Jurtor – flyttbara bostäder i Centralasien

VAD är det som är mjukt och runt och håller dig varm på vintern men sval på sommaren? För nomadfolk i delar av Centralasien är svaret: en jurta. Från stäpperna i Mongoliet och Kazakstan till bergen och dalarna i Kirgizistan var de här traditionella bostäderna en gång en vanlig syn.

En jurta är en rund, tältliknande konstruktion som har dekorativa stråmattor längs väggarna. De yttre lagren består av filtmattor som är gjorda av fårull. Jurtorna väger inte mycket och är lätta att montera, men de är ändå stabila och har behagligt inomhusklimat under varma somrar och kalla vintrar. Kirgizerna kallar jurtan ”grått hus”, kazakerna kallar den ”filthem” och mongolerna ger, som betyder ”hem”.

Jurtor kan vara gråbruna eller vita beroende på färgen på den ull som används. Jurtor i Kirgizistan och Kazakstan är ofta dekorerade med mönster i ull som färgats i klara färger och som föreställer bagghorn. Förr i tiden var vackra filtar och mattor ett tecken på en familjs rikedom och ställning.

En viktig del av jurtan är mittringen eller hjulet, som taksparrarna är fästade vid. Den här kraftiga, tunga ringen ger stabilitet åt konstruktionen. Ett filtstycke som täcker ringen kan föras undan för att ge ventilation och föras tillbaka när det är dåligt väder. Under klara nätter kan familjen föra undan filtstycket och titta upp på den stjärnbeströdda himlen genom öppningen i taket.

Idealiska för nomadliv

På landsbygden i vissa delar av Kazakstan, Kirgizistan och Mongoliet finns det fortfarande människor som lever som nomader. I sin bok Yurts—Living in the Round berättar Becky Kemery om hur kameler fortfarande används till att flytta jurtor i Mongoliet: ”Stommen lastas på en kamel så att lasten fördelas jämnt på båda sidor. Takhjulet lastas sist. Det passar perfekt över kamelens puckel. Filtarna lastas på en annan kamel. Där man inte har kameler använder man jakar eller hästar som drar jurtorna på kärror. De kan också köras till sin nya plats med ryska lastbilar.”

Mongoliska jurtor har raka taksparrar och plattare tak än andra, något som bidrar till att de kan stå emot kraftiga vindar och åsknedslag  på de öppna slätterna. Jurtorna i Kirgizistan och Kazakstan är toppigare och rundare. Vanligtvis är ingången till en jurta vänd mot solen, så att solen kan skina in. Inne i jurtan är mattor och filtar i glada färger hopvikta och travade på träkistor mitt emot ingången. Vanligtvis får en betydelsefull gäst eller familjens äldste manlige medlem sitta framför de här färgrika travarna.

Högra sidan om ingången är avsedd för kvinnorna. Här förvaras all utrustning för matlagning, städning, sömnad och filttillverkning. Den andra sidan är avsedd för männen. Här finns sadlar, ridspön och annan utrustning för jakt och djurskötsel.

Jurtan överlever politiska förändringar

Nomadernas livsstil förändrades drastiskt efter bolsjevikrevolutionen 1917. Över hela Centralasien byggde ryssarna skolor, sjukhus och vägar och införde ett mer bofast levnadssätt.

Med tiden övergav många nomadfolk sin livsstil för att bo i samhällen och städer. Men jurtorna används ibland under sommarmånaderna av herdar som sköter får, kor och hästar på stora kooperativa jordbruk.

Maksat, en kirgizisk man som nu är närmare 40 år, berättar: ”Som tonåring hjälpte jag min far att sköta den hjord som han ansvarade för. I juli när snön hade smält och passen var öppna förde vi våra djur till betesmarkerna högt upp i bergen.

Där satte vi upp vår jurta vid en bergsbäck där vi hade gott om vatten till att laga mat och tvätta oss. Vi stannade kvar där tills det blev kallt i början av oktober.” Jurtan har alltså fortfarande en plats i moderna samhällen.

Den moderna jurtan

I bland annat Kirgizistan är det vanligt att man får se jurtor längs vägarna. De används som affärer eller kaféer, där besökare kan njuta av lokala specialiteter. Gäster kan också få känna på det traditionella kirgiziska levnadssättet genom att övernatta i en jurta i bergen i Kirgizistan eller vid den ofördärvade sjön Issyk Kul.

Jurtor har också en viss betydelse i traditionella centralasiatiska begravningsseder. Maksat förklarar: ”I Kirgizistan läggs den döde inne i jurtan, dit släkt och vänner kan komma för att sörja.”

På senare tid har jurtan dykt upp i västvärlden. Den har lanserats som praktisk och skonsam mot miljön. Men de flesta moderna jurtor är helt annorlunda än de som byggdes förr. Moderna material används, och de byggs ofta så att de blir mer permanenta konstruktioner.

Man kan inte med bestämdhet säga var jurtan kommer ifrån, men det råder inget tvivel om att det är en praktisk konstruktion. Jurtan är utformad för att passa nomadernas levnadssätt i Centralasien, och den är ett bestående vittnesbörd om uppfinningsrikedomen hos ett tåligt och anpassbart folk.

[Bild på sidan 17]

Jurtor som satts upp vid den berömda sjön Issyk Kul i Kirgizistan.