Hur man uppfostrar barn i skolåldern

”Fram till femårsåldern är barnen i en mysig hemmamiljö, och då är det någorlunda enkelt att hjälpa dem att utveckla fina egenskaper. Men när de sedan börjar skolan märker de att andra säger och gör saker annorlunda.” – Valter, Italien.

UNDER uppväxten utforskar barnen gränserna för sin snabbt växande omvärld. De kommer i kontakt med nya människor – lekkamrater, skolkompisar och släktingar. Precis som Valter, som citeras här ovan, säger är du inte längre den ende som påverkar dina barns liv, som när de var yngre. Det är därför det är så värdefullt att använda de första åren till att betona vikten av att vara lydig och att uppföra sig väl. Det är också viktigt att hjälpa dem att förstå vad som är rätt och fel.

Det här kommer inte bara av sig självt. Antagligen kommer du att behöva ”tillrättavisa, förebrå, förmana, med allt tålamod och all undervisningskonst”. (2 Timoteus 4:2) Israelitiska föräldrar fick följande befallning om Guds lagar: ”Du skall inskärpa dem hos dina söner och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Precis som det framhålls i det här bibelstället behöver undervisningen vara fortlöpande.

Flera principer kommer in i bilden när man uppfostrar barn. Vi ska se på några av dem.

En tid att lyssna

Precis som det enligt Bibeln finns ”en tid att tala”, finns det också en tid att lyssna. (Predikaren 3:7) Hur kan du lära ditt barn att lyssna när andra, och även du själv, säger något? Ett sätt är att vara ett gott exempel. Lyssnar du uppmärksamt på andra, även på dina barn?

Barn blir lätt distraherade, och det kan därför vara tålamodsprövande att försöka prata med dem. Alla barn är olika, så var uppmärksam på vad som fungerar bäst för ditt barn. David, en pappa i Storbritannien, säger: ”Jag brukar be vår dotter att upprepa det jag har sagt med egna ord. Med tiden har hon blivit bättre på att lyssna.”

När Jesus undervisade sina lärjungar sade han: ”Var ... noga med hur ni lyssnar.” (Lukas 8:18, Bibel 2000) Om vuxna behöver följa det här rådet, måste det vara minst lika viktigt för barn att göra det!

Förlåt varandra villigt

Bibeln ger uppmaningen: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål  mot en annan.” (Kolosserna 3:13) Barn kan träna upp sin förmåga att förlåta. Hur då?

Precis som i fallet med att lyssna måste du även här gå före med gott exempel. Visa dina barn att du är förlåtande mot andra. Marina, en mamma i Ryssland, anstränger sig för att göra det. ”Vi försöker vara goda föredömen för våra barn när det gäller att vara förlåtande, överseende och inte för lättstötta”, säger hon och tillägger: ”När jag har fel ber jag mina barn om ursäkt. Jag hoppas att de ska göra likadant mot andra.”

Som vuxen behöver man veta hur man reder ut motsättningar och förlåter andra. Öva dina barn att redan nu vara omtänksamma och att ta ansvar för sina misstag. Då kommer du att ge dem en ovärderlig gåva som de kommer att ha nytta av livet igenom.

”Visa er tacksamma”

I dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” skulle människor enligt Bibeln ”älska sig själva”. (2 Timoteus 3:1, 2) När dina barn fortfarande är små är det därför tid att lära dem tacksamhet. ”Visa er tacksamma”, skrev aposteln Paulus. (Kolosserna 3:15)

Även små barn kan lära sig att uppföra sig väl och att vara omtänksamma. Hur då? ”Det bästa du kan göra för att hjälpa dina barn att bli tacksamma är att själv alltid visa en sådan inställning hemma”, säger läkaren Kyle Pruett i tidskriften Parents. Han fortsätter: ”Det betyder att du regelbundet talar om hur mycket du uppskattar det som andra gör för dig. ... Detta kräver mycket övning.”

Richard, en pappa i Storbritannien, försöker tänka på det här. ”Jag och min fru brukar visa barnen hur man kan tacka dem som har gjort något för oss, till exempel lärare och far- och morföräldrar”, säger han. ”När vi har varit hembjudna till någon brukar vi skriva ett tackkort, och alla barnen får skriva under eller rita något på kortet.” Om barn lär sig att vara artiga och tacksamma kommer det att hjälpa dem att utveckla nära och bestående relationer senare i livet.

”Undanhåll inte pojken fostran”

När dina barn växer upp behöver de få lära sig att handlingar får konsekvenser. Redan när barnen är små måste de lyda någon slags myndighet, inte bara hemma utan också i skolan och i samhället i stort. Du kan hjälpa dina barn att lära sig principen att man får skörda det man sår. (Galaterna 6:7) Hur då?

Bibeln säger: ”Undanhåll inte pojken fostran.” (Ordspråksboken 23:13, Bibel 2000) Om du har gjort klart att ett visst felaktigt beteende kommer att få vissa konsekvenser, får du inte vara rädd för att stå fast vid det. ”Att vara konsekvent är oerhört viktigt”, säger Norma, en mamma i Argentina. ”Inkonsekvens uppmuntrar bara barnen att manipulera situationen som de vill.”

Föräldrar kan göra mycket för att undvika ändlösa diskussioner om de redan i förväg har gjort klart för barnen vilka konsekvenser ett visst uppförande kommer att få. Risken är mindre att barnen protesterar om de känner  till reglerna och vet att konsekvenserna inte är förhandlingsbara.

Om tillrättavisning ska vara effektiv får man naturligtvis inte ge den när man själv är upprörd. I Bibeln står det: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er.” (Efesierna 4:31) Fostran får aldrig övergå i brutal bestraffning eller bestå av fysisk eller känslomässig misshandel.

Men hur kan du hålla humöret i schack när ditt barn prövar ditt tålamod till bristningsgränsen? ”Det är inte alltid lätt”, medger Peter, en pappa i Nya Zeeland, ”men barn behöver lära sig att en tillrättavisning är en följd av deras handlingar och inte av att föräldrarna tappat behärskningen.”

Peter och hans fru försöker få sina barn att se de långsiktiga fördelarna med fostran och tillrättavisning. Han säger: ”Även när barnen har gjort något riktigt dumt pratar vi med dem om hur man bör uppföra sig snarare än att diskutera vad de just har gjort.”

”Låt er resonlighet bli känd”

Så här sade Gud om den tillrättavisning han skulle ge sitt folk: ”Jag [skall] tukta dig i tillbörlig grad.” (Jeremia 46:28) Tillrättavisningen gör störst nytta om den är rimlig och står i proportion till det som hänt. ”Låt er resonlighet bli känd”, skrev Paulus till de kristna. (Filipperna 4:5)

En del i att vara resonlig är att se till att barnen inte berövas sin värdighet när de blir tillrättavisade. Santi, en pappa i Italien, säger: ”Jag talar aldrig nedsättande till min son eller dotter. Jag försöker i stället urskilja det verkliga problemet och inrikta mig på det. Om det alls är möjligt undviker jag att tillrättavisa mina barn inför andra, inte ens inför deras syskon. Jag gör mig inte heller lustig över deras brister, varken privat eller offentligt.”

Richard, som citerades tidigare, inser också fördelarna med att vara resonlig. ”Bestraffningar får aldrig ackumuleras, så att nya felsteg läggs till de gamla”, säger han. ”När man har gett en tillrättavisning är det viktigt att man inte ältar det som hänt och påminner barnet om dess brister.”

Barnuppfostran innebär mycket arbete och självuppoffring, men det ger också många belöningar. Det har Jelena, en mamma i Ryssland, fått erfara. Hon säger: ”Jag har valt att jobba deltid så att jag kan få mer tid med min son. Det kräver ansträngning och känns av ekonomiskt. Men det har varit värt alla uppoffringar med tanke på hur mycket det har betytt för min son och hur det har fört oss närmare varandra.”

[Bild på sidan 11]

Barn kan lära sig att vara omtänksamma.

[Bild på sidan 12]

Se till att barnen får behålla sin värdighet när de blir tillrättavisade.