Färöarna – förenade på ett unikt sätt

FÄRÖARNA, en liten ögrupp som består av 18 öar ute i Nordatlantens oroliga vatten, har en befolkning som har ett eget språk – färöiska. Öarna är oerhört vackra med branta, oländiga berg som dramatiskt stupar ner i havet. Husen i byarna nära havet är målade i många färger, och på sommaren lyser de vackra grästäckta kullarna intensivt gröna.

Öarna, med sina 48 000 invånare, fungerar som ett enda samhälle, men det har inte alltid varit lätt att få det att fungera så. Roddbåtar användes förr för att transportera människor och varor från ö till ö. För att ta sig mellan byarna gick man till fots över höga berg och genom djupa raviner. Att bygga ett hus var ett enormt företag, eftersom allt byggnadsmaterial måste transporteras med roddbåt. Från en liten naturlig hamn vid kusten måste materialet fraktas till byggplatsen innan byggandet kunde börja.

Den tidiga befolkningen

De första tillgängliga uppteckningarna om Färöarna skrevs av en irländsk munk omkring år 825. Han berättar att det mer än hundra år före honom hade funnits irländska munkar på öarna som levde som eremiter. Men enligt vad som berättas grundades en bosättning på Färöarna i början av 800-talet när Grímur Kamban kom dit från Norge.

 Den tidiga befolkningen livnärde sig på fiske, men de här nybyggarna började också med fårskötsel. Färöarna heter på färöiska Føroyar, som betyder ”Fåröarna”, och fårskötseln är fortfarande viktig. Ull har tjänat som skydd mot vind, regn och kyla. Man brukade säga att ”ull är Färöarnas guld”.

Också i dag finns det fler får än människor på öarna. Fåren slaktas på traditionellt sätt, och köttet hängs upp för att torka i skjul, där vinden kan fläkta fritt genom väggarna. Det gör att köttet får en speciell, eftertraktad smak och blir en delikatess.

Som man kan förvänta av en liten isolerad befolkning känner färingarna en stark gemenskap, som kommer av de särskilda band som förenar människor som är beroende av varandra för att överleva. Den känslan finns kvar, och moderna sätt att resa och kommunicera har gjort det lättare för öborna att ha kontakt med varandra.

Förenade genom tunnlar

Den första tunneln på Färöarna öppnades 1963. Den går genom ett berg på den sydligaste ön, Suðuroy, där den förenar två samhällen. Tunneln drevs från båda sidor av berget samtidigt, och drivningen innebar omfattande grävning, borrning och sprängning.

En tunnel som byggts på senare tid leder ner trafiken omkring 150 meter under havet och förbinder två av de större öarna. För att driva tunneln använde man en fem meter lång borr för att komma igenom berget. Sedan placerades dynamit vid slutet av borrhålet och antändes. Efter sprängningen avlägsnades klippblock och stenar, och en fem meter lång sektion av tunneln var klar. Den här proceduren upprepades tills tunneln var omkring sex kilometer lång. Den öppnades för trafik den 29 april 2006.

Färöarna har nu 18 tunnlar, och två av dem går under havet och förbinder öar med varandra. Ingen annan nation i världen har så många kilometer tunnlar per invånare. Och nya tunnlar projekteras. Myndigheterna har beslutat att bygga ytterligare två tunnlar mellan de större öarna. Den ena kommer att bli 11,9 kilometer lång och blir en av de längsta undervattenstunnlarna i världen. Den väntas vara klar 2012.

Ett annat band som förenar

På Färöarna finns en grupp människor som är förenade genom ett band av annat slag – det starka andliga föreningsband som finns bland Jehovas vittnen. De första vittnen som besökte öarna – två hängivna kvinnor som kom från Danmark 1935 – vandrade från hus till hus under sommaren och spred Bibelns budskap om Guds rike. Så småningom satte några öbor tro till det uppmuntrande budskapet och började förkunna det. (Matteus 24:14)

I dag finns det omkring hundra Jehovas vittnen som samlas till möten i fyra Rikets salar på öarna. De förkunnar nitiskt och har stor hjälp i sitt arbete av de fina vägar och tunnlar som utgör fysiska föreningsband mellan dessa fascinerande öar i Nordatlantens oroliga vatten.

[Bild på sidan 17]

Den här tunneln leder ner trafiken omkring 150 meter under havet och förenar två av de större öarna.