Julgranens förkristna ursprung

I MÅNGA delar av världen är den vintergröna granen en välkänd symbol som förknippas med julfirande och julhandel. Den har djupa religiösa rötter som sträcker sig långt tillbaka i människans historia.

Det här kan man tydligt se på den bohuslänska västkusten i Sverige och i det närliggande Østfold i Norge. I de här trakterna har man funnit över 75 000 individuella hällristningar på omkring 5 000 platser. Arkeologer säger att många av dem gjordes mellan 1 800 och 500 år före Kristus. *

De här fascinerande ristningarna berättar en hel del om de trosuppfattningar som människor hade långt innan Jesus från Nasaret föddes. En del forskare tror till exempel att granar och andra barrträd för länge sedan användes som heliga symboler i olika delar av det som nu är Sverige och Norge.

Varför gjorde människor som bodde i de här nordliga kustområdena hällristningar av granar? En del forskare menar att det till viss del kan ha berott på att granar troligen var sällsynta under den förkristna tid då ristningarna gjordes. Man kan förstå att ett träd som förblev grönt, eller ”levande”, när andra träd tycktes dö på hösten måste ha varit något av ett mysterium.

Träd har varit symboler för liv, överlevnad och odödlighet i en mängd kulturer världen över. Även detta kan vara en förklaring till att bilder av träd som tydligt liknar granar ristades in på klippor i Bohuslän och Østfold hundratals år innan de blev vanligt förekommande där.

I boken Hällristningar i gränsbygd, som getts ut i samarbete med Riksantikvarieämbetet, sägs det: ”Bilderna av träd på hällristningarna visar att vår del av världen redan under bronsåldern ingick i ett större religiöst och kulturellt sammanhang som omfattade hela Europa och stora delar av Asien. Religionen och kosmologin var anpassad till människor som levde på jordbruk och boskapsskötsel. Man dyrkade i stort sett samma gudar, även om namnen varierade.”

Och i Hällristningsresan, en skrift som getts ut av Bohusläns museum, sägs det: ”Det är inte vardagen hällristarna ville skildra. Vi tror att deras bilder är böner och besvärjelser till gudar.” Det sägs också:  ”Deras tankevärld kretsade kring livets eviga kretslopp, kring fruktbarhet, död och återväxt.”

I Nationalencyklopedin beskrivs denna unika samling av symbolisk konst, som skapades långt innan skrivkonsten kom till norra Europa: ”Den påtagliga närvaron av sexuellt laddade framställningar visar fruktbarhetskultens betydelse i den nordiska bronsålderns religion.”

Det är uppenbart att traditioner kring vintergröna träd spred sig och blev vanliga på många håll. I Encyclopædia Britannica sägs det: ”Träddyrkan var vanligt förekommande bland hedningarna i Europa och levde kvar efter deras omvändelse till kristendomen”, bland annat genom olika riter och seder, som ”att sätta en julgran vid ingången eller inne i huset under midvinterfirandet”.

Något som verkligen bidrog till julgranens popularitet i modern tid var att den brittiska kungafamiljen hade en klädd gran när de firade jul 1841. I dag är julgranen känd över hela världen, och efterfrågan på äkta och konstgjorda julgranar tycks vara oändlig. Men samtidigt bär de nordiska hällristningarna ett tyst vittnesbörd, bokstavligt talat hugget i sten, om att julgranen inte har ett kristet ursprung.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 12]

Hällristningar vittnar om att barrträd vördades redan före Jesu tid.

[Bilder på sidan 13]

Hällristningar av träd i Sverige: 1) Torsbo, 2) Backa och 3) Lökeberg.

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.