Varför vi inte gjorde abort

VICTORIA, som omnämndes i den första artikeln, sade till sin pojkvän, Bill, att hon inte skulle göra abort. ”Jag kände att jag bar på ett liv”, säger Victoria. ”Och eftersom jag förstod att Bill inte skulle vara till hjälp och stöd för mig under graviditeten, lämnade jag honom.”

Längre fram tänkte Bill om och frågade Victoria om hon ville gifta sig med honom. Men det var verkligen inte lätt för dem att ta hand  om sin nyfödde son. ”Vi hade inga pengar, nästan inga kläder och knappt någonting annat heller”, berättar Victoria. ”Bill hade ett lågavlönat arbete, och vi fick nöja oss med en billig, enkel bostad, men vi höll ut.”

Det finns andra som också har fått svåra problem på grund av oplanerade graviditeter, men också de har vägrat att göra abort. Hur har de kunnat stå fast vid sitt beslut och klarat av att fostra upp ett oplanerat eller rentav oönskat barn med de påfrestningar det medför? Svaret ligger i att de har följt de visa råd som finns i Bibeln.

Gör inget förhastat – tänk praktiskt

Bibeln säger: ”Den flitiges planer leder till vinning, lika säkert som att allt hastverk leder till armod.” (Ordspråksboken 21:5)

För Connie, som är mamma till tre pojkar, varav en är funktionshindrad, var tanken på att få ett barn till överväldigande. ”Vi behövde inte en mun till att mätta”, säger hon. ”Därför övervägde vi att göra abort.” Men innan hon fattade ett förhastat beslut talade hon med sin arbetskamrat Kay. Hon hjälpte Connie att förstå att hon bar på en ofödd individ. Det fick Connie att tänka om.

Men Connie behövde hjälp att lägga upp en plan som kunde fungera i praktiken. Hon hade en moster som bodde i närheten, och därför föreslog Kay att Connie skulle kontakta henne. Connie gjorde det, och hennes moster blev glad att få hjälpa till. Dessutom tog Connies man ett extra arbete, och de flyttade till en billigare lägenhet. På det sättet kunde de ta hand om ett barn till.

Kay hjälpte också Connie att få kontakt med organisationer som hjälper kvinnor som oplanerat blivit gravida. I många länder finns det sådana organisationer som bistår nyblivna mammor som behöver hjälp. För att hitta sådana organisationer kan man söka på Internet eller i telefonkataloger. Att söka sådan hjälp kan kräva stora ansträngningar, men ”den flitiges planer” har framgång.

Inse att det gäller ett liv

Bibeln säger: ”Den vise har ögon i huvudet, den enfaldige vandrar i fullständigt mörker.” (Predikaren 2:14)

En verkligt vis kvinna blundar inte för verkligheten och ”vandrar” inte i ”mörker”. Hon använder sina ”ögon i huvudet” till hjälp för sina intellektuella förmågor, och hon kan räkna ut vilka konsekvenser hennes handlingar får. Hon handlar alltså tvärtemot den kvinna som blundar för vad som i verkligheten händer i hennes livmoder. Hon har stor medkänsla med det embryo, det liv, som finns i henne och vill göra allt hon kan för att skydda det.

Stephanie, som var gravid och funderade på att göra abort, fick se en ultraljudsbild av det två månader gamla barn hon bar på. Hon berättar: ”Jag började gråta och tänkte: Varför vill jag döda något som lever?”

Denise är en annan ogift ung kvinna som var gravid och som också kom att inse att hon bar på en levande individ. När hennes pojkvän gav henne pengar och sade till henne att hon skulle ”ta hand om det”, svarade hon: ”Göra abort? Det skulle jag aldrig kunna göra!” Så hon vägrade att döda sitt barn.

 Vad människofruktan kan leda till

De som kanske känner sig pressade av andra till att göra abort kan tänka på följande ordspråk i Bibeln: ”Fruktan för människor lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova blir beskyddad.” (Ordspråksboken 29:25)

Sjuttonåriga Monica blev gravid genom sin pojkvän strax innan hon skulle börja på en handelsskola. Hennes mamma, som är änka och har fem barn, blev förtvivlad. Hon hade önskat att hennes dotter skulle lära sig ett yrke så att hon inte behövde fortsätta att leva i fattigdom. I ren desperation försökte mamman få Monica att göra abort. ”När läkaren frågade om jag ville göra abort, sade jag: ’Nej!’” berättar Monica.

Monicas mamma blev förkrossad när hon såg Monicas lovande framtid gå upp i rök och tänkte på all den stress som ytterligare ett barn skulle medföra. Hon tvingade därför Monica att flytta hemifrån. Monica fick då möjlighet att bo hos en moster. Efter några veckor mjuknade Monicas mamma och lät henne flytta hem igen och föda sitt barn. Monicas mamma hjälpte henne att ta hand om den nyfödde Leon, och hon kom snart att älska den lille pojken innerligt.

En gift kvinna som heter Robin utsattes för press från ett annat håll. ”Innan man visste att jag var gravid, behandlades jag för en njurinfektion av min läkare”, säger Robin. ”Sedan fick jag veta att risken var stor att mitt barn skulle födas med svåra förståndshandikapp.” Läkaren uppmanade henne därför att göra abort. ”Jag förklarade Bibelns syn på livet för honom och talade om att jag absolut inte kunde göra abort”, berättar Robin.

Även om läkarens oro var förståelig, var det ingen omedelbar fara för Robins liv. * ”När min dotter hade fötts tog man prover, och de visade att hon bara var lindrigt utvecklingsstörd och hade en mild form av cerebral pares (CP). Hon klarar sig relativt bra. Hon är nu 15 år och läser bättre och bättre. Hon betyder så mycket för mig, och jag tackar Jehova många gånger varje dag för att hon finns”, tillägger Robin.

Vänskap med Gud ger kraft

Bibeln säger: ”De som fruktar Jehova har hans förtroliga vänskap.” (Psalm 25:14)

Det som får många att vägra att göra abort är att de tänker på hur deras Skapare ser på saken. Det som är viktigast för dem är vänskapen med Gud och att han finner behag i det de gör. Så var det för Victoria som nämndes tidigare. Hon säger: ”Jag trodde fullt och fast att Gud är den som ger liv och att jag inte hade rätt att ta det liv som han hade gett.”

 När Victoria började studera Bibeln på allvar, blev hennes vänskap med Gud allt starkare. Hon konstaterar: ”När jag beslöt mig för att behålla mitt barn, kände jag att jag kom närmare Gud, och jag ville behaga honom i allt jag gjorde. Och när jag bad om hans vägledning, ordnade sig allt annat.”

Vänskapen med Gud, som är livets källa, gör att vi får större respekt för det liv som finns i livmodern. (Psalm 36:9) Dessutom kan Gud ge en kvinna och hennes familj ”kraft som är över det normala” och hjälpa dem att klara av en oplanerad graviditet. (2 Korinthierna 4:7) När de som visade respekt för Guds syn på livet tänker tillbaka på det beslut de fattade, hur känner de det nu?

Ångrar det inte

De här föräldrarna plågas inte av skuldkänslor, och de känner inte heller saknad och sorg. De kom med tiden att betrakta ”moderlivets frukt” som en belöning, inte som en förbannelse. (Psalm 127:3) Connie, som nämndes tidigare, kände det så bara två timmar efter det att hon hade fött sitt barn! Hon blev så upprymd att hon ringde upp sin arbetskamrat Kay och berättade att hon tyckte att det kändes fantastiskt att nu få möjlighet att fostra upp sin lilla flicka. Connie var strålande glad och sade vidare: ”Det är verkligen sant att Gud välsignar dem som gör hans vilja.”

Varför har man nytta av att handla i överensstämmelse med Guds syn på livet? Därför att Gud som är livets källa ger oss lagar och normer i Bibeln som är till vårt bästa. (5 Moseboken 10:13)

Enligt Victoria och Bill, som omnämndes i början av både den här artikeln och den första, blev beslutet att inte göra abort en vändpunkt i deras liv. De förklarar: ”Vi använde droger och skulle troligen ha dött om vi hade fortsatt med det. Men respekten för vårt ofödda barns liv fick oss att sluta med drogerna och att börja fundera på vårt eget liv. Med Jehovas vittnens hjälp kunde vi ändra livskurs.”

Deras son, Lance, är nu 34 år och har varit gift i över 12 år. Han berättar: ”Ända sedan jag var liten har mina föräldrar lärt mig att jag ska grunda mina beslut på Bibeln. Det har varit till nytta för mig, min fru och vårt barn, och ingenting skulle ha kunnat göra oss lyckligare.” Hans pappa, som från början ville att Victoria skulle göra abort, säger: ”Vi ryser när vi tänker på hur nära det var att vi inte hade haft vår älskade son nu.”

Sedan har vi Monica som vägrade att göra abort trots påtryckningarna från sin mamma. Hon berättar: ”Två veckor efter det att min son hade fötts fick jag kontakt med Jehovas vittnen. De lärde mig att leva helt enligt Guds normer. Jag började snart lära min son Leon hur viktigt det är att lyda Gud, och han har under årens lopp utvecklat en stark kärlek till Gud. Leon tjänar nu som resande tillsyningsman bland Jehovas vittnen.”

Leon säger så här när han tänker på vad hans mamma gjorde: ”Hon älskade mig så mycket att hon lät mig leva, trots den press hon stod under. Det har fått mig att vilja använda livet på bästa möjliga sätt för att visa Gud hur mycket jag uppskattar denna underbara gåva.”

Många som har lärt känna Guds syn på livet ångrar inte att de fattade beslutet att de skulle föda det barn som de nu värdesätter så mycket. De kan av hela sitt hjärta med tacksamhet säga: ”Vi gjorde inte abort!”

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

När Stephanie fick se en ultraljudsbild av sitt två månader gamla barn bestämde hon sig för att inte göra abort.

(Konturerna är tillagda.)

[Bild på sidan 8]

Victoria och Lance.

[Bild på sidorna 8, 9]

Victoria och Bill med Lance och hans familj.

[Bild på sidan 9]

Monica och hennes son Leon är mycket tacksamma för att hon inte gav efter för pressen att göra abort för 36 år sedan.