Jordens perfekta läge

OM VI ska beskriva var vi bor, lämnar vi ofta en adress med sådana uppgifter som land, stad och gata. Om vi på ett liknande sätt skulle beskriva jordens läge som en adress, så blir vår galax, Vintergatan, ”landet”, solsystemet, dvs. solen och dess planeter, blir ”staden”, och omloppsbanan inom solsystemet blir ”gatan”. Tack vare framsteg inom astronomi och fysik har vetenskapsmän fått djup inblick i varför detta läge i universum är så fördelaktigt för vår lilla planet.

Till att börja med är vår ”stad”, vårt solsystem, belägen i en del av Vintergatan som många vetenskapsmän kallar den galaktiska beboeliga zonen. Den zonen ligger omkring 28 000 ljusår från galaxens centrum och har den rätta koncentrationen av de grundämnen som behövs för att uppehålla liv. Längre ut i galaxen finns det inte tillräckligt av dessa ämnen, och längre in är det alltför farligt, bland annat på grund av all strålning som kan vara dödlig. ”Vi bor i det bästa tänkbara området”, heter det i tidskriften Scientific American.

Den bästa ”gatan”

Jordens ”gata”, omloppsbanan, i vår ”stad”, vårt solsystem, är minst lika bra. Den här omloppsbanan ligger omkring 150 miljoner kilometer från solen i det som vetenskapsmän kallar den cirkumstellära beboeliga zonen, där det varken är för kallt eller för varmt för liv. Dessutom är jordens omloppsbana nästan cirkelrund och håller oss på ungefär samma avstånd från solen året runt.

Och solen är den perfekta ”kraftstationen”. Den är stabil, har idealisk storlek och sänder ut precis rätt mängd energi. Den har med rätta kallats ”en mycket speciell stjärna”.

Den perfekta grannen

Om man skulle välja en ”närmaste granne” till jorden, skulle man inte kunna hitta någon bättre än månen. Den har en diameter som är strax över en fjärdedel av jordens. I jämförelse med andra månar i vårt solsystem är vår måne därför ovanligt stor i förhållande till den planet som den kretsar kring. Men detta är inte någon tillfällighet.

Månen är det främsta upphovet till tidvattnet, som spelar en viktig roll i jordens ekologi. Månen bidrar också till att stabilisera jordens rotationsaxel. Utan sin ”skräddarsydda” måne skulle vår planet vackla som en leksakssnurra  och kanske till och med kantra! Det skulle få katastrofala följder för bland annat klimatet och tidvattnet.

Jordens perfekta lutning och rotation

Jordaxelns lutning på 23,5 grader ger upphov till årstidsväxlingarna, reglerar temperaturen och ger oss många olika klimatzoner. ”Lutningen på jordaxeln verkar vara ’precis lagom’”, heter det i boken Rare Earth—Why Complex Life Is Uncommon in the Universe.

På grund av jordens rotationshastighet är längden på dygnet också precis lagom. Om rotationsperioden var avsevärt längre, skulle den sida av jorden som är närmast solen vara alltför varm, medan den andra skulle vara alltför kall. Om dygnen däremot var kortare, kanske bara några timmar långa, skulle jordens snabba rotation skapa ständiga stormbyar och få andra skadliga verkningar.

Ja, allt i samband med vår planet – till exempel dess ”adress”, dess rotationshastighet och dess närmaste granne, månen – tyder på en genomtänkt formgivning av en vis Skapare. * Fysikern och evolutionisten Paul Davies säger: ”Till och med vetenskapsmän som är ateister blir lyriska av det stora, det majestätiska, det harmoniska, det sköna och det geniala i universum.”

Skulle en sådan genialitet vara en produkt av en slump, eller återspeglar den en avsiktlig formgivning? Begrunda den frågan när du läser följande korta artikel, som behandlar två fantastiska sköldar som skyddar livet på jorden från hot från rymden.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 5]

FÄRDAS DU SNABBARE ÄN EN GEVÄRSKULA?

När du har läst igenom den här rutan har du färdats tusentals kilometer utan att ens märka det! Tänk på följande:

Jordens omkrets är 40 000 kilometer, och jorden roterar kring sin axel en gång per dygn. Om man befinner sig vid eller nära ekvatorn färdas man således med en hastighet av ungefär 1 600 kilometer i timmen. (Vid polerna roterar man givetvis bara på stället.)

Dessutom kretsar jorden i en bana runt solen med en hastighet av 30 kilometer i sekunden, medan hela solsystemet färdas runt Vintergatans centrum med den svindlande hastigheten 249 kilometer i sekunden. Som jämförelse kan nämnas att utgångshastigheten för en gevärskula är mindre än en kilometer i sekunden.

[Bildkälla på sidan 4]

Vintergatan: NASA/JPL/Caltech

[Bildkälla på sidan 5]

Jorden: Enligt NASA/Visible Earth imagery