Ungdomar frågar

Hur ska jag kunna prata med mina föräldrar?

”Jag försökte berätta för mina föräldrar hur jag kände det, men jag hörde hur fel det lät – och de avbröt mig bara. Jag hade verkligen laddat för det, och så blev det helt fel!” – Rosa. *

NÄR du var yngre sprang du säkert raka vägen till dina föräldrar när du behövde hjälp. Du pratade om allt du hade varit med om, både stort och smått. Du berättade vad du tyckte och tänkte, hur du kände dig, och du litade på att de visste vad som var bäst.

Men nu kanske det känns som om dina föräldrar inte förstår dig längre. ”En kväll när vi satt och åt började jag gråta och berättade hur dåligt jag mådde”, säger Emma. ”De lyssnade, men de verkade inte fatta.” Vad hände? ”Jag gick till mitt rum och fortsatte gråta.”

Ibland kanske det känns precis tvärtom, att du inte vill prata med dina föräldrar. ”Vi pratar om mycket”, säger Christopher, ”men jag tycker inte de behöver få veta precis allt jag tänker.”

Är det fel att behålla en del tankar för sig själv? Nej, det behöver det inte vara, bara du inte lurar dina föräldrar. (Ordspråksboken 3:32) Men oavsett om det är dina föräldrar som inte verkar förstå dig eller om det är du som håller igen, kan du vara säker på en sak: Du behöver prata med dina föräldrar – och de behöver höra vad du har att säga.

Fortsätt prata!

Att kommunicera med sina föräldrar är ungefär som att köra bil. Kommer man till en vägspärr ger man inte bara upp, man försöker hitta en annan väg. Vi ska se några exempel på hur man kan göra.

 Hinder 1: Du behöver prata, men dina föräldrar verkar inte lyssna. ”Jag tycker det är svårt att prata med pappa”, säger Lea. ”Ibland håller jag på att berätta något för honom, och så säger han plötsligt: ’Förlåt, men är det mig du pratar med?’”

FRÅGA: Vad ska Lea göra om hon har ett problem som hon verkligen behöver prata om? Hon har minst tre val.

Alternativ A Alternativ B Alternativ C

Skrika åt pappan. Sluta prata med Hitta ett bättre

Hon kanske skriker: honom. Hon kan ge tillfälle eller ett

”Men hallå! Det här upp och sluta bättre sätt. Hon kan

är viktigt! Lyssna berätta om sina prata med sin pappa

på mig!” problem för vid ett annat tillfälle,

föräldrarna. eller också kan hon skriva

ett brev till honom och

berätta om sitt problem.

Vilket alternativ tycker du att Lea ska välja? ․․․․․

Vi ska se vad de olika alternativen kan leda till. Leas pappa är distraherad och märker inte hur frustrerad hon är. Så om Lea väljer Alternativ A och börjar skrika kanske han bara undrar vad hon håller på med. Då kommer han knappast att lyssna på henne, och hon har inte visat respekt för honom. (Efesierna 6:2) Det här alternativet är alltså inte så lyckat.

Alternativ B kanske är det lättaste sättet, men inte det bästa. Varför det? Därför att ”planer går om intet där det inte förekommer förtroliga samtal, men där det finns många rådgivare blir det resultat”. (Ordspråksboken 15:22) Om Lea ska kunna lösa sina problem behöver hon prata med sina föräldrar. Och om de ska kunna hjälpa henne måste de veta vad som händer i hennes liv. Och det går ju inte om hon slutar prata med dem.

Men om Lea använder Alternativ C kan hon komma runt hindret. Hon försöker helt enkelt prata om saken senare. Och om hon skriver ett brev till sin pappa kan det kännas bättre på en gång. Hon kanske också har lättare att formulera exakt vad hon menar när hon skriver ner det. När hennes pappa läser brevet får han veta vad hon försökte säga till honom, och då kanske han förstår hennes problem bättre. Alternativ C funkar alltså bra både för Lea och hennes pappa.

Vilka andra alternativ har Lea att välja på? Försök komma på något mer, och skriv upp det här. Skriv sedan vad du tror att det alternativet skulle leda till.

․․․․․

 Hinder 2: Dina föräldrar vill prata, men det vill inte du. ”Det värsta som finns är när man bombarderas av frågor efter en jobbig dag i skolan”, säger Sara. ”Jag vill helst glömma allt, men så fort jag kommer innanför dörren frågar de: ’Hur har du haft det i dag? Har det hänt något särskilt?’” Saras föräldrar menar säkert bara väl. Men Sara säger: ”Det är svårt att prata om skolan när man är trött och på dåligt humör.”

FRÅGA: Vad kan Sara göra i den här situationen? Precis som i förra exemplet finns det minst tre alternativ.

Alternativ A Alternativ B Alternativ C

Vägra prata. Ställa upp och prata. Skjuta upp allt prat

Hon kan bli Hon kan svara om skolan men

irriterad och säga: motvilligt på prata om något annat

”Men kan jag inte frågorna, fastän hon i stället. Hon kan

få vara i fred?! inte är på humör. föreslå att de pratar

Jag känner inte om skolan en annan

för att prata nu.” gång när hon är mer

inställd på det. Sedan

kan hon visa att hon bryr

sig och fråga: ”Hur har ni

haft det i dag?”

Vilket alternativ tycker du att Sara ska välja? ․․․․․

Vad skulle de här olika alternativen kunna leda till?

Om Sara väljer Alternativ A kommer hon fortsätta att må dåligt. Dessutom kommer hon att känna sig skyldig för att hon har blivit arg på sina föräldrar. (Ordspråksboken 29:11)

Saras föräldrar kommer inte heller att tycka om hennes utbrott – eller tystnaden efteråt. De kanske tror att hon döljer något. Då anstränger de sig troligen ännu mer för att få henne att öppna sig, och hon blir bara mer irriterad. Det här alternativet är alltså inte bra för någon av dem.

Alternativ B är helt klart bättre än Alternativ A. Sara och hennes föräldrar pratar ju åtminstone med varandra. Men eftersom Sara egentligen inte känner för det, får varken hon eller föräldrarna det de egentligen vill ha – ett avslappnat, öppet samtal.

Med Alternativ C kommer Sara att må bättre eftersom hon har lyckats skjuta upp allt prat om skolan. Föräldrarna blir också glada, eftersom hon anstränger sig för att prata med dem. Det här alternativet har troligen störst chans att lyckas eftersom båda sidor tillämpar principen i Filipperna 2:4: ”Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” (Bibel 2000)

Fler artiklar i serien ”Ungdomar frågar” finns på www.watchtower.org/ypz

[Fotnot]

NÅGOT ATT FUNDERA PÅ

▪ Varför är det viktigt att välja rätt tid när man ska prata? (Ordspråksboken 25:11)

▪ Varför är det värt ansträngningen att prata med sina föräldrar? (Job 12:12)

[Ruta/Bild på sidan 18]

DOLDA BUDSKAP?

Har du svårt att prata med dina föräldrar? Det du säger kanske låter helt annorlunda i deras öron.

När du säger:

”Jag känner inte för att prata om det.”

... hör dina föräldrar:

”Jag berättar allt för mina kompisar, men ni betyder inte så mycket för mig att jag vill berätta något för er.”

När du säger:

”Ni skulle ändå inte fatta.”

... hör dina föräldrar:

”Ni är för gamla och hänger inte med. Ni kan aldrig förstå hur mitt liv ser ut.”

 [Ruta/Bilder på sidan 21]

SÅ HÄR SÄGER NÅGRA ANDRA

”Jag berättade för mina föräldrar om ett problem i skolan, och jag blev förvånad över att de lyssnade så bra. När de hjälpte mig gick det lätt att lösa problemet!” – Natalie.

”Det är inte alltid så enkelt att prata med sina föräldrar, men när man väl öppnar sig för dem känner man sig otroligt lättad.” – Devenye.

[Ruta på sidan 21]

NÅGOT ATT TÄNKA PÅ FÖR DIG SOM FÖRÄLDER

Som engagerad förälder kanske du undrar om dina barn tycker det är svårt att prata med dig. Vakna! bad några ungdomar berätta varför de drar sig för att prata med sina föräldrar. Läs gärna vad de säger, svara på frågorna och slå upp bibelställena.

”Jag tycker det är svårt att gå till pappa, för han har så mycket att göra, både på jobbet och i församlingen. Det verkar aldrig som att det passar.” – Andrew.

Ger jag omedvetet signaler om att jag inte har tid att prata med mina tonåringar? Hur kan jag i så fall göra det lättare för dem att komma till mig? Skulle jag kunna planera in regelbundna tider när vi kan prata? (5 Moseboken 6:7)

”Jag berättade för mamma att jag hade varit med om ett gräl i skolan. Jag grät och ville att hon skulle trösta mig, men hon pratade bara om vad jag hade gjort för fel. Sedan dess har jag inte pratat med henne om något viktigt.” – Kenji.

Hur reagerar jag när barnen kommer till mig med ett problem? Skulle jag kunna lära mig att lyssna med medkänsla innan jag ger råd och förmaningar? (Jakob 1:19)

”Ibland lovar föräldrar att man kan berätta vad som helst utan att de blir arga, men så blir de det ändå. Då känner man sig lurad och sviken.” – Rachel.

Hur kan jag kontrollera min första reaktion om mitt barn berättar något som gör mig upprörd? (Ordspråksboken 10:19)

”Flera gånger när jag berättade något väldigt personligt för mamma gick hon raka vägen till sina vänner och berättade allt för dem. Det dröjde länge innan jag vågade lita på henne igen.” – Chantelle.

Respekterar jag mitt barn genom att inte prata med andra om sådant som han eller hon har sagt i förtroende? (Ordspråksboken 25:9)

”Det finns massor av saker som jag skulle vilja prata med mamma och pappa om. Men det skulle kännas lättare om de började.” – Courtney.

Kan jag ta initiativet till att samtala med min tonåring? När kan det passa bäst? (Predikaren 3:7)

[Bild på sidan 19]

Allt behöver inte vara kört för att du stöter på ett hinder – du kan ändå hitta ett sätt att prata med dina föräldrar!