Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Naturen var först

Naturen var först

Naturen var först

”Till och med storken under himlen känner sina bestämda tider.” (Jeremia 8:7)

JEREMIA beskrev storken som en flyttfågel för över 2 500 år sedan. Än i dag förundras människan över djur som flyttar och vandrar. Laxar kan vandra hundratals mil i havet och återvända till samma älv där de kläcktes, och havslädersköldpaddor färdas också otroliga sträckor. En hona som lagt ägg i Indonesien kunde spåras till Oregon på USA:s västkust, 2 000 mil därifrån. De här sköldpaddorna återvänder ofta till samma område i Indonesien för att lägga ägg.

En del djur kan hitta hem även om de förts till en obekant plats, en förmåga som kanske är ännu mer förunderlig än att kunna hitta tillbaka samma väg man kommit. Det var till exempel några forskare som tog 18 albatrosser från en liten ö mitt i Stilla havet, fraktade dem med flyg och släppte dem tusentals kilometer därifrån – några i den västra utkanten av Stilla havet och andra i den östra utkanten. Inom bara några veckor hade de flesta fåglar återvänt hem.

Duvor som var nersövda eller placerade i roterande trummor flyttades mer än 15 mil bort till okända platser. Men sedan de cirklat runt några varv beräknade de sin position och vände hemåt. Duvor kan hitta hem till och med om de förses med mattslipade linser över ögonen, och därför menar forskare att de beräknar positionen i förhållande till boet genom att avgöra från vilket håll viktig navigeringsinformation kommer.

Monarkfjärilar från stora områden i Nordamerika flyttar tusentals kilometer till ett litet område i Mexiko. Fastän de aldrig har varit i Mexiko tidigare hittar de vägen, ofta till samma träd som deras gammelfarfar satt på förra året. Hur de lyckas med det är en gåta för forskarna.

Vår människogjorda automatiska navigeringsutrustning är helt beroende av satelliter, men många djur verkar kunna använda olika navigeringsmetoder – alltifrån att iaktta landmärken och solen till att spåra magnetfält, karakteristiska dofter och till och med ljud. Biologiprofessorn James L. Gould skriver: ”Djur som är beroende av tillförlitlig navigering är överutrustade. ... De har vanligtvis en serie reservsystem som de kan växla mellan, beroende på vilket som ger den mest tillförlitliga informationen.” Djurens avancerade navigering förbryllar fortfarande forskare.