Min lilla rosa bok

Berättat av Cynthia Newell

NÄR jag var sju år och bodde i Shreveport i Louisiana i USA var det en flicka på skolbussen som visade mig en liten rosa bok som hette Lyssna till den store läraren. Hon sade att jag kunde få den för 50 cent. Hon följde med mig hem, och vi räknade ihop mynten tillsammans.

Jag älskade min lilla rosa bok. En kort tid efter att jag hade fått den blev jag sjuk och fick ligga på sjukhus. Familjen läste ur min favoritbok för att göra mig glad. Men när jag blev äldre läste jag mindre och mindre i den, eftersom den i första hand riktade sig till barn. Jag hade lärt mig mycket av boken, men jag behövde mer kunskap. Jag bestämde mig för att gå till en ny kyrka varje vecka för att se om jag kunde få svar från Bibeln på mina frågor. Men jag fick aldrig några bra svar.

När jag gick i high school var religion inte så viktigt för mig längre, även om jag fortfarande läste Bibeln regelbundet och längtade efter att förstå den bättre. En dag märkte jag att en klasskamrat inte läste upp löftet om tro och lydnad mot flaggan. Jag frågade henne om det, och hon svarade: ”Jag har redan lovat Jehova min tro och lydnad, så hur skulle jag kunna ge det löftet åt flaggan också?” Det lät så logiskt. ”Men vem är Jehova?” undrade jag.

Hon svarade på alla mina frågor med hjälp av Bibeln. Jag undrade: ”Hur har hon lärt sig allt det här? Vi är lika gamla men ändå kan hon allt om Bibeln.” Hon förklarade att hon gick till Rikets sal och att det var där hon fick undervisning. Jag tackade ja när hon frågade om jag ville följa med på ett möte på söndagen. Jag hade gått till alla kyrkor i staden, men på något sätt hade jag missat Jehovas vittnens Rikets sal. Den söndagen insåg jag att jag hade hittat en plats där man verkligen får undervisning från Bibeln.

Efter mötet gick jag till litteraturståndet, och där på översta hyllan låg min lilla rosa bok. Tio år hade gått sedan jag fick boken av flickan på bussen, så jag hade glömt vem det var som gav mig den. Men nu mindes jag – det var ju Nancy, som hade bjudit in mig till mötet!

Jag började studera Bibeln varje vecka och gjorde snabba framsteg. Jag hade stor nytta av det jag hade lärt mig från min lilla rosa bok, och det dröjde därför inte länge förrän jag överlämnade mitt liv åt Jehova. Jag blev döpt 1985, när jag var 18 år.  Under tiden hade Nancy flyttat till Florida, och vi tappade kontakten.

Efter några år gifte jag mig. År 1991 började min man, Drew, och jag i heltidstjänsten som pionjärer i en liten stad i östra Texas. Men vad hände med Nancy? Jag hade ingen aning. Men en kväll när jag läste Vakttornet för 1 december 1992 ropade jag: ”Jag har hittat Nancy! Jag har hittat Nancy!” Hon var med på fotot från den senaste Gileadavslutningen. Hon och hennes man, Nick Simonelli, hade sänts som missionärer till Ecuador.

År 2006 ansökte min man och jag om att få bli volontärer i Jehovas vittnens internationella byggnadsprojekt. Vi blev så glada när vi fick reda på att vi skulle skickas till Ecuador för att arbeta med utbyggnaden av avdelningskontoret där. Första dagen vid avdelningskontoret kom Nancy gående. Just den dagen råkade hon besöka avdelningskontoret. Vi fick syn på varandra och kramade om varandra – 32 år efter det att jag fått min lilla rosa bok. Jag är så tacksam mot Jehova för den boken och för den lilla flicka som gav mig den!

[Ruta/Bilder på sidan 23]

DE HAR PÅVERKAT MILJONTALS LIV

År 2003 utgavs en reviderad utgåva av Lyssna till den store läraren, som då hade tryckts i 32 år. Den nya boken har titeln Vi lär av den store läraren. Hittills har det sammanlagt tryckts över 65 miljoner exemplar på mer än 100 språk av de här böckerna som handlar om det Jesus lärde. Du kan få ett exemplar av boken Vi lär av den store läraren om du kontaktar Jehovas vittnen där du bor.

[Bilder på sidan 23]

Infällda bilder: När vi var barn

Cynthia

Nancy

Bakgrund: På avdelningskontoret i Ecuador många år senare