Trogna föräldrar som samarbetar
Trogna föräldrar som samarbetar
▪ Temperaturen i det höglänta området Highveld i Sydafrika är nära fryspunkten. Från mitt varma kontor på tredje våningen tittar jag bekymrat på ett naket träd som vajar fram och tillbaka i den tjutande vinterblåsten. Nere i en grenklyka försöker en palmduva hålla sina tre dagar gamla ungar varma.
Innan de första äggen lades samarbetade fågelparet med att bygga boet – hanen kom med kvistar, och honan satte dem på plats. De gjorde ett fantastiskt arbete, eftersom hårda vintervindar inte har kunnat förstöra boet, som nu har varit hem för två kullar. Honan ruvade äggen på natten, och hanen ruvade dem på dagen. Efter ungefär två veckor kläcktes äggen. Inom ytterligare två veckor kommer ungarna att vara tillräckligt stora och starka för att flyga.
Lyssna! Kan du höra det trevliga kuttrandet? Det låter som ett mjukt skratt. Duvhonan, med krävan full av mat till de hungriga ungarna, har tillkännagett sin ankomst och sitter på en gren i närheten, redo att avlösa hanen i boet. Även sedan ungarna har lämnat boet kommer båda föräldrarna att fortsätta att mata dem tills de kan klara sig själva.
Jag tänker ofta med förundran på det fina samarbete de här fåglarna har och den ömma omsorg de visar och hur deras instinkter ofelbart förs vidare från generation till generation. Det för tankarna till Psalm 86:8: ”Det finns ingen som du ..., Jehova, och inga gärningar är som dina.”
I Bibeln, Jehova Guds skrivna ord, har han gett människor vägledning som är lika tillförlitlig som de instinkter han har gett duvorna. Så till exempel uppmanar Bibeln mödrar att ”älska sina barn”. (Titus 2:4) Till fäder sägs det: ”Irritera inte era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4; 1 Timoteus 5:8) Föräldrar som gör så är verkligen dyrbara i Guds ögon.