Vem avgör vad som är sann religion?

JESUS gjorde klart att det finns former av tillbedjan som Gud inte godkänner. Jesus talade om ”de falska profeterna” och jämförde dem med ett träd som frambringar värdelös frukt och ”blir nerhugget och kastat i elden”. Han sade också: ”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himlarnas kungarike.” (Matteus 7:15–22)

Jesus sade angående en del som skulle påstå sig följa honom: ”Jag [skall] då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som utövar laglöshet.” (Matteus 7:23) Och när Jesus talade till de religiösa ledarna tillämpade han Guds ord om det avfälliga Israel på dem: ”Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de som lärosatser lär ut människobud.” (Markus 7:6, 7)

Det är tydligt att Gud och hans Son inte godkänner alla former av tillbedjan. Alltså är inte all gudsdyrkan sann gudsdyrkan. Betyder detta att det bara är en religion som lär ut sanningen? Skulle det inte kunna vara så att Gud använder sig av flera religioner, även om han inte godkänner alla? Eller skulle det kunna vara så att Gud godkänner eller förkastar individers tillbedjan, oavsett vilken religion de tillhör och oavsett vad den lär?

 Aposteln Paulus blev inspirerad av Gud att skriva: ”Nu förmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni skall vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (1 Korinthierna 1:10) Bibeln uppmanar också de kristna att vara ”likasinnade” och ha ”samma kärlek”, vara ”förenade till själen” och tänka ”ett och detsamma”. (Filipperna 2:2)

En sådan enhet kan bara finnas inom en religion. Bibeln säger därför att det finns ”en enda Herre, en enda tro, ett enda dop”. (Efesierna 4:4, 5)

Vad Bibeln säger

Om vi undersöker Bibeln kan vi se att ovanstående slutsats är välgrundad. Bibeln visar att Gud använde sig av en enda form av tillbedjan i samband med sitt folk. Tidigt i människans historia använde Gud patriarker, familjeöverhuvuden, som sina representanter. Några framträdande patriarker var Noa, Abram (Abraham), Isak och Jakob. (1 Moseboken 8:18–20; 12:1–3; 26:1–4; 28:10–15)

Jakobs avkomlingar blev med tiden slavar i Egypten. Där blev de hårt förtryckta, men ändå växte de enormt i antal och blev ett stort folk. Gud befriade dem ur fångenskapen och förde dem med hjälp av ett underverk genom Röda havet. Sedan lät han dem bli hans folk och gav dem lagar genom medlaren Mose. De blev nationen Israel, Guds forntida nation. (2 Moseboken 14:21–28; 19:1–6; 20:1–17)

Det är intressant att se att Gud inte godkände de former av tillbedjan som utövades i de nationer som omgav Israel. Han straffade faktiskt sitt folk när de avvek från hans lagar och började ta efter grannfolkens tillbedjan. (3 Moseboken 18:21–30; 5 Moseboken 18:9–12)

Hur var det då om enskilda personer från andra nationer ville tillbe den sanne Guden? Först behövde de överge sin tidigare falska tillbedjan och sedan börja tillbe Jehova Gud tillsammans med israeliterna. Många av dem som gjorde det fick Guds godkännande och blev hans trogna tjänare. Bland dem fanns kvinnor som kanaaneiskan Rahab och moabitiskan Rut, män som hettiten Uria och etiopiern Ebed-Melek och folkgrupper som gibeoniterna. * Den israelitiske kungen Salomo bad en innerlig bön för alla dem som började tillbe den sanne Guden tillsammans med hans folk. (2 Krönikeboken 6:32, 33)

När Jesus kom hit till jorden

Längre fram, när Jesus sändes till jorden, grundades den sanna tillbedjan på hans läror, och förståelsen av Guds avsikter ökade på ett storslaget sätt. Med tiden kom de sanna tillbedjarna att kallas ”kristna”. (Apostlagärningarna 11:26) De judar som ville få Guds godkännande behövde alltså lämna sin tidigare form av tillbedjan. De kunde inte välja mellan två slag av tillbedjan eller välja att tillbe var och en för sig. Som vi har sett i Guds ord var de sanna tillbedjarna förenade i ”en enda tro”. (Efesierna 4:4, 5)

Tanken att Gud endast använder sig av en religion kanske verkar extrem och motbjudande för somliga i vår tid. Men det är den slutsats man kan dra när man undersökt Bibeln. I forna tider var det många som kom underfund med detta och rättade sig efter det. De anslöt sig till Jehovas sanna tillbedjare, och de tvivel och farhågor de kan ha haft till en början ersattes av många välsignelser och stor glädje. I Bibeln berättas det till exempel om en etiopisk man som hade tagit emot den kristna läran och blivit döpt, och det sägs då om honom: ”Han fortsatte sin resa, fylld av glädje.” (Apostlagärningarna 8:39)

Alla som godtar och utövar den sanna religionen i vår tid kommer att få liknande välsignelser. Men hur skall man kunna veta vilken religion som är sann när det finns så många att välja mellan?

[Fotnot]

[Bild på sidan 5]

Vad kommer att hända med en religion som frambringar värdelös frukt?