter var det över 100 forskare och vetenskapsmän som ansökte om pengarna. Under de månader av domstolsförhandlingar som följde gjordes tusentals påståenden om att det finns en osynlig själ. Domaren lät till slut pengarna gå till två ansedda forskningsorganisationer. Drygt 50 år senare har dessa forskare ännu inte lyckats få fram några ”vetenskapliga bevis för att människan har en själ som lämnar kroppen vid döden”.