”STYRKAN är de ungas stolthet”, sägs det i Ordspråksboken 20:29. (Bibel 2000) Om du är sjuk eller handikappad, kanske det känns som om det här bibelstället inte skulle kunna gälla dig. Men det kan det! Många ungdomar som är handikappade eller kroniskt sjuka har klarat av mycket svåra problem. Vakna! har intervjuat fyra sådana ungdomar.

Hiroki i Japan föddes med cerebral pares. ”Mina nackmuskler kan inte hålla huvudet upprätt, och mina händer gör tvärtemot vad jag vill att de skall göra”, säger han. ”Jag är helt beroende av andras hjälp.”

Natalie och hennes bror, James, i Sydafrika föddes med en ovanlig form av dvärgväxt. Natalie har dessutom skolios, en snedväxt ryggrad. ”Jag har gått igenom fyra ryggradsoperationer”, säger hon, ”och på grund av min sneda ryggrad har jag svaga lungor.”

Timothy i Storbritannien fick diagnosen kroniskt trötthetssyndrom när han var 17 år. Han berättar: ”Från att ha varit fullt frisk och aktiv blev jag på mindre än två månader så svag att benen inte bar mig.”

Danielle i Australien fick diagnosen diabetes när hon var 19 år. ”Eftersom diabetes inte syns utanpå, är det en del som inte förstår hur allvarlig sjukdom det är”, säger hon. ”Men den kan faktiskt ta död på mig.”

Om du lider av någon sjukdom eller är handikappad, kommer du säkert att bli uppmuntrad av det Hiroki, Natalie, Timothy och Danielle berättar. Om du är frisk, kan det de säger hjälpa dig att vara mer förstående mot dem som kämpar med handikapp eller sjukdom.

Vakna!: Vad är det som är svårast för dig med tanke på dina omständigheter?

Natalie: För mig är det människors reaktion när de ser mig som är jobbigast. Jag känner  mig aldrig väl till mods. Folk tittar jämt på mig.

Danielle: För mig som har diabetes är det största problemet att veta vad jag skall äta, hur mycket jag skall äta och vad jag måste hålla igen på. Om jag inte är noga med kosten kan jag få för låg blodsockerhalt (hypoglukemi), och då kan jag hamna i koma.

Hiroki: Jag har en specialtillverkad rullstol som är anpassad efter min kroppsbyggnad, och jag tillbringar ungefär 15 timmar om dagen i en och samma ställning. Jag sover inte heller så bra. Jag vaknar av minsta ljud.

Timothy: Det som var svårast för mig i början var att acceptera att jag var sjuk. Jag skämdes över att jag var så svag.

Vakna!: Vilka andra problem har du?

Danielle: Jag blir mycket trött och behöver mer sömn än andra i min ålder. Diabetes är dessutom en kronisk sjukdom, den går inte att bota.

Natalie: Det är klart att det är ett problem att vara så kort som jag är. Det enklaste blir svårt, till exempel att nå saker på en hylla i en affär. Att gå och handla ensam kräver en hel del ansträngning.

Timothy: Jag har fått kämpa med ständig smärta och perioder av depression. Innan jag blev sjuk var jag mycket aktiv. Jag hade jobb och körkort. Jag spelade fotboll och squash. Nu sitter jag i rullstol.

Hiroki: Jag har svårt att tala. Det gör att jag blir missmodig och inte gärna vill sätta i gång samtal. Ibland kan ofrivilliga handrörelser få mig att stöta till någon av misstag. Men på grund av mina talsvårigheter kan jag inte ens säga ”förlåt”.

Vakna!: Vad har hjälpt dig att klara av din situation?

Danielle: Jag försöker rikta in mig på det som är positivt i mitt liv. Jag har en underbar familj, jag har kärleksfulla vänner i församlingen och, viktigast av allt, Jehova Gud ger mig stöd. Jag försöker också hålla mig uppdaterad med den senaste informationen om diabetes. Jag tar ansvar för min hälsa och gör mitt bästa för att ta hand om mig själv.

Natalie: Bönen ger mig styrka. Jag försöker ta itu med ett problem i taget. Att jag håller mig upptagen hjälper mig att inte fastna i negativa tankar. Och jag har två underbara föräldrar som jag kan anförtro mig åt.

Timothy: Jag gör något som är andligt uppbyggande varje dag, även om det bara är för en kort stund. Jag börjar till exempel varje dag med att gå igenom dagens text. Bön och personligt studium av Bibeln är mycket viktigt för mig, särskilt när jag känner mig nedstämd.

Hiroki: Jag försöker att inte oroa mig över sådant som jag inte kan göra något åt. Det är slöseri med tiden. I stället gör jag allt jag kan för att bygga upp min andlighet, och jag tar inte min sjukdom som en ursäkt för att inte studera Bibeln. När jag inte kan sova ser jag det som ett tillfälle att be. (Se Romarna 12:12.)

Vakna!: Hur har andra uppmuntrat dig?

Hiroki: Äldstebröderna berömmer mig alltid för det lilla jag kan göra. Och bröderna och systrarna i församlingen tar mig med på sina återbesök och bibelstudier. (Se Romarna 12:10.)

 Danielle: Det som kanske gör mig mest rörd är när bröderna och systrarna i församlingen ger mig uppriktigt beröm. Det får mig att känna mig uppskattad, och det uppmuntrar mig att fortsätta.

Timothy: Det finns en äldre syster som alltid gör särskilda ansträngningar att tala med mig vid mötena. Äldstebröderna och deras hustrur har också uppmuntrat mig och gett mig praktiska råd. En äldstebroder som är 84 år har hjälpt mig att sätta upp realistiska mål. En biträdande tjänare bad mig följa med honom i förkunnartjänsten, och han ordnade så att vi kunde arbeta i ett område där det gick att köra rullstolen. (Se Psalm 55:22.)

Natalie: Så fort jag kommer in i Rikets sal kommer mina andliga bröder och systrar och hälsar mig välkommen med varma leenden. De äldre vännerna har alltid något uppmuntrande att säga, trots att de har egna problem att kämpa med. (Se 2 Korinthierna 4:16, 17.)

Vakna!: Vad hjälper dig att ha en positiv inställning?

Hiroki: Som ett Jehovas vittne tillhör jag en organisation av människor som har ett fantastiskt hopp. När jag tänker på att jag får vara en del av en så underbar organisation hjälper det mig att vara positiv. (Se 2 Krönikeboken 15:7.)

Danielle: Jag tänker på den förmån jag har som förstår vad Guds vilja är. Det finns människor som är friska, men de är ändå inte lika nöjda med sitt liv som jag är med mitt. (Se Ordspråksboken 15:15.)

Natalie: Jag tycker det är viktigt att ha människor omkring mig som är positiva. Det är också uppmuntrande att läsa erfarenheter om andra som tjänar Jehova trots prövningar. Och när jag går till Rikets sal vet jag att jag alltid blir styrkt och påmind om vilken förmån det är att få vara ett Jehovas vittne. (Se Hebréerna 10:24, 25.)

Timothy: Enligt 1 Korinthierna 10:13 kommer Jehova inte att låta oss gå igenom mer än vi kan klara av. Jag brukar tänka att om min Skapare litar på att jag kan klara av den här prövningen, varför skulle jag då tro något annat?