DEN forntida staden Babylon, belägen på en bördig slätt 8 mil söder om det nutida Bagdad, var verkligen storslagen. Med enorma dubbla murar och en omgivande vallgrav verkade staden vara ointaglig. Den var känd för sina majestätiska tempel, hängande trädgårdar och tempeltorn. Den var också en av den forntida världens största städer och har nyligen kallats ”undrens stad”.

Babylon var huvudstaden i det tredje världsväldet i Bibelns historia och kallades ”kungarikenas härskarinna”. (Jesaja 47:5) Precis som Egypten och Assyrien tidigare hade gjort spelade det babyloniska väldet en framträdande roll i Bibelns historia, och det gör att vi kan jämföra det Bibeln säger med profanhistoriska källor.

I bibelboken Daniel får vi veta att en man som hette Belsassar härskade som kung i Babylon. (Daniel 5:1) Men en del källor har  tidigare sagt att Belsassar visserligen var mäktig men att han aldrig var kung. Hade Bibeln fel? Arkeologer har hittat ett antal lercylindrar med kilskriftstext i ruinerna efter staden Ur i Mesopotamien. En av dem innehåller en bön som den babyloniske kungen Nabonid tillägnar ”Bel-sar-ussur, min äldste son”. Senare fynd har bekräftat att Belsassar ”fungerade som regent under mer än hälften av sin fars regeringstid”, sägs det i The New Bible Dictionary, ”och under den tiden var han i praktiken kung”.

Historien visar också att det forntida Babylon var en extremt religiös stad, genomsyrad av astrologi och spådomskonst. I Hesekiel 21:21 läser vi till exempel att Babylons kung använde spådom för att avgöra om han skulle angripa Jerusalem eller inte. Kungen hade ”sett på levern”, sägs det där. Varför just levern? Babylonierna brukade ta levern från offrade djur och undersöka den för att se efter omen. Boken Mesopotamian Astrology berättar att vid en enda utgrävningsplats i Babylon har arkeologer hittat ”32 [ler]modeller av levern, alla med inskrifter” av omen.

Den kände arkeologen Nelson Glueck sade en gång: ”I 30 år har jag gjort utgrävningar med Bibeln i ena handen och spaden i den andra, och när det gäller det historiska perspektivet har jag aldrig varit med om att Bibeln haft fel.”

Hur skulle du reagera om någon sade att en stor huvudstad, som Peking, Moskva eller Washington, skulle förvandlas till en obebodd ruinhög? Säkert skulle du bli skeptisk. Ändå är det precis vad som hände med det forntida Babylon. Nästan 200 år i förväg, omkring år 732 f.v.t., fick Jehova Gud den hebreiske profeten Jesaja att skriva ner en profetia om slutet för det mäktiga Babylon. Jesaja skrev: ”Babylon, kungarikenas prydnad, ... skall bli som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Hon skall aldrig vara bebodd, och hon skall aldrig, från generation till generation, ha sin boning där.” (Jesaja 13:19, 20)

Men vad hade Gud för anledning att förutsäga att Babylon skulle bli förstört? År 607 f.v.t. ödelade den babyloniska hären Jerusalem och förde bort de överlevande till Babylon, där de blev mycket illa behandlade. (Psalm 137:8, 9) Gud förutsade att hans folk skulle tvingas uthärda den här grymma behandlingen i 70 år på grund av sina egna onda handlingar. Sedan skulle Gud befria dem och låta dem återvända till sitt hemland. (Jeremia 25:11; 29:10)

Precis som Gud hade förutsagt intogs den till synes ointagliga staden Babylon av  Medo-Persiens här år 539 f.v.t, just som judarnas 70-åriga landsflykt närmade sig sitt slut. Med tiden blev staden också mycket riktigt en ruinhög. Ingen människa skulle kunna göra en sådan häpnadsväckande förutsägelse. Förmågan att profetera, dvs. förutsäga händelser i förväg, gör verkligen Bibelns författare – den sanne Guden, Jehova – överlägsen alla andra gudar. (Jesaja 46:9, 10)

En annan profetia i Bibeln får sin uppfyllelse nu i vår tid. Den handlar om kung Nebukadnessar i Babylon och hans dröm om en enorm bildstod, eller staty. Bildstodens fem delar – huvudet, bröstet och armarna, buken och låren, benen och till sist fötterna – var alla gjorda av olika metaller. (Daniel 2:31–33) Metallerna representerade en rad styren, eller kungariken, som började med Babylon och fortsätter fram till det anglo-amerikanska världsväldet (Storbritannien och USA), det sjunde i Bibelns historia. (Daniel 2:36–41)

Daniel sade att materialet i fötterna och tårna skilde sig markant från materialet i de andra delarna. På vilket sätt? Fötterna bestod inte av ren metall, utan av en blandning av järn och fuktig lera. Daniel förklarade för Nebukadnessar: ”Eftersom du såg järn blandat  med fuktig lera, skall de till slut vara blandade med människornas avkomma; men de kan inte hålla samman inbördes, liksom järn inte blandar sig med formad lera.” (Daniel 2:43) Ja, en blandning av järn och lera blir bräcklig och kan inte ”hålla samman”. Vilken träffande beskrivning av dagens politiskt splittrade värld!

Daniel avslöjade också ett annat spännande händelseförlopp. I sin dröm såg Nebukadnessar en sten som bröts loss från ett stort berg och ”träffade bildstoden på dess fötter av järn och formad lera och krossade dem”. (Daniel 2:34) Vad betyder det här? Daniel svarar själv: ”I dessa kungars dagar [under tiden för det sista världsväldet] skall himlens Gud upprätta ett kungarike som aldrig skall fördärvas. Och kungariket skall inte överlåtas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.” (Daniel 2:44) Den här profetian pekade fram emot ett kungarike som inte liknar något annat styre mänskligheten känner till. Kungen i det här riket är Jesus Kristus, Messias. Som vi har sett i de tidigare artiklarna i den här serien kommer Jesus att krossa Satan och alla hans efterföljare, både människor och andevarelser, och på så sätt skapa universell fred och harmoni. (1 Korinthierna 15:25)