Granska kända fakta

DU BEFINNER dig på en obebodd ö långt ute till havs. När du går längs stranden ser du en klippa med en inristad text: ”John 1800”. Utgår du ifrån att det är väder och vind som har skapat texten, eftersom ön är isolerad och obebodd? Naturligtvis inte! Du drar helt riktigt slutsatsen att texten har ristats in av någon. Varför det? Därför att en prydlig rad bokstäver och siffror, även om den är på ett främmande språk, inte uppstår av sig själv. Dessutom innehåller texten meningsfull information, vilket visar att den har ett intelligent upphov.

Varje dag möter vi information i kodad form, som bokstäver, diagram, noter, talat språk, brailletecken, handtecken, radiosignaler och datorprogram som bygger på binärkoden, dvs. ettor och nollor. Informationen kan förmedlas på alla möjliga sätt – med ljusvågor och radiovågor eller med något så enkelt som papper och penna. Men oavsett hur sådan meningsfull information förmedlas förknippas den alltid med ett intellekt – såvida den inte finns i en levande cell. I det fallet har informationen bara råkat skriva sig själv, säger evolutionister. Men är det så det har gått till? Vi ska se närmare på fakta.

Kan komplex information skriva sig själv?

I tryggt förvar i kärnan i nästan varje levande cell i din kropp finns en förunderlig kod som kallas deoxiribonukleinsyra, eller DNA. Den är lagrad i en lång, dubbeltrådig molekyl som ser ut ungefär som en vriden repstege. Ditt DNA är som ett recept eller program som styr bildandet, tillväxten, underhållet och reproduktionen av de tusentals miljarder celler som finns i din kropp. Byggstenarna som DNA består av kallas nukleotider. Nukleotiderna har beteckningarna A, C, G och T, beroende på vilken kvävebas de innehåller. * Precis som bokstäverna i alfabetet kan dessa fyra tecken kombineras på många olika sätt för att bilda ”meningar” – instruktioner som styr kopiering och andra processer i cellen.

Hela det informationspaket som finns lagrat i ditt DNA kallas genom eller arvsmassa. En del bokstavssekvenser i ditt DNA är unika för dig, för DNA innehåller dina arvsanlag  – information om din ögonfärg, hudfärg, formen på din näsa osv. Enkelt uttryckt kan ditt genom jämföras med ett stort bibliotek med recept för varje del i din kropp, och slutprodukten är du.

Hur stort är det här ”biblioteket”? Det består av ungefär tre miljarder ”bokstäver”, eller nukleotider. Om man skulle skriva ner allt på papper skulle det fylla 200 telefonkataloger på 1 000 sidor vardera, enligt Human Genome Project.

De här uppgifterna kan föra tankarna till en vacker bön som skrevs ner för omkring 3 000 år sedan. Den finns i Bibeln, i Psalm 139:16, och lyder: ”Dina ögon såg mig då jag var ett embryo, i din bok var alla dess delar uppskrivna.” Skribenten hade naturligtvis inte ett vetenskapligt perspektiv när han skrev det här, men med enkla ord förmedlade han en förunderligt korrekt bild som vittnar om Guds fantastiska vishet och kraft. Vilken kontrast till andra forntida religiösa skrifter, som är fulla av myter och vidskepelse!

Vem har sammanställt ”biblioteket”?

Om sunda förnuftet säger oss att ”John 1800” inristat på en sten måste ha ett intelligent upphov, borde då inte den mycket mer komplexa och innehållsrika informationen i DNA också ha det? Information är information, oavsett var den är lagrad eller hur den förmedlas. Enligt Donald E. Johnson, som doktorerat i data- och informationsvetenskap, kan inte kemins och fysikens lagar frambringa komplex information eller system som behandlar sådan information. Det är också rimligt att tänka sig att ju mer komplicerad informationen är, desto större intelligens krävs för att skriva ner den. Ett barn skulle kunna skriva ”John 1800”. Men bara ett övermänskligt intellekt skulle kunna skriva livets kod. Dessutom ”tycks den biologiska komplexiteten växa i omfattning” för varje ny upptäckt som görs, sägs det i tidskriften Nature.

Tanken att detta enorma bibliotek i DNA-molekylen kommit till genom blinda processer strider mot all logik och mänsklig erfarenhet. * En sådan uppfattning kräver helt klart stark tro.

I sina försök att få bort Gud ur bilden har evolutionisterna ibland dragit slutsatser som senare har visat sig vara felaktiga. Tänk till exempel på uppfattningen att cirka 98 procent  av vårt genom är ”skräp” – ett bibliotek med miljarder meningslösa ord.

Är det verkligen ”skräp”?

Biologer menade länge att DNA var ett recept för tillverkning av proteiner och inget annat. Men med tiden visade det sig att bara omkring 2 procent av genomet består av proteinkodande gener. Vad fyller de övriga 98 procenten för funktion? De här svårförklarliga delarna ”antogs genast vara ’skräp’ som evolutionen lämnat efter sig”, säger John S. Mattick, professor i molekylärbiologi vid University of Queensland i Brisbane i Australien.

Den vetenskapsman som sägs ha myntat begreppet ”skräp-DNA” var evolutionisten Susumu Ohno. I avhandlingen ”So Much ’Junk’ DNA in Our Genome” skrev han att dessa DNA-sekvenser ”är resterna av naturens misslyckade experiment. Jorden är översållad av fossil efter utdöda arter; är det då märkligt att vårt genom är fullt av lämningar efter utdöda gener?”

Hur påverkade begreppet ”skräp-DNA” den genetiska forskningen? Molekylärbiologen Wojciech Makalowski säger att det ”avskräckte flertalet forskare från att studera icke-kodande DNA [skräp-DNA]”, med undantag av ett litet antal vetenskapsmän som ”riskerade hån och löje genom att utforska impopulära områden. På grund av dem började synen på skräp-DNA ... förändras i början av 1990-talet.” Nu, tillägger han, betraktar biologer i allmänhet det som tidigare kallades skräp som ”en genomisk skatt”.

Mattick anser att teorin om skräp-DNA är ett klassiskt exempel på hur vetenskaplig tradition ”sätter den objektiva faktaanalysen ur spel”. ”Oförmågan att inse den fulla betydelsen av detta”, säger han, ”kan mycket väl gå till historien som ett av de största misstagen inom molekylärbiologin.” Vetenskaplig sanning måste helt enkelt avgöras utifrån fakta, inte utifrån populära uppfattningar. Vad visar då den senaste forskningen om ”skräp-DNA” och vilken roll det spelar?

Vad ”skräpet” gör

I en bilfabrik använder man maskiner för att tillverka de enskilda delarna. Dessa delar kan liknas vid proteinerna i en cell. I en fabrik behöver man också robotar och system som sätter ihop delarna steg för steg och andra som kontrollerar, eller styr, monteringsbandet. Detsamma gäller det som pågår inuti cellen. Och enligt forskarna är det här som ”skräp-DNA” kommer in i bilden. En stor del av detta DNA innehåller receptet för en grupp komplexa molekyler som kallas styr-RNA (RNA står för ribonukleinsyra), som spelar en viktig roll för att cellen ska utvecklas, mogna och fungera. * ”Bara det att de här tidigare okända styrmolekylerna existerar antyder att vår uppfattning om de mest grundläggande funktionerna ... är oerhört naiv”, säger matematikern och biologen Joshua Plotkin i tidskriften Nature.

En effektiv fabrik behöver också effektiva kommunikationssystem. Detsamma gäller i en cell. Tony Pawson, cellbiolog vid University of Toronto i Kanada, säger: ”Cellernas signalsystem utgörs snarare av informationsnätverk än av smala, åtskilda banor”, och det betyder att hela processen är ”oerhört mycket mer komplicerad” än man tidigare trott. Genetikern Leonid Kruglyak vid Princetonuniversitetet konstaterar att ”många av de mekanismer och principer som styr inter- och intracellulära beteenden fortfarande är ett mysterium”.

Varje ny upptäckt om cellen pekar på att den är mycket mer organiserad och sofistikerad än man kunnat ana. Så varför håller så många fast vid uppfattningen att livet och det mest sofistikerade informationssystem som människan känner till har uppstått genom en blind evolutionsprocess?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 5]

HUR LÅNGT ÄR DITT DNA?

Om man skulle sträcka ut det DNA som finns i en enda cell i din kropp skulle det bli ungefär 2 meter långt. Om man skulle ta alla DNA-strängar som finns i dina tusentals miljarder celler och lägga dem på rad, skulle det motsvara nästan 670 resor från jorden till solen tur och retur. Att färdas den sträckan i ljusets hastighet skulle ta omkring 185 timmar.