Mer än bara leksaker

EGYPTIERNA tillverkade dem av platta träbitar, japanerna av papper, tyskarna av porslin och inuiterna av sälskinn. Vuxna samlar på dem, och barn älskar dem. Vad handlar det om? Dockor.

I The World Book Encyclopedia sägs det: ”De flesta dockliknande figurer från tidiga perioder var magiska eller religiösa föremål, inte leksaker.” De forntida egyptierna målade mönstrade kläder på små spadformiga träbitar och prydde dem med strängar av lerpärlor som skulle föreställa hår. De placerade dockorna i gravar och trodde att de skulle betjäna de döda. I Västindien stack hämndlystna personer nålar i voodoodockor i ett försök att skada sina fiender.

I många kulturer har man använt dockor i fruktbarhetsriter. I antikens Grekland lämnade flickor sina dockor på ett altare tillägnat fruktbarhetsgudinnan Artemis strax innan de gifte sig. I dag bär kvinnor i ashantifolket i Ghana en docka fäst vid midjan i tron att det skall ge dem vackra barn. En del flickor i Syrien hänger upp sina dockor i fönstret för att visa att de är giftasvuxna.

Den 3 mars varje år firar man Hina matsuri, eller dockhögtiden, i Japan. Den är också känd som flickornas högtid och ”har sitt ursprung i flera olika seder”, sägs det i verket Japan—An Illustrated Encyclopedia. ”Bland annat har högtiden sitt ursprung i en kinesisk reningsrit som ägde rum vid en flod tidigt i den tredje månmånaden. Under Heianperioden (794–1185) kallade hovmännen in spåmän på den tredje dagen i den tredje månaden för att de skulle driva ut deras orenheter och flytta över dessa till pappersbilder, ... som man slängde i floden eller i havet.”

 Dockor som leksaker

Under Edoperioden i Japan (1603–1867) gjorde man dockor särskilt för barn, och de här dockorna såg ut som riktiga människor och hade olika slags dräkter. Man gjorde också andra sorters dockor som kunde röra sig med hjälp av vajrar, fjädrar och kugghjul. En docka kunde till och med bära en kopp te till en gäst och sedan gå tillbaka med den tomma koppen.

Barndomen så som vi känner den existerade egentligen inte i västvärlden före 1700-talet, enligt The World Book Encyclopedia. ”Barn betraktades som små vuxna och förväntades uppföra sig så.” Dockor tillverkades lika mycket för vuxna som för barn. Men under 1800-talet började man förstå hur viktig leken är för barnens utveckling. Det gjorde att dockindustrin började blomstra i Europa.

Redan 1824 lyckades tyska docktillverkare göra dockor som kunde säga ”mamma” och ”pappa”, och längre fram på 1800-talet gjorde man dockor som kunde gå. Den amerikanske uppfinnaren Thomas Edison tillverkade till och med en skivspelare i miniatyr som kunde få det att verka som om dockorna talade. Under tiden tillverkade fransmännen en docka som kallades Bébé Gourmand och som kunde äta mat. Fransmännen blev också kända för sina modedockor som hade mycket eleganta kläder. Till sådana dockor kunde man också köpa tillbehör som kammar, pälsar, solfjädrar och möbler.

Men aldrig har det tillverkats så mycket dockor som på 1900-talet. På 1940-talet kunde man framställa billiga men ändå avancerade och detaljrika dockor av plast. Barbiedockan, som görs i plast, har dominerat dockindustrin sedan den började säljas 1959. Mer än en miljard barbiedockor har sålts, och enbart 1997 drog försäljningen in 1,8 miljarder dollar.

Dockor som lärare

Puebloindianerna i sydvästra USA använde kachinadockor gjorda av kaktusrötter eller furu för att undervisa sina barn om stamgudarna. Under en särskild ceremoni klädde en stammedlem ut sig till en av gudarna och agerade som den guden. Därefter gav föräldrarna en docka som föreställde guden till sina barn så att de skulle lära känna guden när de lekte med dockan.

Dockor ”ger barn möjlighet att ge utlopp åt sorg, ilska och andra känslor”, sägs det i The World Book Encyclopedia. ”När barn leker med dockor kan de öva på de roller de hoppas få som vuxna.” En docka som visas på Barnens dag i Japan i maj varje år föreställer en ung man som är klädd som en traditionell krigare. Dockan används som förebild för unga pojkar för att de skall växa upp och bli starka, respektabla medborgare i enlighet med landets kultur.

Med tanke på det känslomässiga bandet mellan barn och deras dockor är det förståndigt av föräldrar att tänka igenom hur vissa dockor kan påverka deras barns utveckling. Somliga menar till exempel att flickor kan påverkas negativt av en del dockors utseende  och ändlösa uppsättning kläder. En kritiker säger att sådana dockor kan ge ”små flickor det ytliga budskapet att utsidan är viktigare än insidan”.

Alla som har sett ett barn leka med dockor, oavsett om de är gjorda av textil, papper, trä, plast eller något annat material, vet att en docka är mer än bara en leksak. Den är en lekkamrat och en vän som man delar sin barndom med.

[Ruta på sidan 27]

Nytt intresse för gamla dockor

Det har blivit mycket populärt att samla på dockor. Den här hobbyn fick ett uppsving på 1970-talet, och en internationell marknad uppstod. En del samlar på billiga plastdockor, som bara är värda några tior, medan andra letar efter sällsynta dockor, som de som kommer från Kämmer & Reinhardt. En sådan docka som var tillverkad i Tyskland i början av 1900-talet såldes för 277 500 dollar på en auktion! En av de största docksamlingarna finns på Strong National Museum of Play i Rochester i USA och innehåller omkring 12 000 dockor.

[Ruta/Bild på sidan 28]

Dockor skapar oro hos föräldrar

Vad kan föräldrar göra för att skydda sina barn från att påverkas negativt av dockor? I The Washington Post sägs det: ”Precis som gamla tiders tobaksindustri vägrar i allmänhet underhållnings- och leksaksindustrin att ta något ansvar och kommer knappast att självmant göra några förändringar.” Det är tydligt att föräldrar i stället måste ta sitt ansvar.

Bibeln uppmanar föräldrar att varje dag undervisa sina barn om det som är till nytta för dem. (5 Moseboken 6:6–9; Ordspråksboken 22:6) Hur kan man då skydda sina barn från att påverkas negativt av dockor? En mamma berättar att hon läste vad Bibeln säger om anständig klädsel i 1 Timoteus 2:9 för sin dotter och sedan samtalade med henne om det. Samtalet lät ungefär så här:

Mamman: Ser de här dockorna ut som flickor eller som vuxna kvinnor?

Dottern: Vuxna kvinnor.

Mamman: Varför tycker du det?

Dottern: Därför att kroppen ser ut som på en vuxen, och så har de sådana kläder och skor som vuxna har.

Mamman: Det stämmer. Och om du tänker på det vi läste i Bibeln, tycker du då att kristna kan ha på sig sådana kläder som dockorna har?

Dottern: Nej.

Mamman: Varför inte det?

Dottern: De har väldigt korta kjolar, ... topparna är urringade, ... och så sitter kläderna åt.

Det är sant att det krävs en hel del för att undervisa sina barn om Guds principer så att de kan komma fram till sådana slutsatser. Men det är verkligen värt ansträngningen. Många föräldrar har haft nytta av boken Vi lär av den store läraren, som är utgiven av Jehovas vittnen, när de har undervisat sina barn om Bibelns principer.

Du kan skaffa den här 256-sidiga illustrerade boken genom att skriva till Jehovas vittnen, Box 5, 732 21 Arboga. Ange att du skulle vilja ha ett exemplar av boken Vi lär av den store läraren.

[Bild på sidan 26]

Japansk docka som serverar te

[Bild på sidan 26]

Fransk docka från Bru

[Bildkällor på sidan 26]

Överst: © SHOBEI Tamaya IX; mitten: Genom tillmötesgående från Strong National Museum of Play, Rochester, New York; nederst: © Christie’s Images Ltd