Lär känna Thailands färgstarka bergsstammar

Marknaderna i staden Chiang Mai pulserar av liv. Mängder av människor trängs bland gatustånd fulla med exotiska varor. Genom trafikbullret hör man folk som högljutt prutar med försäljarna. I den här livfulla miljön i norra Thailand kan besökare lära känna landets färgstarka bergsstammar.

I THAILAND bor det 65 miljoner människor, och bland dem finns det 23 etniska minoritetsgrupper som man brukar kalla bergsstammar eller bergsfolk. De flesta av dem lever i norra Thailand i ett område med berg, floder och bördiga dalar som sträcker sig in i Burma och Laos.

De flesta stammarna har kommit hit under de senaste två hundra åren. Karenerna utgör den största av de sex främsta stammarna och kommer ursprungligen från Burma. Stammarna lahu, lisu och akha är från Yunnan, som ligger i bergstrakterna i sydvästra Kina, och stammarna hmong och mien är från centrala Kina. *

Att de här stammarna utvandrade berodde till stor del på att de ville slippa krig, social press och konkurrens om odlingsbar mark. * Norra Thailand visade sig vara en idealisk tillflyktsort, eftersom det var ett otillgängligt, bergigt och nästan obebott område. Och de thailändska myndigheterna lät dem stanna. Det dröjde inte länge förrän stammarna hade slagit sig ner överallt i området och bodde sida vid sida i olika byar och bildade en brokig blandning av kulturer och språk.

Karakteristiska kläder och speciella sedvänjor

Varje bergsstam har sin egen karakteristiska klädstil. Akhakvinnor bär till exempel konstfärdiga huvudbonader av silver som påminner om ståtliga torn prydda med tofsar, broderier  och mynt. Andra huvudbonader ser ut som hjälmar. De är gjorda av metallstycken och är dekorerade med glittrande knappar, pärlor och kulor. Mienkvinnor ser mycket speciella ut i sina sirligt broderade byxor som kan ta ända upp till fem år att göra. Snitsiga turbaner, ankellånga tunikor med röda, fluffiga kragar och indigoblå knytskärp fullbordar den tjusiga utstyrseln.

Kvinnor i traditionell klädsel bär en uppsättning silverföremål som rasslar och glimrar och visar deras sociala ställning och välstånd för en hänförd omgivning, däribland eventuella friare. Andra accessoarer kan vara gjorda av glas, trä och garn.

De flesta bergsbor är stolta över sina traditionella sedvänjor. Karenska tonåringar klär till exempel upp sig mer när de ska på begravningar än vad de gör i något annat sammanhang. Varför det? Många tar tillfället i akt att visa upp sig i hopp om att träffa sin blivande äktenskapspartner. När solen gått ner tar ungdomarna varandra i händerna och går sakta runt den avlidne samtidigt som de sjunger traditionella kärlekssånger, och så fortsätter det hela natten.

Tonåringar från hmongfolket visar sitt intresse för det motsatta könet i samband med nyårsfirandet, när de spelar ett speciellt bollspel. Ungdomar som kanske är intresserade av varandra ställer sig i rader, par om par och ansikte mot ansikte med några stegs avstånd från varandra. Sedan kastar de en mjuk tygboll mellan sig. När någon av dem tappar bollen – medvetet eller omedvetet – ger han eller hon den andra en liten sak i pant. Senare under kvällen kan det som lämnats i pant återfås i utbyte mot en sång. Om det är en vacker sång lockar den inte bara till sig många åhörare, utan förbättrar också utsikterna för den som sjunger att fånga sin blivandes hjärta.

Förändrade förhållanden

Förr i tiden tillämpade de flesta bergsstammar svedjebruk. Man brände orörd skog för att röja mark till odling och boskapsuppfödning, och det ledde till allvarliga miljöproblem. Men numera tar befolkningen hand om marken med större omsorg, och det har gett goda resultat.

I det område som kallas den gyllene triangeln – som inbegriper delar av Thailand, Laos och Burma – ägnade sig många bergsstammar tidigare åt opiumodling. Men tack vare ett program för ersättningsgrödor, som Thailands kungafamilj och internationella hjälporganisationer står bakom, odlar man nu i stället kaffe, grönsaker, frukt och blommor. Många bergsbor säljer också olika tjänster och traditionella handarbeten och andra varor till den växande turistindustrin.

 Trots detta gör fattigdom, undermåliga sanitära förhållanden och analfabetism livet till en kamp för många. Andra negativa faktorer är minskande naturtillgångar, kulturella förändringar, rasfördomar och drog- och alkoholmissbruk. Bergsstammarnas förfäder flydde en gång till Thailand för att slippa liknande problem. Men var kan dagens bergsbor finna trygghet?

En säker tillflykt

Många bergsbor har upplevt att det bästa man kan göra är att ta sin tillflykt till Jehova – den sanne Guden. I Psalm 34:8 sägs det: ”Smaka och se att Jehova är god; lycklig är den kraftfulle man som tar sin tillflykt till honom.” Jawlay, som tillhör lahufolket berättar: ”Jag gifte mig när jag var 19 år, och redan då var jag alkoholiserad och drogberoende. Utan droger kunde jag inte arbeta, och utan arbete tjänade jag inga pengar. Min fru, Anothai, tyckte att jag svek henne, och hon kände sig inte älskad. Vi grälade jämt.

När vi hade fått vår dotter, Suphawadee, började Anothai studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Själv sprang jag ut i skogen varenda gång vittnena kom. Men det dröjde inte länge förrän jag såg att Anothais uppförande förändrades till det bättre. Hon talade respektfullt med mig och tog bättre hand om vårt hem. Så när hon uppmuntrade mig att också studera Bibeln, gjorde jag det.

När det jag lärde mig från Bibeln sjönk ner i hjärtat började jag undan för undan förändra mitt liv. Till slut kunde jag med Guds hjälp övervinna mina missbruksproblem. Nu är vi verkligen en lycklig familj, för vi har funnit den bästa levnadsvägen! Vi är också glada över att kunna visa andra bergsbor vilken fin vägledning Bibeln ger.”

Jawlays ord påminner oss kanske om en profetia i Uppenbarelseboken som säger att ”eviga goda nyheter” skulle förkunnas för ”varje nation och stam och språk och folk” under den här onda världens sista dagar. (Uppenbarelseboken 14:6) Jehovas vittnen ser det som en förmån att ta del i det här arbetet, som bekräftar att Gud älskar alla människor, även de färgstarka bergsstammarna i Thailand. (Johannes 3:16)

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 16]

GÖR RINGARNA HALSEN LÄNGRE?

Många kvinnor som tillhör kayanfolket är beredda att ”sträcka sig” väldigt långt när det gäller sitt yttre genom att bära blanka halsringar av mässing som tillsammans kan bilda en närmare 40 centimeter hög ”krage”. * Proceduren börjar när flickorna är i femårsåldern. Med några års mellanrum byter de ut ringarna mot större och tyngre tills de i vuxen ålder kan bära så många som 25 ringar som tillsammans väger omkring 13 kilo! Ringarna gör inte att halsen blir längre, även om det kan se ut så. De gör i stället att nyckelbenen pressas neråt och att bröstkorgen trycks ihop.

[Fotnot]

[Bildkälla]

Hilltribe Museum, Chiang Mai

[Ruta på sidan 17]

LEGENDER OM EN STOR ÖVERSVÄMNING

Både lisu- och hmongfolket har legender om en stor översvämning. Hmongfolket har en legend som säger att ”himlens Herre” varnar två bröder för att en stor översvämning snart ska drabba hela jorden. Han uppmanar den våldsinriktade äldre brodern att bygga en båt av järn och den godhjärtade yngre brodern att bygga en båt av trä. Sedan säger han till den yngre brodern att han ska ta med sin yngre syster samt en hane och en hona av varje slags djur och två sädeskorn av varje typ av växt ombord på träbåten.

När översvämningen kommer sjunker järnbåten, men träbåten flyter. En regnbågsformad drake torkar sedan upp vattnet från jorden. Legenden slutar med att den yngre brodern gifter sig med sin syster och att deras avkomlingar återbefolkar jorden. Lägg märke till de likheter som finns mellan den här legenden och Bibelns exakt dokumenterade berättelse i Första Moseboken, kapitlen 6 till 10.

[Bild på sidorna 16, 17]

Bergskvinnor i traditionell klädsel.

[Bildkälla]

Hilltribe Museum, Chiang Mai

[Bilder på sidan 17]

Jawlay och hans familj.

[Bildkälla på sidan 15]

Båda bilderna: Hilltribe Museum, Chiang Mai