Tecken på att något är fel?

”Veu Lesa, som är 73 år och bor i en by i Tuvalu, behöver inga vetenskapliga rapporter för att veta att havet stiger”, sägs det i The New Zealand Herald. ”Barndomens stränder håller på att försvinna. Grödorna som familjen har levt av har förstörts av saltvatten. I april [2007] tvingades han lämna sitt hus när det översvämmades av en tidvattensvåg och stenar och skräp sköljde in över huset.”

FÖR invånarna i Tuvalu, en ögrupp i Polynesien som bara reser sig 4 meter över havet, är den globala uppvärmningen inte ett abstrakt vetenskapligt problem utan ”en del av vardagen”, sägs det i The New Zealand Herald. * Tusentals har redan lämnat öarna, och många fler förbereder sig för att ge sig av.

Robert, som bor i Brisbane i Australien, får bara vattna sin trädgård vissa dagar, och bara med en hink, inte med trädgårdsslangen. Han får bara tvätta det nödvändigaste på bilen, som speglar, rutor och registreringsskyltar. Om han vill tvätta hela bilen måste han åka till en biltvätt där vattnet kan återvinnas. Varför har man infört sådana restriktioner? Den här delen av landet har drabbats av vad som sägs vara den värsta torkan på hundra år. Och situationen är ännu värre i andra områden. Är problemen i Tuvalu och Australien tecken på en global uppvärmning?

Några förutsägelser

Många menar att det är människan som till stor del har orsakat den globala uppvärmningen, som kan få katastrofala följder för klimatet och miljön. Om stora delar av landisarna smälter och haven expanderar när vattnet blir varmare, kan havsnivåerna stiga dramatiskt. Lågt belägna östater, som Tuvalu, men också stora delar av Nederländerna och Florida, skulle kunna läggas under vatten. Miljoner människor skulle bli tvungna att fly från platser som Shanghai och Calcutta och från delar av Bangladesh.

Dessutom skulle temperaturökningen kunna leda till kraftigare stormar, svårare översvämningar och mer torka. Himalayas glaciärer försörjer sju flodsystem, och om de försvinner skulle det kunna orsaka färskvattenbrist för 40 procent av världens befolkning. Dessutom är tusentals djurarter hotade. Ett exempel är isbjörnarna, som jagar det mesta av sin föda på isen. Rapporter har redan visat att många isbjörnar har magrat och att en del svälter.

Temperaturhöjningar skulle också kunna leda till att sjukdomar sprids genom att myggor, fästingar och andra smittobärande organismer, som svampar av olika slag, får större utbredning. I Bulletin of the Atomic Scientists sägs det: ”Hotet från klimatförändringarna är nästan lika stort som hotet från kärnvapen. Effekterna kanske inte är lika dramatiska på kort sikt ..., men under de närmaste trettio, fyrtio åren skulle klimatförändringar kunna orsaka bestående skador på livsmiljöer som människan är beroende av för sin överlevnad.” En del vetenskapsmän är ännu mer olycksbådande i sina bedömningar och menar att förändringar orsakade av den globala uppvärmningen sker snabbare än väntat.

Vad skall vi tro om sådana här prognoser? Står vi verkligen inför en katastrof? En del kritiker säger att det inte finns någon grund för en sådan dyster framtidssyn. Andra är mer osäkra. Hur förhåller det sig egentligen? Är jordens framtid – och vår framtid – i fara?

[Fotnot]