Plovdiv – en modern stad med gamla anor

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I BULGARIEN

PLOVDIV är äldre än Rom, Karthago och Konstantinopel. Staden har omkring 350 000 invånare och breder ut sig över sju kullar i södra delen av centrala Bulgarien.

Om du tar en promenad längs stadens gamla gator kommer du att få se mycket som vittnar om dess ärofyllda men tumultartade förflutna. Där finns byggnader som uppfördes av thrakerna, ett fruktat folkslag som levde hundratals år före den vanliga tideräkningen. Där finns också grekiska pelare, romerska teatrar och turkiska minareter.

Den ”vackraste staden”

Arkeologiska fynd i och omkring staden visar att den var bebodd långt före 1000-talet f.v.t. Den romerske historikern Ammianus Marcellinus skrev att det före 300-talet f.v.t. fanns en befäst thrakisk bosättning som hette Eumolpias där Plovdiv nu ligger. År 342 f.v.t. erövrades den av Filip II av Makedonien, som var far till Alexander den store. Filip ändrade stadens namn till Filippopolis.

När romarna tog kontrollen över staden år 46 v.t. kallade de den Trimontium och gjorde den till huvudstad i Thrakien. De var angelägna om att behålla greppet om den här staden, eftersom en av Balkanregionens huvudvägar, Via Diagonalis, gick igenom den. Romarna byggde ett stadion, en amfiteater (se bilden på nästa sida), flera badinrättningar och många andra typiska romerska byggnader.

 Den grekiske författaren Lukianos från Samosata beskrev den naturliga skönheten hos den här staden, som då var belägen på tre kullar vid foten av Rodopibergen. (Se rutan  ”De sju kullarnas stad” på sidan 18.) Den låg i närheten av floden Maritsa, och den bördiga thrakiska slätten bredde ut sig framför den. Lukianos skrev att Trimontium var ”den största och vackraste staden i hela det thrakiska riket”.

Under den mörka medeltiden, då Rom hade förlorat sin makt, slog sig slaver ner i området. Och under de följande århundradena plundrades staden av korsfarare vid fyra olika tillfällen. Under 1300-talet ägde sedan en stor politisk förändring rum när staden föll för turkarna. De gav den namnet Filibe och behöll kontrollen över den fram till 1878. Dzjumajamoskén och dess minaret och solur är en påminnelse om den tiden.

När Ryssland besegrade Turkiet 1878 ändrades stadens namn från Filibe till Plovdiv. Staden fick ett ekonomiskt uppsving 1892 när den var värd för en handelsmässa. Ända sedan dess har Plovdiv varit Bulgariens främsta handelscentrum. Under andra världskriget tog nazisterna makten över staden en kort tid tills de 1944 drevs bort av sovjetiska trupper. År 1989 gled sedan Plovdiv ur händerna  på ännu ett mäktigt välde när Sovjetunionen började upplösas. Några av Plovdivs forntida härskare kan ha försökt göra sitt bästa, men de var ändå begränsade på grund av de brister och ofullkomligheter som är kännetecknande för mänskligt styre.

De goda nyheterna kommer till Plovdiv

Redan 1938 bildades och registrerades en sammanslutning som hette Nabludatelna Kula (Vakttornet). Den tryckte och spred biblar och biblisk litteratur i Bulgarien. Trots den kommunistiska regimens ansträngningar att förtrycka Jehovas vittnen har de fortsatt att berätta för invånarna i Plovdiv om de goda nyheterna om att det ska komma en fullkomlig himmelsk regering. (Matteus 24:14) Några reagerade positivt på budskapet. Nu är det mer än 200 i Plovdiv som har tagit ställning för Jehova och blivit Jehovas vittnen, och de är organiserade i två församlingar.

De flesta Jehovas vittnen i Plovdiv är bulgarer. Men helt i linje med stadens multinationella historia kommer också många av dem från andra länder, till exempel Italien, Kanada, Moldavien, Polen, Storbritannien och USA. De går alla ut och talar med sina medmänniskor om möjligheten att få uppleva ett fullkomligt styre. Under det styret kommer inte bara invånarna i Plovdiv, utan alla över hela världen, att kunna känna sig trygga och säkra, ”var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall skrämma dem”. (Mika 4:4)

[Ruta/Bild på sidan 18]

”DE SJU KULLARNAS STAD”

  En nutida besökare i Plovdiv kan ha svårt att finna stadens sju berömda kullar, som var och en kallas tepe. En av kullarna, Markovo Tepe, försvann nästan helt för omkring hundra år sedan i samband med att staden utvidgades. De sex andra kullarna står kvar och vittnar tyst om Plovdivs långa historia.

Tre av dem syns tydligt för besökaren: Bunardjik Tepe, Djendem Tepe och Sahat Tepe, som fick sitt namn av turkarna efter det klocktorn som byggdes på kullen. De tre andra kullarna ligger i Trimontium, den stadsdel som bär namn efter romarnas benämning på Plovdiv, och heter: Djambaz Tepe, som är den största och högsta kullen, Taksim Tepe och Nebet Tepe, som på turkiska betyder ”vaktkullen”.

När man kommer till Trimontium är det som att ta ett kliv in i stadens förflutna. Där ser man Filippopolis forntida ruiner och murar och den romerska teatern, som fortfarande är i bruk. Det är också intressant att studera de välbevarade husen som kantar kullerstensgatorna och som är från den tid då det nationella medvetandet i Bulgarien växte sig starkt.

[Bildkälla]

© Caro/Andreas Bastian

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

BULGARIEN

SOFIA

Plovdiv

[Bildkällor på sidan 17]

Överst: © Wojtek Buss/age fotostock; nederst: David Ewing/Insadco Photography/age fotostock