Varför finns vi till?

Vad är meningen med livet?

DET här är frågor som människor ofta ställer. Många undrar också: Kan vi vänta oss något mer än att bara leva 70 eller 80 år och sedan dö? (Psalm 90:9, 10)

Kanske är det i synnerhet när vi känner hur kort livet är som vi på allvar börjar fundera över sådana här frågor. Men vi behöver inte gå igenom en livshotande kris för att fråga varför vi finns till. Besvikelser och missräkningar kan få oss att börja fundera. Och somliga ställer de här frågorna när de tänker på hur deras liv ser ut.

Dave hade ett välavlönat arbete och en trevlig lägenhet, och han tyckte om att vara tillsammans med sina många vänner. Han berättar: ”Jag gick hem från en fest sent en natt när jag plötsligt frågade mig: ’Är det här allt? Skall jag leva bara en kort tid och sedan dö, eller finns det något mer?’ Det som slog mig var hur tomt mitt liv var.”

I sin bok Livet måste ha mening säger Viktor Frankl att några som överlevde Förintelsen tillsammans med honom ställde de här frågorna efter sin befrielse ur koncentrationslägren. När de kom tillbaka hem fann somliga att deras älskade inte längre var i livet. Frankl skriver: ”Ve den, som nu upplever det ögonblick han har drömt om i tusen drömmar, men som möter något helt annat än det han utmålat för sig!”

De ställde frågan

Frågan om varför vi finns till har människor ställt i alla tider. I Bibeln berättas det om människor som undrade över meningen med livet. Job var en man som förlorade allt han ägde och alla sina barn, och sedan drabbades han av en plågsam sjukdom. Han frågade: ”Varför dog jag då inte i  modersskötet? Varför kom jag inte ut ur moderlivet och sedan gav upp andan?” (Job 3:11)

Profeten Elia kände det på liknande sätt. Han kände sig ensam och menade att han var den ende som tillbad Gud. Han klagade: ”Det är nog! Ta nu bort min själ, Jehova.” (1 Kungaboken 19:4) Det är inte ovanligt att människor känner det så. Bibeln säger ju att Elia var ”en människa med känslor lika våra”. (Jakob 5:17, fotnoten)

En framgångsrik resa genom livet

Livet jämförs ofta med en resa. Precis som man kan påbörja en resa utan att ha något slutmål i tankarna, kan man leva sitt liv utan att se någon egentlig mening med det. Om du gör det riskerar du att fastna i vad den kände författaren Stephen R. Covey kallar ”en aktivitetsfälla” – man försöker ge livet mening genom att vara så upptagen som möjligt. Han skriver: ”Människor finner ofta att de vinner segrar som är tomma, framgångar som vunnits på bekostnad av annat, som de plötsligt inser vara långt viktigare för dem.”

Du håller säkert med om att det är meningslöst att köra fort när man är ute och reser om man inte är på väg åt rätt håll. Att på liknande sätt försöka finna en mening i livet bara genom att vara upptagen gör livet tomt, inte verkligt meningsfullt.

Önskan att förstå varför vi finns till är inte begränsad till människor i vissa åldersgrupper eller vissa kulturer. Den bottnar i ett grundläggande behov som vi alla har, ett andligt behov. Det behovet kan göra sig påmint även om alla våra materiella behov har tillgodosetts. Vi skall se hur några har försökt fylla det här behovet när de sökt efter meningen med livet.

[Infälld text på sidan 4]

Att försöka finna en mening i livet bara genom att vara upptagen gör livet tomt, inte verkligt meningsfullt

[Bild på sidan 3]

Job frågade sig varför han hade blivit född

[Bild på sidan 4]

Elia hade ”känslor lika våra”