Uppskatta dina unika förmågor

MÄNNISKOKROPPEN är fantastiskt mångsidig. Vi har ett brett register av förmågor som inga djur ens kommer i närheten av. En orsak till detta är vår upprätta hållning, som ger oss ett stort synfält och gör att vi har armar och händer fria. Tänk vad begränsade vi skulle vara om vi var tvungna att gå på alla fyra!

En annan tillgång är våra sofistikerade sinnen, som vi ska inrikta oss på i den här artikeln. När vi tar in och tolkar sinnesintryck spelar bland annat händerna, öronen, ögonen och naturligtvis vår fantastiska hjärna en viktig roll. Vi ska nu se närmare på dessa delar var för sig.

Handen

Våra händer är fantastiska instrument med en unik precisionsförmåga. Med dem kan vi trä en nål eller svinga en yxa, måla ett porträtt eller spela piano. De är också mycket känsliga. En lätt beröring räcker för att vi ska veta om vi rör vid papper, skinn, päls, metall, vatten eller trä. Ja, våra händer är mycket mer än bara gripverktyg. De hjälper oss att förstå vår omgivning, och de kan också förmedla värme och tillgivenhet.

Hur kommer det sig att våra händer är så uttrycksfulla, känsliga och mångsidiga? Orsakerna är många. Vi ska ta upp fyra av dem.

1. I våra båda händer finns det sammanlagt mer än 50 ben, ungefär en fjärdedel av alla ben i kroppen. Handens delar – benen, lederna och ledbanden – är sammanfogade på ett sätt som gör att handen får en enastående rörlighet.

2. Handen har en motställd tumme som sitter på en sadelled, en genialisk konstruktion med två sadelliknande ytor i rät vinkel mot varandra. Tillsammans med muskler och andra vävnader gör den här leden att tummen blir fantastiskt stark och rörlig.

3. Handen styrs av tre muskelgrupper. De två starkaste, sträckmusklerna och böjmusklerna, sitter på underarmen och styr fingrarna med hjälp av senor. Tänk om de här musklerna hade suttit i handen – vad klumpig och otymplig den hade varit! Den tredje gruppen, som faktiskt sitter i handen, består av mycket mindre muskler och gör att fingrarna kan röra sig med stor precision.

4. Dina fingrar är i praktiken levande sensorer. På fingertopparna sitter det omkring 2 500 receptorer per kvadratcentimeter. Receptorerna är dessutom av olika slag och har olika funktioner. Det gör att du kan uppfatta ytstrukturer, temperaturer, väta, vibrationer, tryck och smärta. Människans finger är därför den känsligaste trycksensor man känner till.

 Örat

Även om det finns djur som kan uppfatta ljudfrekvenser utanför det mänskliga hörselomfånget, är samspelet mellan människans öron och hjärna enligt ljudexperter helt enastående. Tack vare vårt hörselsystem kan vi avgöra ljudets styrka, tonhöjd och klang och dessutom bedöma dess riktning och avstånd. Ett friskt öra kan uppfatta frekvenser från cirka 20 till 20 000 hertz, eller ljudsvängningar per sekund. Ljudkänsligheten är störst inom frekvensområdet 1 000 till 5 000 hertz. Vi kan också uppfatta en förändring på en enda hertz, till exempel från 440 till 441.

Ett friskt öra är faktiskt så känsligt att det kan uppfatta ljud när luftvibrationen vid trumhinnan är mindre än diametern på en atom! Enligt en universitetskurs om hörseln ”ligger människans hörselsystem nära de teoretiska fysiska gränserna för känslighet. ... Det skulle inte finnas någon poäng med större ljudkänslighet [inom det mänskliga hörselomfånget], eftersom allt vi skulle höra vore ’bruset’” av slumpmässiga rörelser bland de atomer och molekyler som luften består av.

Trumhinnans vibrationer förstärks mekaniskt genom en hävstångseffekt och förs vidare till innerörat med hjälp av hörselbenen, små ben som kallas hammaren, städet och stigbygeln. Men vad händer om man plötsligt utsätts för ett öronbedövande ljud? Då träder en inbyggd skyddsmekanism in, en muskel som justerar hörselbenen så att ljudets kraft dämpas. Öronen är däremot inte utrustade för att klara höga ljud en längre stund. Det kan ge permanenta hörselskador. Ta därför väl hand om hörseln, en ”underbart skapad” gåva från Gud. (Psalm 139:14, Svenska Folkbibeln)

 Hörselsystemet hjälper oss också att avgöra varifrån ett ljud kommer. Hemligheten ligger i flera saker, bland annat ytterörats veck och snäckliknande form, öronens placering på vardera sidan av huvudet och hjärnans kapacitet att göra oerhört komplicerade beräkningar. Om ljudets intensitet dämpas bara en aning från öra till öra eller om ljudet når det ena örat bara 30 miljondelar av en sekund före det andra örat kommer hjärnan genast att rikta dina ögon mot ljudkällan.

Tänk dig att du var tvungen att göra alla de här beräkningarna medvetet! Du skulle verkligen behöva besitta avancerade matematikkunskaper – och kunna använda dem blixtsnabbt! Om en ingenjör skulle konstruera ett ”hörande” system som ens kom i närheten av det du har fått av din Skapare, skulle han säkert överösas av hederstitlar och priser. Men hur ofta hör du någon som ger ära åt Gud för det fantastiska han har gjort? (Romarna 1:20)

Ögat

En del forskare beräknar att den som har god syn tar in omkring 80 procent av sin information om omvärlden genom ögonen. Tillsammans med hjärnan gör våra ögon att vi kan se i färg, känna igen mönster och former, se tredimensionellt och följa rörliga föremål och bilder utan några hack eller störningar. Dessutom kan vi se i varierande ljusstyrka.

För att kunna göra det senare krävs ett antal kompletterande mekanismer. Exempelvis kan pupillen vidga sig från 1,5 till 8 mm i diameter, vilket gör att 30 gånger mer ljus kan komma in i ögat. Ljuset passerar genom linsen, som fokuserar det på näthinnan så att ljuset koncentreras 100 000 gånger. Det är därför man aldrig ska titta direkt in i solen.

Näthinnan i sin tur har två slags fotoreceptorer – tappar (omkring 6 miljoner), som gör att vi ser i färg och med hög upplösning, och stavar (120–140 miljoner), som är mer än tusen gånger så känsliga som tapparna och hjälper oss att se i svagt ljus. Under optimala omständigheter kan en stav faktiskt registrera en enda foton, eller ljuspartikel.

En annan anpassningsmekanism rör näthinnans nervceller som är kopplade till tapparna och stavarna. De kan anpassa sig ”på några sekunder så att nattsynen förbättras 10 gånger eller mer”, uppger American Optometric Association.

Ingenjörer konstruerar kameror, scannrar och datorer med tillhörande mjukvara. Men de här produkterna är inte på långa vägar så integrerade och sofistikerade som vårt sinnessystem. Fråga därför dig själv: Är det rimligt att mena att vårt överlägsna sinnessystem har kommit till genom en blind slump, som evolutionisterna säger? Job, som tjänade Gud på Bibelns tid, visste inte mycket om människokroppen jämfört med vad vi vet i dag. Ändå kände han sig manad att säga till Gud: ”Dina egna händer har format mig.” (Job 10:8)

Hjärnan

Med en svindlande effektivitet avkodar hjärnan de signaler som strömmar in genom nerverna från sinnesorganen. Dessutom förknippar den signalerna med sådant som redan finns lagrat i minnet. Det är därför som en viss doft plötsligt kan få hjärnan att hämta fram en händelse eller upplevelse som du för länge sedan glömt. Och om du bara ser en liten del av något välbekant, som svanstippen på din katt, fyller hjärnan genast i de detaljer som saknas så att du vet att din katt är i närheten.

Hjärnan har naturligtvis inte förprogrammerats med bilder på katter, precis som den inte har programmerats att känna igen doften av en ros, ljudet av rinnande vatten eller känslan av päls. Hjärnan har lärt sig de här associationerna. Det blir tydligt när sådana som fötts blinda får synen tillbaka, kanske genom en operation. Eftersom de aldrig har sett något måste hjärnan lära sig att tolka  alla de visuella signaler den nu bombarderas med. Hur reagerar de som får uppleva detta?

Det har visat sig att de snart kan uppfatta färger, rörelser och enkla former. Men därefter varierar utvecklingen. Barn, särskilt de som är riktigt små, lär sig med tiden att se mycket bra. Men så är det inte med vuxna. Till och med deras förmåga att känna igen ansikten förblir väldigt begränsad. Och tragiskt nog är det vanligt att ”botade” vuxna först upplever ”en eufori över den återställda synen som sedan övergår i besvikelse och förvirring, vilket ofta leder till svår depression”, säger man på Koch Laboratory vid California Institute of Technology.

Det här hjälper oss att ännu mer förstå vidden av det Jesus Kristus gjorde när han botade människor. De blinda och döva fick inte bara synen och hörseln tillbaka, utan de kunde också förstå vad de såg och hörde. På samma sätt kunde de stumma tala normalt, vilket måste ha varit särskilt förvånande i de fall där någon fötts stum. (Matteus 15:30; Markus 8:22–25; Lukas 7:21, 22) Vi kan också vara övertygade om att ingen blind som blev botad drabbades av depression. En av dem som botats av Jesus försvarade honom modigt inför religiösa fiender och sade: ”Sedan gammalt har man aldrig hört att någon öppnat ögonen på en som föddes blind. Om den här mannen inte vore från Gud, kunde han inte göra något alls.” (Johannes 9:1–38)

I nästa artikel ska vi se närmare på några av våra inre egenskaper, till exempel kärlek och mod. Har du undrat varför människor har en alldeles särskild förmåga att visa sådana egenskaper? De här dragen som är så typiska för människan utgör ett problem för dem som vill bevisa att vi bara är högt utvecklade djur.

[Ruta på sidan 7]

DIN HJÄRNA – ETT UNDERVERK!

Hur kan din hjärna höra, se, känna beröringar och uppfatta dofter? Vetenskapsmännen är förundrade. ”Det finns inget i hjärnan som ger en antydan om hur du kan se orden du just nu läser”, säger forskaren Gerald L. Schroeder.

Han skriver också: ”Upptäckten att hjärnans funktioner är så oerhört mycket mer komplicerade än man tidigare kunnat föreställa sig har kastat tvivel över den förenklade teorin om livets slumpmässiga utveckling.” Han fortsätter: ”Hade Darwin vetat vilken vishet som finns inpaketerad i allt levande är jag helt övertygad om att hans teori skulle ha sett mycket annorlunda ut.”

[Diagram/Bilder på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen)

Muskelstyrning

Sadelled

Invecklade ben

Trycksensor

[Bild]

Vad gör våra händer så användbara?

[Bild på sidan 7]

Hjärnan tolkar signaler från sinnesorganen och kopplar ihop dem med sådant som finns lagrat i minnet.