Vad säger Bibeln?

Bör man säga nej till kremering?

Somliga anser att kremering – dvs. förbränning av en död kropp till aska – vanärar den dödes kropp och minne. De menar att kremering har hedniskt ursprung och därför bör undvikas av dem som bekänner sig tillbe Gud. Andra anser att kremering är ett fullt acceptabelt och värdigt sätt att ta hand om en människas kvarlevor. Vad anser du?

PÅ Bibelns tid brukade man begrava de döda. Det berättas till exempel att Abraham begravde sin hustru Sara i en grotta. Jesu kropp lades i en grav som hade huggits ut i klippan. (1 Moseboken 23:9; Matteus 27:60) Säger Bibeln att det enda godtagbara sättet att ta hand om en död kropp är att begrava den? Står det något om att Guds forntida tjänare motsatte sig kremering?

Ett tecken på Guds ogillande?

Det kan verka som om några ställen i Bibeln visar att det var sådana som inte hade Guds godkännande när de dog som kremerades. Det sades till exempel i den mosaiska lagen att om dottern till en Jehovas präst prostituerade sig, skulle hon dödas och sedan ”brännas upp i eld”. (3 Moseboken 20:10; 21:9) Och när Akan och hans familj var olydiga och Israel därför led nederlag vid Aj, stenade deras landsmän dem till döds och ”brände upp dem i eld”. (Josua 7:25) En del forskare menar att det här var den behandling som de som dog en vanärande död fick och att kremering berövade ogärningsmän möjligheten att få vad som ansågs vara en anständig begravning.

När kung Josia försökte rena Juda från avgudadyrkan öppnade han gravarna där de  präster som hade offrat åt Baal låg och brände upp deras ben på deras altaren. (2 Krönikeboken 34:4, 5) Visar sådana exempel att Guds ogillande vilar över dem som blir kremerade? Nej, och det förstår vi av en annan berättelse i Bibeln.

När filistéerna hade slagit Saul, Israels kung, i strid hängde de vanvördigt upp hans och hans tre söners kroppar på stadsmuren i Bet-San. Men när invånarna i den israelitiska staden Jabesh-Gilead fick höra om den här respektlösa behandlingen av kropparna tog de ner dem och brände dem, och sedan begravde de benen. (1 Samuelsboken 31:2, 8–13) Först kan det verka som om den här berättelsen ger stöd åt uppfattningen att kremering är något negativt. Saul var ju också ond. Han förföljde David, Jehovas smorde, och dog på grund av att han dragit Guds ogillande över sig.

Men lägg märke till vilka som dog tillsammans med Saul. En av dem var Sauls son Jonatan, och hans kropp behandlades på samma sätt. Jonatan var inte ond, utan tvärtom Davids nära vän och förtrogne. Israeliterna hade gett Jonatan följande erkännande: ”Med Gud har han handlat.” (1 Samuelsboken 14:45) När David fick höra vad männen i Jabesh-Gilead hade gjort berömde han dem och tackade dem och sade: ”Välsignade må ni vara av Jehova, eftersom ni visade er herre Saul denna kärleksfulla omtanke.” Det är tydligt att David inte blev upprörd över att Sauls och Jonatans kroppar hade bränts. (2 Samuelsboken 2:4–6)

Inget hinder för en uppståndelse

Bibeln lär klart och tydligt att Jehova Gud ska ge många som nu sover i döden livet tillbaka. (Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29) I Uppenbarelseboken, eller Apokalypsen, i Bibeln sägs det profetiskt om den tid då de döda ska få liv igen: ”Havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och Hades gav tillbaka de döda som var i dem.” (Uppenbarelseboken 20:13) Den allsmäktige Guden kan uppväcka en människa oavsett om kroppen har begravts, bränts upp, försvunnit i havet, ätits upp av vilda djur eller utplånats i en atombombsexplosion.

Bibeln ger ingen uttrycklig vägledning om hur man ska ta hand om en död människas kropp. Kremering fördöms inte av Jehova. Men begravningsakten bör vara värdig och respektfull.

Något som kan påverka en persons beslut i den här frågan är omgivningens syn på begravningsseder. De som följer Bibelns principer vill naturligtvis inte göra något som i onödan skulle kunna väcka anstöt hos deras medmänniskor. Det skulle inte heller vara lämpligt att ta del i seder som skulle kunna ge intryck av att man tror på falska religiösa läror, till exempel läran om själens odödlighet. Men i övrigt är det upp till personen själv eller familjen att avgöra frågan om hur en död kropp ska tas om hand.

FRÅGOR ATT FUNDERA ÖVER

▪ Berättar Bibeln om någon trogen tillbedjare som blev kremerad? (1 Samuelsboken 31:2, 12)

▪ Hur behandlade David de män som tog hand om Sauls kropp? (2 Samuelsboken 2:4–6)

▪ Vad visar att kremering i sig inte är ett hinder för att få en uppståndelse? (Uppenbarelseboken 20:13)

[Infälld text på sidan 11]

Bibeln ger ingen uttrycklig vägledning om hur man ska ta hand om en död människas kropp