Ett unikt hav – men dött!

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ISRAEL

DET är den saltaste, den lägst belägna, den ”dödaste” och enligt somliga den hälsosammaste vattensamlingen på jorden. Den har under århundradenas lopp kallats Stinkande havet, Djävulens hav och Asfaltsjön. I Bibeln kallas den Salthavet och Arabahavet. (1 Moseboken 14:3; Josua 3:16) Enligt en tradition som stöds av många forskare ligger Sodom och Gomorras ruiner djupt under dess vatten. Därför är den också känd som Sodoms hav eller Lots hav. Lot var en biblisk person som var med om de dramatiska händelser som inträffade i samband med att de här städerna förstördes. (2 Petrus 2:6, 7)

De flesta av de här namnen framkallar inte direkt tankar på en behaglig plats. Men ändå dras tusentals människor varje år till denna unika vattensamling, som numera kallas Döda havet eller Salthavet. * Varför är det så salt? Är det verkligen dött, och är vattnet samtidigt hälsosamt?

Det lägst belägna och saltaste havet

Döda havet ligger i den norra delen av den stora gravsänkan, Great Rift Valley, som sträcker sig söderut in i Östafrika. Jordanfloden ringlar sig ner från norr tills den når jordens lägsta punkt – ungefär 418 meter under havsytan. Där finns denna stora insjö, med de judeiska bergen på västra sidan och Moabs berg i Jordanien på östra sidan.

Men vad är det som gör Döda havet så salt? Salter (huvudsakligen magnesium-, natrium- och kalciumklorid) följer med det vatten som rinner ut i Döda havet från Jordan och andra mindre floder, strömmar och källor. Det beräknas att bara Jordan fäller ut 850 000 ton salt varje år, en otrolig mängd. Eftersom det är så lågt beläget har det inget utlopp, utan det enda sättet för vattnet att försvinna är genom avdunstning. En varm sommardag kan så mycket som sju miljoner ton vatten avdunsta, och det förklarar varför vattenvolymen inte ökar. Även om vattnet försvinner, blir salterna och mineralerna kvar. Det är därför det saltaste havet på jorden, med en salthalt på omkring 30 procent, en salthalt som är flera gånger så hög som i världshaven.

Sedan urminnes tider har människor fascinerats av Döda havets unika egenskaper. Den grekiske filosofen Aristoteles hade hört att havet var ”så bittert och salt att ingen fisk levde i det”. Den ovanligt höga koncentrationen av salt resulterar i en så hög densitet att det är lätt till och med för den som inte kan simma att hålla sig flytande. Den judiske historikern Flavius Josephus berättar att den romerske överbefälhavaren Vespasianus  prövade om det här var sant genom att kasta sina krigsfångar i havet.

Men, undrar du kanske, hur kan det här havet vara dött och ändå hälsosamt?

Det hälsosammaste havet?

Medeltida resenärer kom hem och berättade om ett sterilt hav där det varken fanns fåglar, fiskar eller växtlighet. Man trodde till och med att de illaluktande ångorna från vattnet var dödliga. Det här fick naturligtvis föreställningen om ett stinkande dött hav att spridas. Det är sant att det på grund av den höga salthalten bara är enkla organismer, till exempel vissa typer av bakterier, som kan överleva i vattnet, och den fisk som har oturen att följa med vattnet som strömmar ut i havet dör snabbt.

Havet är så gott som dött, men det kan man inte säga om omgivningen. En stor del av trakten är ofruktbar, men det finns små områden som är som grönskande oaser, med vattenfall och tropiska växter. Trakten är även känd för sitt rika växt- och djurliv. Det finns 24 däggdjursarter, däribland sandkatt, arabisk varg och nubisk stenbock. Sötvattenkällorna är hemvist för många groddjur, kräldjur och fiskar. Döda havet ligger också längs en stor flyttväg för fåglar, så över 90 fågelarter har setts här, till  exempel svart stork och vit stork. Gåsgam och smutsgam kan man också få se här.

Men på vilket sätt är Döda havet det hälsosammaste havet? I forna tider lär människor ha druckit vattnet i tron att det hade läkande egenskaper – något som självklart inte rekommenderas i dag! Men det sägs också att bad i det salta vattnet har en renande verkan på kroppen, och det förefaller mer rimligt. Området lovordas också för sina terapeutiska effekter. Att det ligger så lågt skapar en naturligt syrerik miljö. Den höga koncentrationen av bromid i luften sägs ha en avslappnande verkan, och den mineralrika svarta gyttjan och de varma svavelhaltiga källorna längs stränderna används för att behandla en del hudbesvär och ledsjukdomar. En gång i tiden växte det också buskliknande träd som innehöll balsam i området. Balsam har alltid uppskattats och använts som skönhetsmedel och inom medicinen.

Asfalt från havet

Något av det märkligaste med Döda havet är att det bildas klumpar av asfalt som då och då setts flyta upp till ytan. * År 1905 rapporterade tidskriften The Biblical World att en asfaltklump som vägde omkring 2 700 kilo hade flutit i land 1834. Asfalt har beskrivits som ”den första petroleumprodukt som någonsin använts av människor”. (Saudi Aramco World, november/december 1984) Somliga trodde förr att jordbävningar fick stora stycken att brytas loss från Döda havets botten och sedan flyta upp till ytan. Men det är mera troligt att asfalten tränger upp till havsbottnen genom diapirer eller sprickor och fastnar i saltavlagringsstrukturer. När dessa smälter stiger asfaltklumparna upp till ytan.

Asfalt har under århundradenas lopp bland annat använts som tätningsmedel till båtar, som byggnadsmaterial och till och med som insektsmedel. Man tror att egyptierna omkring mitten av 300-talet f.v.t. började använda asfalt i stor skala vid mumifiering, men detta ifrågasätts av en del experter. Vid den tiden hade nabatéerna, ett forntida nomadfolk som bosatt sig i trakten av Döda havet, monopol på handeln med asfalt i området. De tog upp asfalten på land, delade den och förde den sedan till Egypten.

Döda havet är verkligen ett unikt hav. Det är ingen överdrift att beskriva det som det saltaste, det lägst belägna, det ”dödaste” och kanske också det hälsosammaste havet. Det är definitivt ett av de mest intressanta haven på vår planet!

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 27]

BEVARADE I SALTVATTEN

Historiker berättar att Döda havet en gång i tiden var en livligt trafikerad handelsled – en uppfattning som bekräftats av att man på senare tid funnit två träankaren.

Man fann de här ankarna på Döda havets frilagda stränder, i närheten av den plats där den forntida hamnen En-Gedi en gång låg. Det ena ankaret anses vara omkring 2 500 år gammalt, och det gör det till det äldsta ankare man funnit i trakten av Döda havet. Det andra anses vara omkring 2 000 år gammalt och tros ha blivit tillverkat enligt den tidens främsta romerska teknik.

Normalt bryts träankaren ner i vanligt havsvatten, medan metallankaren förblir intakta. Men bristen på syre och den höga salthalten i Döda havet har gjort att träet och repen till ankarna har bevarats i anmärkningsvärt gott skick.

[Bild]

Träankare daterat till mellan 600- och 400-talet f.v.t.

[Bildkälla]

Photograph © Israel Museum, genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority

[Bild på sidan 26]

Vattenfall vid en varm källa

[Bild på sidan 26]

Stenbock

[Bild på sidan 26]

Man kan ligga och flyta och samtidigt läsa tidningen