Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Osteoporos – den tysta sjukdomen

Osteoporos – den tysta sjukdomen

Osteoporos – den tysta sjukdomen

Anna var 19 år och på god väg att tillfriskna från ätstörningen anorexia nervosa när hon plötsligt föll ihop med fruktansvärda smärtor i ryggen. Hon hade fått frakturer på två ländkotor och hade blivit fem centimeter kortare. Osteoporos var boven i dramat.

ORDET osteoporos betyder ”porösa ben”. Ett annat namn på sjukdomen är benskörhet. Den kallas en tyst sjukdom därför att den vanligen inte ger sig till känna förrän skelettet är så skört att en plötslig ansträngning, en stöt eller ett fall orsakar en fraktur. Ofta är det höften, revbenen, ryggkotorna eller handlederna som drabbas. De flesta förknippar benskörhet med bräckliga, äldre kvinnor. Men som vi förstår av det som hände Anna kan det även drabba yngre.

Ett allvarligt hot mot hälsan

I en rapport från den internationella osteoporosstiftelsen heter det: ”I EU-länderna får någon en fraktur på grund av osteoporos var trettionde sekund.” I USA är det 10 miljoner som har osteoporos, och ytterligare 34 miljoner är i riskzonen på grund av låg benmassa. Det medicinska forskningsrådet i USA rapporterar dessutom att ”varannan kvinna och var fjärde man som är 50 år eller äldre någon gång kommer att få en osteoporosrelaterad fraktur”. Och läget ser inte ut att ljusna.

I Bulletin of the World Health Organization skriver man att antalet frakturer som beror på osteoporos kommer att fördubblas världen över under de närmaste 50 åren. Den här förutsägelsen grundar sig förmodligen på att man räknar med att antalet äldre blir fler. Men konsekvenserna är ändå skrämmande. Benskörhet för med sig en stor risk för invaliditet och rentav en för tidig död. Närmare 25 procent av de patienter över 50 år som drabbats av höftfrakturer dör av medicinska komplikationer under det första året efter frakturen.

Är du i riskzonen?

Undersökningar på senare år har visat att ärftlighet är en stor riskfaktor. Om föräldrarna har haft höftfrakturer kan risken att deras barn drabbas av den typen av fraktur rentav vara dubbelt så stor. En annan riskfaktor är undernäring i fosterstadiet, vilket leder till lägre bentäthet under barndomsåren. Sedan har vi åldersfaktorn. Ju äldre man blir, desto skörare brukar skelettet bli. Vissa sjukdomar, till exempel Cushings syndrom, diabetes och hypertyreos, kan också bidra till att man utvecklar benskörhet.

För kvinnor leder klimakteriet till minskad produktion av östrogen, som skyddar benmassan. Det är förklaringen till att fyra gånger så många kvinnor som män drabbas av benskörhet. Östrogenbrist som beror på att äggstockarna har opererats bort kan leda till tidigt klimakterium.

Vissa riskfaktorer för benskörhet kan man själv påverka, till exempel matvanor och livsstil. Om man får i sig för lite kalcium och vitamin D bidrar det till nedbrytningen av skelettet. En överdriven saltkonsumtion kan också öka risken, eftersom det ökar kroppens utsöndring av kalcium. Överdriven alkoholkonsumtion, som ofta åtföljs av försämrat näringsintag, bidrar också till förlust av benmassa.

Som nämndes i inledningen hade Anna fått benskörhet till följd av en ätstörning. Den hade lett till näringsbrist, låg kroppsvikt och rentav utebliven menstruation. Därför hade hennes kropp slutat producera östrogen, och hennes skelett hade försvagats.

Ett stillasittande liv utgör ytterligare en riskfaktor för att utveckla benskörhet. Även rökning utgör en fara, eftersom det kan minska bentätheten. Enligt Världshälsoorganisationen anses var åttonde höftfraktur bero på rökning. Men studier visar att förlusten av benmassa och risken för frakturer blir mindre när en person slutar röka.

Att förebygga osteoporos

Grunden för att förebygga osteoporos läggs redan i barn- och ungdomsåren. Det är då som man uppnår 90 procent av den totala benmassan. Kalcium, som är ett nödvändigt ämne för att få stark benstomme, lagras huvudsakligen i skelettet. Några av de viktigaste kalciumkällorna är mjölk och mejeriprodukter (till exempel yoghurt och ost), sardiner och lax på burk (där benen finns kvar), mandel, havregryn, sesamfrön, tofu och mörkgröna bladgrönsaker.

För att kroppen ska kunna ta upp kalcium är det viktigt med D-vitamin. Detta vitamin bildas i huden när man vistas i solen. Manuel Mirassou Ortega, doktor i invärtes medicin och medlem av det mexikanska förbundet för skelett- och mineralmetabolism (Asociación Mexicana de Metabolismo Óseo y Mineral A.C.), förklarar: ”Tio minuter om dagen i solen bidrar till att förebygga uppkomsten av osteoporos, eftersom det ger omkring 600 enheter vitamin D.” Detta vitamin finns också i sådana matvaror som äggulor, saltvattenfisk och lever.

Vikten av motion kan inte nog betonas när det gäller att förebygga benskörhet. Barn och ungdomar som tränar kan öka benmassan, och äldre kan förebygga förlust av benmassa. Viktbärande aktiviteter och motståndsträning – som innebär att musklerna får arbeta mot gravitationen och andra krafter utan att ben och leder belastas alltför mycket – rekommenderas. Att promenera, gå i trappor eller kanske dansa är enkla men effektiva viktbärande aktiviteter. *

Det går alltså att förebygga den här tysta sjukdomen. Som vi har sett kan man till exempel behöva ändra sina matvanor och sin livsstil för att bibehålla benmassa och för att öka styrkan i skelettet. Det är sant att det kan vara svårt att ändra vanor om man har lagt sig till med ett stillasittande liv. Men tänk vilka fördelar det ger! En fördel är att man kanske inte behöver bli en av de många miljoner världen över som drabbas av osteoporos.

[Fotnot]

^ § 16 Extrem träning, i sådan utsträckning att menstruationen upphör hos kvinnor, kan leda till benskörhet på grund av östrogenbrist. Det rekommenderas att kvinnor över 65 gör en bentäthetsmätning för att avgöra om benmassan har minskat och i så fall hur allvarligt det är. Om förlusten av benmassa är stor kanske det går att få medicin som kan förebygga eller behandla osteoporos. Men man bör överväga både för- och nackdelar innan man påbörjar en behandling.

[Infälld text på sidan 21]

Man kan behöva ändra matvanor och livsstil för att bibehålla benmassa och öka styrkan i skelettet.

[Ruta/Bilder på sidan 19]

Osteoporos är ett tillstånd som innebär att man har låg bentäthet och en försvagad benstomme. Skelettet blir skört, och man råkar lättare ut för benbrott. Det går att diagnostisera med hjälp av ett slags röntgen som mäter bentätheten.

[Bilder]

Friskt ben.

Osteoporosiskt ben.

[Bildkälla]

© BSIP/Photo Researchers, Inc.

[Bild på sidan 20]

Viktbärande aktiviteter och motståndsträning kan förhindra förlust av benmassa.

[Bilder på sidan 20]

Mandel och mejeriprodukter är bra kalciumkällor.