Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad föräldrar säger

Vad föräldrar säger

Vad föräldrar säger

Ungdomsåren innebär en hel del nya utmaningar för många föräldrar. Hur kan du hjälpa dina barn att ta sig igenom den här fasen, som kanske är lika förvirrande för dem som den är för dig? Lägg märke till vad några föräldrar från olika delar av världen har sagt.

FÖRÄNDRINGAR

”När min son var yngre gjorde han som jag sade utan att ifrågasätta det. Men när han blev tonåring verkade mina ord inte väga så tungt längre. Han ifrågasatte både vad jag sade och hur jag sade det. – Frank, Kanada.

”Min son pratar inte så mycket nu som han gjorde förut. Jag måste fråga vad han tänker på i stället för att förvänta att han ska berätta det för mig. Och försök få honom att svara på en fråga! Det kommer ett svar till slut – men det tar tid.” – Francis, Australien.

”Det är jätteviktigt med tålamod. Ibland kanske vi skulle vilja skrika och skälla på barnen, men det bästa är alltid att man lugnar ner sig och pratar igenom saken i stället.” – Felicia, USA.

KOMMUNIKATION

”Ibland känns det som om min tonåriga dotter sätter upp en försvarsmur omkring sig, och ibland tycker hon att jag hackar på henne. Jag får ofta påminna henne om att jag älskar henne, att vi är i samma team och att jag verkligen vill hennes bästa.” – Lisa, USA.

”När barnen var små kom de ofta och berättade saker för mig, och det var lätt att få dem att öppna sig. Nu måste jag försöka vara förstående och visa att jag respekterar dem som individer. Det är det enda sättet att få dem att berätta vad de känner.” – Nan-hi, Korea.

”Man kan inte bara förbjuda tonåringar att göra vissa saker. Vi måste resonera med dem och ha meningsfulla samtal för att verkligen nå dem. För att få dem att öppna sig måste vi vara beredda att lyssna på vad de har att säga, även om de ibland säger sådant som vi helst inte vill höra.” – Dalila, Brasilien.

”Om jag måste tillrättavisa min dotter försöker jag göra det när vi är för oss själva och inte när andra hör på.” – Edna, Nigeria.

”Ibland när jag pratar med min son blir jag distraherad av annat där hemma och lyssnar inte på honom ordentligt. Han märker det, och jag tror att det är en av anledningarna till att han inte pratar så mycket med mig. Jag måste skärpa mig och bli bättre på att lyssna när vi pratar, så att han alltid kan känna sig fri att komma till mig.” – Miriam, Mexiko.

FRIHET

”Jag har alltid tyckt att det har varit svårt att ge mina tonåringar frihet, och det har helt klart skapat en del konflikter. Men jag tog upp det här med dem, och vi resonerade om det fritt och öppet. Jag förklarade varför jag var orolig, och sedan förklarade de varför de ville ha större frihet. Vi kom fram till en lösning som gjorde att de kunde få större frihet inom de rimliga gränser som jag satte upp.” – Edwin, Ghana.

”Min son ville ha en motorcykel. Jag var så negativ till idén att jag överöste honom med alla möjliga skäl till att inte köpa en, och han fick inte en chans att säga något. Då blev han bara arg och ännu mer beslutsam! Jag bestämde mig därför för att byta taktik. Jag tipsade honom om att läsa på ordentligt om farorna, om utgifterna och om vad som krävs för att skaffa körkort. Jag bad honom också vända sig till mogna vänner i församlingen och be dem om råd. Jag insåg att det var bättre att försöka få honom att tala öppet om det han kände så starkt för än att bara sätta mig på tvären. På så sätt kunde jag nå hans hjärta.” – Hye-young, Korea.

”Vi satte upp gränser för våra barn, men vi gav dem också större svängrum allteftersom. Ju bättre de skötte sig, desto mer frihet fick de. Vi gav dem möjlighet att göra sig förtjänta av den här friheten, så att de förstod att vi verkligen ville ge dem den. Men samtidigt slapp de inte undan konsekvenserna om de missbrukade vårt förtroende.” – Dorothée, Frankrike.

”Jag ruckade aldrig på mina principer. Men när barnen var lydiga kunde jag göra eftergifter. Ibland lät jag dem till exempel vara ute lite senare på kvällen. Men om de mer än en gång kom hem senare än vad vi hade kommit överens om, fick det konsekvenser.” – Il-hyun, Korea.

”Ju mer skötsam och ansvarsfull en anställd är, desto större hänsyn kommer hans chef att visa honom. På liknande sätt kan min son se att ju mer skötsam och ansvarsfull han är inom de gränser vi har satt upp, desto mer självständighet kommer han att få. Min son vet att precis som en anställd får ta konsekvenserna om han inte sköter sin uppgift, så kan han förlora den frihet som han förtjänat om han inte använder den på ett ansvarsfullt sätt.” – Ramón, Mexiko.

[Infälld text på sidan 22]

”Lär barnen hur de ska leva, och de kommer att minnas det för resten av livet.” (Ordspråksboken 22:6, Good News Translation)

[Ruta/Bilder på sidan 23]

FAMILJESITUATION

”Det är fantastiskt att ha tonåringar”

Joseph: Mina två äldsta döttrar är i tonåren, och jag har förstått att det är viktigt att lyssna på dem och låta dem säga sin mening. Att jag erkänner mina egna misstag och visar respekt när jag pratar med mina döttrar gör att vi kan vara öppna mot varandra. På det hela taget är det fantastiskt att ha tonåringar, tack vare den vägledning vi får från Guds ord, Bibeln.

Lisa: Jag märkte att vår äldsta dotter behövde mig ännu mer när hon kom upp i tonåren. Jag använde mycket tid till att lyssna på henne, prata med henne och stötta henne. Min man och jag har försäkrat våra döttrar om att de kan prata med oss om allt och att vi respekterar deras känslor. Jag försöker tillämpa rådet i Jakob 1:19 om att vara ”snar till att höra, sen till att tala”.

Victoria: Mamma är min bästa vän. Jag vet ingen som är så gullig och omtänksam som hon, och det är hon mot alla. Bästa ordet för att beskriva henne måste vara ”genomäkta”. Ingen skulle någonsin kunna ersätta henne.

Olivia: Pappa är så omtänksam. Och han är alltid generös, även när vi inte har så mycket själva. Han har en allvarlig sida, men samtidigt vet han verkligen hur man har kul. Han betyder väldigt mycket för mig, och jag är glad att han är min pappa!

”Vi har inte tid att ha tråkigt!”

Sonny: Om våra döttrar har ett problem sätter vi oss ner och pratar igenom det som familj. Vi är alltid öppna och ärliga mot varandra, och vi grundar våra beslut på Bibelns principer. Ynez och jag försöker också se till att flickorna har mogna och bra vänner att umgås med. Våra vänner är deras vänner, och deras vänner är våra.

Ynez: Vi har alltid fullt upp, och vi gör saker tillsammans. Som Jehovas vittnen är vi ofta ute i tjänsten från dörr till dörr, och vi studerar Bibeln enskilt och tillsammans. Vi tar också del i hjälpinsatser efter katastrofer och hjälper till att bygga Rikets salar. Allt det här försöker vi balansera med bra avkoppling. Vi har helt enkelt inte tid att ha tråkigt!

Kellsie: Pappa är bra på att lyssna, och han hör alltid efter med familjen innan han fattar större beslut. Och mamma kan jag alltid gå till när jag behöver hjälp eller bara måste få prata.

Samantha: Mamma får mig att känna mig speciell och älskad, även när hon inte inser det själv. Hon lyssnar. Hon bryr sig. Jag skulle inte byta bort vår vänskap mot något i hela världen.

[Bilder]

Familjen Camera: Joseph, Lisa, Victoria, Olivia och Isabella.

Familjen Zapata: Kellsie, Ynez, Sonny och Samantha.

[Bild på sidan 22]

Föräldrar kan låta barnen få en viss frihet, men de sätter också upp rimliga gränser.