Televisionen

NÄR människan väl lärt sig göra radioutsändningar dröjde det inte länge förrän tanken på att överföra rörliga bilder dök upp. För att förstå utmaningen ska vi se lite närmare på hur tv-sändningar fungerar i dag.

Motivet som en tv-kamera riktas mot avbildas på en sensor. Den ”läser” bilden, ungefär på samma sätt som du läser tryckt material. Men i stället för rader med bokstäver läser den av rader med punkter (pixlar). Den omvandlar informationen till en elektrisk videosignal som kan överföras till en annan plats. En mottagare omvandlar sedan signalen till en rörlig bild igen.

Skotten John Logie Baird lär ha varit den förste att demonstrera en tv-sändning. Hans dåliga hälsa hade tvingat honom att ge upp sitt jobb som elektroingenjör, och då kunde han ägna sig åt att förverkliga en dröm han haft sedan tonåren – att bygga en apparat som kunde överföra rörliga bilder.

Bairds tv-kamera använde en skiva (till att börja med en hattask) som var perforerad med 30 hål längs en spirallinje. När skivan roterade sökte hålen successivt av linjerna i bilden och lät ljuset falla på en fotocell. Fotocellen producerade en videosignal som överfördes till en mottagare. I mottagaren förstärktes signalen så att den kunde modulera ljusstyrkan hos en lampa bakom en likadan roterande skiva och på så sätt återskapa bilden. Det svåra var att synkronisera skivorna. Medan Baird arbetade med projektet försörjde han sig som skoputsare.

Det var den 2 oktober 1925 som Baird överförde de första tv-bilderna från den ena änden av sin vindskupa till den andra. En skräckslagen pojke som arbetade på kontoret en trappa ner blev den förste någonsin att framträda i tv. Han fick två shilling och sex pence för besväret. År 1928 gjorde Baird den första tv-sändningen över Atlanten. När han kom till New York blev han, som den blyge skotte han var, generad över att hälsas välkommen av en säckpipeorkester. Han hade blivit berömd. Men var han först med att överföra rörliga bilder?