En uppsjö av liv i övre Amazonas

SPELA UPP

En uppsjö av liv i övre Amazonas

FRÅN foten av de peruanska Anderna sträcker sig ett täcke av grönska österut, ungefär 370 mil över den sydamerikanska kontinenten. Denna böljande gröna djungel slutar först där den blå Atlanten tar vid.

Den del av Amazonas som ligger i Peru utgör nästan 60 procent av landets yta. Även om bara en bråkdel av Perus befolkning bor här, fungerar de 35 meter höga träden som ett skyddande tak för en mängd djur och växter. Amazonas betraktas faktiskt som en av världens mest värdefulla ekologiska skattkammare. Mer än 3 000 olika slags fjärilar flyger och far genom den mättade luften, och 4 000 sorters orkidéer stoltserar med sina vackra blommor. Bland nedfallna löv och grenar lurar mer än 90 olika ormarter. Dessutom beräknar man att 2 500 fiskarter lever i floderna och vattendragen, bland annat elektriska ålar och pirayor.

Det främsta av alla vattendrag här är den mäktiga Amazonfloden. I regnskogen kan det på sina ställen komma mellan 2 500 och 3 000 millimeter nederbörd under ett år, och det får Amazonfloden och dess 1 100 bifloder att svämma över sina bräddar. Hettan kombinerad med den höga luftfuktigheten blir som ett ångbad som växter trivs i. Den frodiga växtligheten är verkligen anmärkningsvärd med tanke på att lerjorden här anses vara den näringsfattigaste på jorden och borde vara oduglig för all permanent odling.

Spår av tidiga bosättningar

Vilka har då valt att bo här? Arkeologer tror att området kring Amazonfloden har varit ett hem åt miljontals människor genom historien. Nu beräknar man att Amazonområdet i Peru har 300 000 invånare, uppdelade i 40 etniska grupper. Man tror att 14 av de här grupperna fortfarande lever näst intill isolerade från omvärlden. Efter ett kortvarigt möte med det ”civiliserade” samhället har de valt att dra sig tillbaka in i den djupa, mörka djungeln, i hopp om att slippa ytterligare kontakt.

När kom då dessa invånare hit, och varifrån? Experter förmodar att de första folkvandringarna kom norrifrån, hundratals år före vår tideräknings början. Jivarofolket (som var kända för att krympa stupade fienders huvuden) kom från Karibien, och arawakfolket härstammar från Venezuela. Andra stammar antas ha kommit från Brasilien i öster och Paraguay i söder.

De flesta stammarna tycks ha haft sitt eget område där de jagade och samlade föda. De odlade också de få grödor som passade den sura jorden, sådant som kassava, chilifrukter, bananer och majs. Spanska historieskrivare uppmärksammade att en del av folken var välorganiserade. De hade smarta lösningar för matförvaring och utvecklade metoder för uppfödning av vilda djur.

En kulturkrock

Under 1500- och 1600-talen drog spanska conquistadorer fram genom Amazonas. I deras kölvatten kom också missionärer utsända av jesuitorden och franciskanorden för att omvända urbefolkningen till den katolska läran. Missionärerna gjorde avancerade kartor som öppnade upp området ytterligare för européerna. Men missionärernas närvaro ledde också till sjukdomar och ödeläggelse.

Som exempel kan nämnas den missionsstation som etablerades 1638 i det som nu kallas Maynasprovinsen. Missionärerna drev urskillningslöst ihop rivaliserande grupper av ursprungsfolken och tvingade dem att bilda en gemensam samhällsordning. Vad var deras ”ädla” syfte? Infödingarna sågs som okunniga och lägre stående varelser, och därför skulle de arbeta för missionärerna och conquistadorerna. På grund av den påtvingade kontakten med européer dog tusentals av mässling, smittkoppor, difteri och lepra. Tusentals andra svalt ihjäl.

Många indianer flydde från missionsstationerna, och missionärer mördades i upproren. Under en period i början av 1800-talet fanns det faktiskt bara en präst kvar i Amazonområdet.

Livet i dag

Många ursprungsfolk fortsätter att leva på samma sätt som de alltid har gjort. De bygger sina hus på traditionellt sätt – en stomme av trädstammar från den närliggande skogen och tak av palmblad och andra växter. Eftersom husen vilar på pålar orsakar de årliga översvämningarna inga problem, och farliga djur kan inte smyga sig in så lätt.

Människorna här klär och smyckar sig på många olika sätt. De som bor längst inne i djungeln bär höftskynken eller korta vävda kjolar, och barnen är nakna. De som har mer kontakt med omvärlden har anpassat sig efter den västerländska klädstilen. En del gör hål i näsan och öronen och pryder dem med ringar, trästickor, benbitar eller fjädrar. Andra, till exempel mayorunafolket, gör hål i kinderna, och en del medlemmar av tucano och jivaro filar sina tänder. Inom många stammar är det vanligt att man rakar av sig allt hår och har tatueringar.

Folken som bor i Amazonas känner till tusentals olika växter och ser regnskogen som sitt husapotek. De kan bland annat behandla ormbett, dysenteri och hudsjukdomar. Långt innan västvärlden kände till gummit, tappade man mjölksaft från gummiträd här och använde vätskan för att täta korgar och för att göra gummibollar att leka med. Skogen har också de material som krävs för att bygga transportmedel och för att kommunicera över långa avstånd. Männen tillverkar kanoter av fällda träd för att ta sig fram på floderna. Med hjälp av stora urgröpta trädstammar kan de också trumma fram meddelanden som hörs vida omkring!

Schamaner och vidskepelse

Invånarna här är övertygade om att djungeln är full av nattvandrande själar, andar som orsakar sjukdomar och gudar som väntar i floderna på sina intet ont anande offer. Så är det bland aguarunafolket, en av de största grupperna. De vördar fem gudar: Fader Krig, Fader Vatten, Moder Jord, Fader Sol och Schamanfadern. Många tror att människor förvandlas till djur och växter. För att inte förarga andarna undviker de därför att döda vissa djur och jagar bara när det är absolut nödvändigt.

Schamanerna, eller medicinmännen, styr samhället och det religiösa livet. De använder hallucinogena växter för att komma i trance. En del bybor vänder sig till dem för att bli botade från sina sjukdomar, för att få veta utgången av nästa jakt eller skörd och för att få höra förutsägelser om framtiden.

Kommer området att försvinna?

Ytan som ursprungsfolken i Amazonas har till förfogande krymper hastigt. Stora områden röjs för de transamazoniska vägarna. Jordbruk och kokaodlingar äter sig längre och längre in i djungeln. Stora områden lämnas kala i och med den illegala skogsavverkningen, som varje dag skövlar ytor motsvarande 1 200 fotbollsplaner! Dessutom förorenas Amazonflodens bifloder av gruvdriften och den illegala kokainframställningen.

De isolerade folkgrupperna i Amazonas upplever verkligen följderna av att leva under ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, den period som förutsagts i Bibeln. (2 Timoteus 3:1–5) Är situationen då hopplös? Bibeln lovar att så inte är fallet. Under Guds kungarikes styre ska hela jorden återställas till ett paradis, precis som vår Skapare avsåg från början. (Jesaja 35:1, 2; 2 Petrus 3:13)

[Bild på sidan 16]

Amazonfloden.

[Bild på sidan 17]

Aguarunafolket tillber fem gudar.

[Bild på sidan 17]

Stamkvinnor i provinsen Lamas.

[Bild på sidorna 18, 19]

Jakt med blåsrör.

[Bildkälla]

[Bild på sidan 18]

Hus byggt på traditionellt sätt.

[Bild på sidan 19]

En yta lika stor som 1 200 fotbollsplaner avverkas illegalt varje dag.

[Bildkälla]

[Bildkälla på sidan 16]

[Bildkälla på sidan 17]

VAKNA!