”Mayday! Mayday! Mayday!” Anropet som räddar liv

Fiskebåten var ett inferno av rök och eld! Alla ombord befann sig i livsfara. ”Om inte kaptenen hade gjort ett Maydayanrop skulle ’Nautical Legacy’ aldrig ha påträffats”, sade en kustbevakningstjänsteman. Den kanadensiska kustbevakningen reagerade snabbt och kunde rädda hela besättningen. *

”MAYDAY! Mayday! Mayday!” När de här orden hörs över radion betyder det att liv står på spel och att hjälp behövs omedelbart. Är anropet effektivt? År 2008 utförde den amerikanska kustbevakningen över 24 000 räddningsuppdrag. Man räddade 4 910 liv – i genomsnitt 13 per dag – och hjälpte över 31 000 människor i sjönöd.

Men varför används uttrycket ”Mayday”? Och hur gjorde man för att signalera om hjälp till sjöss före radions tid?

Tidiga metoder

År 1588 avfyrade det spanska skeppet Santa Maria de la Rosa sina kanoner som en nödsignal när hon drev in i en häftig storm. Skeppet sjönk utan några rapporterade överlevande. Vid andra tillfällen hissade tidiga sjöfarare flaggor för att signalera att de var i nöd. Än i dag är en vit flagga med ett rött kryss en internationell signal som betyder ”jag behöver hjälp”.

På 1760-talet började sjömän lära sig att använda ett visuellt signalsystem, det så kallade semaforsystemet. Den som signalerade hade en flagga i varje hand och höll sina armar som visarna på en klocka. Varje ”klockslag” representerade en särskild bokstav eller siffra.

Men flaggor, kanoneld och visuella signaler fungerade naturligtvis bara om andra var tillräckligt nära för att kunna se eller höra dem.  Ofta kunde en besättning i sjönöd inte hoppas på att få någon hjälp. Men med tiden skulle utsikterna förbättras. Hur då?

Effektivare metoder

På 1840-talet kom ett stort genombrott på kommunikationsteknikens område. Samuel Morse uppfann en kod som gjorde att man kunde sända meddelanden via en kabel. En telegrafist använde sig av en manuell telegrafnyckel, och så länge han höll den nedtryckt kunde personen i andra änden av ledningen ta emot en strömimpuls. Morse lät varje bokstav och siffra representeras av en unik kombination av korta och långa ljud eller av punkter och streck.

När sjömän använde morsekoden till sjöss signalerade de med hjälp av starka ljussignaler. En kort ljussignal motsvarade en punkt och en lång ljussignal ett streck. Snart började man använda ett enkelt och unikt nödanrop som bestod av tre korta, tre långa och tre korta signaler, dvs. bokstäverna SOS. *

Lyckligtvis stannade inte nödsignalernas utveckling där. År 1901 sände Guglielmo Marconi den första radiosignalen över Atlanten, och till sjöss kunde man snart sända SOS-signaler genom att använda radiovågor i stället för ljussignaler. Men det gick ännu inte att skicka några muntliga anrop via radio. Uttrycket ”Mayday! Mayday! Mayday!” hörde fortfarande framtiden till.

Första gången mänskligt tal överfördes via radiovågor var 1906 när Reginald Fessenden sände ett program med tal och musik. Sjömän med radioutrustning hörde Fessendens sändning på 80 kilometers avstånd. År 1915 kunde ännu fler lyssna på mänskligt tal som direktsändes från Arlington i Virginia i USA till Eiffeltornet i Paris – ett avstånd på över 1 400 mil! Och föreställ dig spänningen ombord på S.S. America år 1922 när man för första gången från land, från Deal Beach i New Jersey i USA, kunde kommunicera via radio med besättningen, som befann sig mer än 60 mil ut till havs.

Enhetligare anrop

Radioperatörer på 1920- och 1930-talen började snabbt kommunicera med varandra. Men risken för språkförbistring besättningar emellan var ett problem. Hur skulle en kapten kunna skicka en nödsignal som kunde förstås var han än befann sig? Vid den internationella radiotelegrafkonferensen 1927 avgjordes den frågan. Det bestämdes då att ”Mayday” skulle användas som ett internationellt nödanrop. *

Vi kan vara tacksamma för att kommunikationstekniken har fortsatt att gå framåt. Radarsystem och GPS-mottagare har ersatt kanoner och flaggsignaler. Radiosändare har blivit standardutrustning, och räddningscentraler avlyssnar radiovågorna och är i ständig beredskap. Så oavsett var och när en nödsituation uppstår kommer anropet ”Mayday! Mayday! Mayday!” med all säkerhet att nå fram, precis som i fallet med Nautical Legacy. Till skillnad från hur det var förr behöver du inte känna att chansen är mycket liten att bli räddad om du skulle hamna i sjönöd. Du kan i stället vara förvissad om att hjälp snart är på väg.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 27]

Nautical Legacy i sjönöd.

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Fisheries and Oceans Canada, återgivet med tillstånd av © Her Majesty the Queen in Right of Canada, 2010

[Bild på sidan 28]

När sjömän före radions tid använde morsekoden till sjöss signalerade de med hjälp av starka ljussignaler.

[Bildkälla]

© Science and Society/SuperStock