Bukarest en stad med två ansikten

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I RUMÄNIEN

VID FÖRSTA ANBLICKEN tycks stadens silhuett domineras av en enda byggnad – Parlamentspalatset (1) – som under kommunisttiden kallades Folkets hus. Det här strama byggnadsverket är ett av de största i världen och är en av stadens främsta turistattraktioner.

I vissa avseenden ger Parlamentspalatset ansikte åt det moderna Bukarest. Men bland Bukarestborna råder det delade meningar om den här mastodontbyggnaden. De hoppas att turister också ska lägga märke till stadens andra ansikte – den tilltalande arkitekturen från förr.

Huvudstadens utveckling

År 1862 utsågs Bukarest till Rumäniens huvudstad, och mot slutet av 1800-talet utvecklades staden snabbt. Längs dess lummiga boulevarder uppfördes många storslagna och vackra offentliga byggnader ritade av franska arkitekter. Staden blev känd som en trädgårdsstad på grund av alla parker, trädgårdar och torg. Bukarest var också en av de första städerna i världen där gatorna lystes upp av oljelyktor. År 1935 uppfördes Triumfbågen (2) på den vackra Kiseleffboulevarden med Triumfbågen vid Champs-Élysées i Paris som förebild. Stadens pittoreska utseende kunde få en fransman att känna sig hemmastadd, och Bukarest kallades faktiskt för Östeuropas Paris eller Lilla Paris.

Efter andra världskriget hamnade Bukarest under kommunistiskt styre och genomgick dramatiska förändringar. Ungefär en tredjedel av stadskärnan, ett område med många historiska monument, revs för att ge plats åt bostäder. Enbart under 1960 och 1961 byggdes närmare 23 000 lägenheter. År 1980 påbörjades planerna med att bygga Folkets hus. Så småningom utrustades byggnaden med hundratals ljuskronor och ett skyddsrum 90 meter under jorden. Palatset har mer än 360 000 kvadratmeter golvyta, 12 våningar och 1 100 rum och är tre gånger så stort som slottet Versailles i Frankrike. Stora delar av den gamla stadskärnan jämnades med marken för att ge plats åt palatset och den breda boulevard – som faktiskt är bredare än Champs-Élysées – som majestätiskt leder upp till byggnaden. För dem som kände till det gamla Bukarest var staden nu så gott som oigenkännlig.

För många av dem som bor i Bukarest utgör det enorma palatset en grym påminnelse om dess upphovsman – den döde diktatorn Nicolae Ceauşescu. Driven av en önskan att resa ett monument över sig själv anställde han närmare 700 arkitekter och tusentals arbetare som jobbade och slet i treskift, dygnet runt. När Ceauşescus regim störtades 1989 var palatset ännu inte färdigt, trots att det redan då hade kostat över åtta miljarder kronor.

Stadens andra ansikte

Det som återstår av Bukarests gamla stadsdel visar en helt annan sida av staden. Där kan man fortfarande beundra vacker arkitektur från Bukarests forna dagar. Och på Bymuseet (3) – ett av stadens många museer – kan man få en inblick i den rumänska landsbygdsbefolkningens olika seder och bruk. I en stillsam parkmiljö med utsikt över en sjö har man omsorgsfullt byggt upp en fascinerande samling av över 50 allmogehus och andra byggnader som monterats ner och flyttats dit från olika platser runt om i Rumänien. Varje hus är i sig självt som ett museum med verktyg, hantverk och hemmiljöer från ett Rumänien som skiljer sig mycket från dagens Bukarest.

I Bukarest finns ingen tydlig gräns mellan gamla anrika och mera moderna kvarter. Det är inte ovanligt att det i samma kvarter ligger hus från helt skilda epoker (4). Bukarest visar alltså upp sina båda ansikten – det gamla och det nya – sida vid sida över hela staden.

 [Bilder på sidan 10]

1 Parlamentspalatset

2 Triumfbågen

3 Bymuseet

4 i samma kvarter ligger hus från helt skilda epoker

[Bildkälla på sidan 11]

© Sari Gustafsson/hehkuva/age fotostock