Vad som krävs av en elefantskötare

SPELA UPP

Vad som krävs av en elefantskötare

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I INDIEN

MAHOUTEN, elefantskötaren, stod och lagade mat nere vid floden Narmada. Han hade satt sin lille son mellan snabeln och frambenen på sin elefant som låg och vilade. Pojken försökte gång på gång ta sig därifrån, men ”den liggande elefanten lade försiktigt snabeln om pojken och drog honom tillbaka dit där pappan hade satt honom”, berättas det i boken Project Elephant. ”Pappan fortsatte att laga sin mat och tycktes vara fullständigt övertygad om att pojken var i tryggt förvar.”

Arbetselefanter har varit i människans tjänst i cirka 4 000 år. I forna tider tränades de främst för krigföring. I våra dagars Indien tränas de till att arbeta. De används inom skogsindustrin, vid religiösa högtider och vid bröllop, i reklamkampanjer, på cirkusar och till och med i tiggeriverksamhet. Hur får man dessa elefanter att bli tama? Och hur tränas de?

En kurs i hur man tränar en elefant

Det finns ett antal centra i Indien som tar hand om elefantungar som övergetts, skadats eller fångats i vildmarken. Ett sådant centrum finns i Koni i delstaten Kerala. Här tränas ungarna till att bli arbetselefanter. En mahout måste först vinna ungens förtroende. Att ge den mat är ett bra sätt att bygga upp ett sådant förtroende. Ungen känner igen mahoutens röst, och när han ropar på den då det är matdags, kommer den springande för att få sin mjölk och hirspasta. De unga elefanterna börjar inte tränas för arbete förrän de är cirka 13 år. Sedan får de börja arbeta när de är 25 år. I Kerala får arbetselefanter enligt lagen inte arbeta längre än tills de är 65 år.

Mahouten måste få god övning för att kunna rida en elefant säkert. Enligt Elephant Welfare Association i staden Trichur i Kerala behöver en ny mahout intensivtränas i minst tre månader. Han får då lära sig allt om elefanter – inte bara hur man ger olika kommandon.

Att träna en vuxen elefant tar längre tid. Först lär tränaren elefanten att förstå verbala kommandon, och han står då utanför elefantens inhägnad. I Kerala använder en mahout omkring 20 kommandon och signaler för att få sin elefant att utföra sitt arbete. Mahouten ger med hög röst klara kommandon och stöter samtidigt till elefanten med en käpp och visar vad den ska göra. När elefanten lyder får den lite ”godis” som belöning. När tränaren är säker på att hans elefant är vänligt inställd, går han in i inhägnaden och klappar den. Det här samspelet gör att förtroendet dem emellan stärks. Så småningom kan man försiktigt föra ut elefanten utanför inhägnaden, men man måste naturligtvis tänka på att den fortfarande är ett vilt djur och att den har kvar en del av sina ursprungliga egenskaper. När det är dags för bad eller utflykter med en elefant som inte är helt tämjd, brukar man binda den mellan två tama elefanter.

När elefanten förstår verbala kommandon, sätter sig mahouten på elefantens rygg och lär den hur den ska reagera på fysiska kommandon, som han ger med hjälp av tårna och hälarna. För att få elefanten att gå framåt pressar mahouten in sina stortår bakom elefantens öron. Och för att få den att gå bakåt pressar han in hälarna vid elefantens skuldror. För att elefanten inte ska bli förvirrad ges verbala kommandon av bara en mahout. Efter tre till fyra år har elefanten lärt sig alla kommandon. Sedan glömmer han dem aldrig. Även om en elefant har en liten hjärna i förhållande till sin kropp, är den mycket intelligent.

Hur man sköter en elefant

Elefanten måste hållas frisk och på gott humör. Det är viktigt att den får bada varje dag. När det är dags för ett bad, tar mahouten stenar och fint tillskurna kokosnötsskal för att skrubba sin skyddslings tjocka, men mjuka och känsliga hud.

Sedan är det dags för frukost. Mahouten gör i ordning en tjock pasta på vete, hirs och bönor. Huvudrätten består av bland annat bambu, palmblad och gräs. Elefanten gillar också råa morötter och sockerrör. Elefanter äter nästan hela tiden. De behöver omkring 140 kilo mat och cirka 150 liter vatten varje dag! För att mahouten ska förbli god vän med sin tjockhudade skyddsling måste han se till att den får det den behöver.

Vad händer om en elefant behandlas illa?

Det går inte att tvinga den godmodiga indiska elefanten att arbeta mer än till en viss gräns. Elefanter kan ge sig på mahouter som skriker åt dem eller är hårda mot dem på något annat sätt. I den indiska tidningen Sunday Herald kunde man läsa om en elefanthane som ”gick bärsärkagång ... efter att ha blivit illa behandlad av mahouterna. Elefanten blev alldeles vild av raseri när mahouten slog den, ... och den måste sövas ner.” I april 2007 rapporterade India Today International: ”Under enbart de två senaste månaderna har mer än 10 elefanthanar löpt amok vid olika festligheter, och sedan januari förra året har 48 mahouter dödats av rasande elefanter.” Det är ofta under den period som kallas musth som sådant händer. Det här årliga fysiologiska fenomenet sker under parningssäsongen, då testosteronnivån hos friska, vuxna elefanthanar stiger. Det gör att de beter sig aggressivt och oberäkneligt mot andra elefanthanar och mot människor. Den här perioden kan vara från två veckor till tre månader.

En elefant kan också bli aggressiv när den säljs och får en ny mahout. Det märks tydligt vilken tillgivenhet elefanten har för den gamla mahouten. För att göra övergången så mjuk som möjligt brukar den tidigare mahouten följa med elefanten till dess nya hem. Där arbetar båda mahouterna tillsammans tills den nye blir van vid elefantens sätt att vara och reagera. När en mahout dör och en ny ska ta över, kan problemen bli betydligt större. Men elefanten lär sig så småningom att acceptera sin nya situation.

Även om en del känner en viss fruktan inför det här stora, mäktiga djuret, kommer elefanten, om den är väldresserad, att lyda sin vänlige herre. När mahouten behandlar sin elefant vänligt, behöver den inte ens kedjas när den lämnas ensam en stund. Det enda mahouten behöver göra är att lägga den ena änden av sin käpp på elefantens fot och den andra på marken och säga till elefanten att stå kvar. Elefanten står då lydigt kvar med käppen liggande där mahouten har lagt den. Som vi såg i inledningen kan samspelet mellan elefanten och mahouten vara både förvånande och rörande. Ja, en duktig elefantskötare kan lita på sin elefant.

[Ruta/Bild på sidan 18]

MÄNNISKAN OCH ELEFANTEN – EN LÅNG HISTORIA

Tämjandet av elefanter har en lång historia. Det kanske mest kända exemplet i forna tider är det med den karthagiske fältherren Hannibal och hans elefanter. På 200-talet f.v.t. låg den nordafrikanska staden Karthago i strid med Rom i en hundra år lång serie krig som kallas de puniska krigen. Hannibal samlade ihop en armé i staden Cartagena i Spanien för att marschera till Rom. Han gick först över Pyrenéerna och sedan in i vad som nu är Frankrike. Hannibals armé bestod av 25 000 man, och med 37 afrikanska elefanter och en stor mängd andra djur lastade med förnödenheter tog de sig sedan över Alperna in i Italien. Tidskriften Archaeology kallar detta ”en av de mest vågade militära manövrerna i historien”. De fick kämpa mot kyla, snöstormar, jordskred och fientliga befolkningar. Den här färden var oerhört påfrestande för elefanterna. Ingen av dem överlevde Hannibals första år i Italien.

[Bildkälla]

[Bild på sidan 17]

Mahouten skrubbar sin elefants tjocka, men mjuka och känsliga hud.

[Bildkälla]

[Bildkälla på sidan 16]

VAKNA!