Lär känna Alpernas murmeldjur

En skarp vissling skar genom luften. Det lät som en busvissling, fast mycket högre. Ljudet ekade längs bergssidan, och det var svårt att avgöra varifrån det kom. Sedan fick jag se en lurvig liten gnagare dyka ner i en jordhåla i närheten. En snabb titt i min handbok bekräftade att jag just hade sett och hört ett alpmurmeldjur.

 UNDER de närmaste dagarna lärde jag känna de här små gnagarna lite bättre. Jag lärde mig vilka klippor de brukade sola på, var deras bohålor fanns och hur de klarar sig i den ogästvänliga miljön ovanför trädgränsen.

Familjesamarbete och vaksamhet

Livet högt uppe på alpängarna är inte så lätt för murmeldjuren. Vintrarna är kalla, och marken kan vara snötäckt i månader. Dessutom har de fiender både på marken och i luften. Så för att murmeldjuren ska överleva måste de samarbeta, ha framförhållning och alltid vara på sin vakt.

Murmeldjuren håller ihop familjevis och lever vanligen i grupper som består av ett vuxet par och deras ungar. Varje familj har flera hålor – en där de bor och andra där de kan gömma sig när fara hotar. Ibland gräver de ut sina hålor i skrevor under stora stenblock. Resultatet blir en fästningsliknande boplats där klipporna fungerar som både utkikstorn och solterrasser.

Murmeldjuren är noga med sin hygien. De har en särskild håla som används som toalett så att bohålan alltid är ren. Längst in i boet gör de i ordning ett särskilt rum där de bäddar åt sig med gräs. I den här sovkammaren kan honan tryggt föda sina ungar. Här kan också alla i familjen kura ihop sig tätt intill varandra och hålla värmen under den långa vinterdvalan.

Att hålla vakt är troligen den viktigaste uppgiften i en murmeldjursfamilj. Ett vuxet djur får tjänstgöra som vaktpost medan de andra letar efter mat. Ibland ställer det sig på bakbenen för att få bättre översikt och kunna upptäcka eventuella faror. Örnar, rävar och människor är de största hoten. När djuret ser en fiende ger det ifrån sig en varningssignal. Intressant nog är varningssignalen för örnar – murmeldjurets främsta bevingade fiende – särskilt distinkt. Så fort en varningssignal ljuder sätter murmeldjuren av mot sina hålor. Ett ögonblick senare ser man inte röken av dem!

 Lydnad kan vara en fråga om liv eller död, särskilt för de unga djuren, som hör till kungsörnarnas favoritföda. Om hotet är överhängande springer även vaktposten ner i en närliggande jordhåla tillsammans med de andra. Efter ett par minuter sticker han försiktigt upp huvudet igen för att se om kusten är klar.

Konsten att hålla sig sval och sova gott

På de höga sluttningar där alpmurmeldjuren lever finns det gott om gräs att äta, och sommarklimatet är behagligt. Om det blir kyligt lägger de sig gärna på en lämplig klippa och solar. Svårare blir det när det är riktigt varmt – pälsen är ju inte direkt avtagbar. Därför är de oftast som mest aktiva tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen.

Något som murmeldjuren däremot inte har problem med är sömnen – på vintern sover de i omkring sex månader. En besläktad art, det grå murmeldjuret, kan sova i hela nio månader. Under dvalan sjunker alpmurmeldjurets hjärthastighet till ett eller två slag per minut, och kroppstemperaturen sjunker till omkring 5 grader. En fasteperiod av den här längden kräver naturligtvis viss förberedelse. Under sommaren och den tidiga hösten äter murmeldjuren därför upp sig rejält så att de kan klara sig på sina fettreserver under den långa vintersömnen.

Unga murmeldjur är lekfulla och brukar jaga varandra runt, runt i cirklar. En dag såg jag tre ungar som tumlade nerför en grässluttning i ett lekfullt slagsmål. Murmeldjur i alla åldrar hälsar på varandra genom att gnugga nos, och de som tillhör samma familj brukar putsa varandras päls och krypa ihop tätt tillsammans för att hålla värmen under kalla perioder.

Murmeldjuren planerar för framtiden och är vakna för faror. (Job 12:7) Mänskliga familjer kanske kan lära sig någonting av de här små gnagarna.

[Infälld text på sidan 11]

Murmeldjuren är ett charmigt inslag på Alpernas sluttningar, och deras samarbete inom familjen vittnar om Skaparens vishet. (Psalm 50:10)

[Infälld text på sidan 12]

Ett vuxet djur får tjänstgöra som vaktpost medan de andra i familjen letar efter mat.