Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Fästningen Theresienstadt – inget skydd mot lidande

Fästningen Theresienstadt – inget skydd mot lidande

Fästningen Theresienstadt – inget skydd mot lidande

HALVVÄGS mellan Dresden och Prag ligger staden Theresienstadt (Terezín). Staden har en stor fästning med massiva skyddsvallar. Den byggdes för att hindra fiendetrupper att tränga in i landet, och den skulle ge skydd åt invånarna i den omgivande trakten.

Josef II, tysk-romersk kejsare, gav order om att fästningen skulle byggas, och han var med både när platsen inspekterades och när grundstenen senare lades 1780. Fästningen uppkallades efter hans mor, kejsarinnan Maria Teresia, och fick det tyska namnet Theresienstadt, som betyder ”Teresias stad”. * Det sägs att ända upp till 14 000 arbetare medverkade vid bygget. Större delen färdigställdes på fyra år.

När Theresienstadt stod färdigt 1784 var det den största fästningen i det habsburgska riket. Den ingenjörsteknik som användes var den mest avancerade i fästningsbyggandets historia fram till dess. Men redan innan fästningen stod färdig hade militära strategier förändrats dramatiskt.

Fiendestyrkor belägrade inte längre borgar när de invaderade ett land. De omringade kringliggande byar och plundrade dem. Följden blev att Theresienstadt 1888 förlorade sin ställning som militär fästning. De breda yttre skyddsvallarna förvandlades till vackra parker med gångstigar och bänkar.

Fästningen och staden

Fästningen Theresienstadt hade byggts för att vara en befäst stad. Bakom de höga skyddsvallarna fanns bostäder för soldater och deras familjer och annan befolkning.

Nära huvudfästningen byggdes en mindre fästning som tjänade som militärfängelse. I början av 1800-talet hölls politiska motståndare till det habsburgska riket fängslade där. Hundra år senare satt de ungdomar som var inblandade i mordet på ärkehertig Franz Ferdinand i Sarajevo 1914 fängslade där. De slapp dödsstraff eftersom de var under 20 år. Kort tid därefter dog de flesta av dem i fängelset. De torterades, och några blev mentalsjuka. Gavrilo Princip, den verklige mördaren, dog i det här fängelset medan första världskriget fortfarande rasade.

Lilla fästningen hade rykte om sig att vara det värsta fängelset i Österrike-Ungern. Fångarna försågs ofta med kraftiga bojor och förvarades i kalla, fuktiga hålor. Under andra världskriget användes fästningen för ännu mer fasansfulla syften.

”Kurorten Theresienstadt” – vad det egentligen var

Sedan nazisterna invaderat och ockuperat det som nu är Tjeckien började de föra judar till huvudfästningen 1941. Staden Theresienstadt förvandlades till ett slutet judiskt getto av nazisterna. De hävdade att segregation var nödvändig för att förhindra konflikter mellan judar och icke-judar. Theresienstadt presenterades för allmänheten som en sluten kurort där judar kunde få behandling, men nazisterna planerade i hemlighet att utrota alla judar.

I östra Europa hade nazisterna redan inrättat dödsläger dit judar från Theresienstadt och liknande platser efter hand transporterades och dödades. * Trots att det sedan mitten av 1930-talet var välkänt att sådana läger existerade, framställdes de i nazisternas propaganda rätt och slätt som fängelser. Men det kom allt fler rapporter om de hemska förhållandena i lägren. Följden blev att nazistledarna utsattes för allt starkare tryck att bemöta anklagelserna. Nazisterna gjorde därför upp planer på att förse allmänheten med svar på anklagelserna. Hur gjorde de det?

År 1944 och 1945 – under andra världskriget – inbjöds representanter för internationella Röda korset att inspektera huvudfästningen och med egna ögon se vad som pågick. Men för att skapa en illusion av att fästningen helt enkelt var en kurort genomförde nazisterna en omfattande försköning av staden.

Blocknummer ersattes med vackra gatunamn. En fingerad bank, en kindergarten och affärer inrättades. Till och med ett kafé öppnades mitt i gettot. Husfasader reparerades, nya träd och buskar planterades i huvudparken, och en paviljong byggdes där en orkester spelade.

Sedan inbjöds Röda korsets representanter till en guidad tur. De fick tala med representanter för judarnas ”självförvaltning”. Men det här var människor som noga utvalts och som besvarade frågor exakt som nazisterna hade lärt dem under repetitionerna. Under två olika inspektionsturer lyckades nazisterna lura Röda korsets delegater. I sina rapporter beskrev delegaterna felaktigt Theresienstadt som en ordinär judisk stad med invånare som det var väl sörjt för. När Röda korsets delegater hade lämnat Theresienstadt återgick allt till den gamla ordningen. Judarna bakom gettomurarna fortsatte att lida, svälta och dö. Det var inte många som överlevde andra världskriget.

Lilla fästningen

Lilla fästningen användes också som fängelse av nazisterna. Förhållandena var lika vidriga där som i koncentrationslägren. För många av de tiotusentals män och kvinnor som hölls fängslade i Lilla fästningen var den bara en anhalt på vägen till något av de större lägren i det tyska riket.

Minst 20 Jehovas vittnen – från Prag, Pilsen och andra delar av landet – satt inspärrade i Lilla fästningen. Vad var deras brott? De hade vägrat att understödja nazisterna och var politiskt neutrala. Trots att vittnenas predikoarbete var förbjudet fortsatte de att tala med andra om de goda nyheterna i Bibeln. De fick lida enbart för sin tro. Några torterades till döds eller avrättades.

Vad vi kan lära oss

Bibeln säger: ”Sätt inte er förtröstan till förnäma män, till en människoson, hos vilken ingen räddning finns. Hans ande går ut, och han vänder åter till jord; på den dagen förgås hans tankar.” (Psalm 146:3, 4) Fästningen Theresienstadt bekräftar verkligen sanningen i de här orden.

[Fotnoter]

^ § 3 Kejsarinnan var också mor till Marie Antoinette, som blev drottning i Frankrike.

^ § 12 Fler upplysningar finns i tidskriften Vakna! för 22 augusti 1995, sidan 3–15, och 8 april 1989, sidan 3–20.

[Ruta på sidan 20]

JEHOVAS VITTNEN I LILLA FÄSTNINGEN

De flesta Jehovas vittnen som fängslades i Theresienstadt blev först förhörda i Gestapos högkvarter i Prag. Efter Theresienstadt skickades de vanligtvis till koncentrationsläger i Tyskland. Hur klarade de av inte bara de hårda förhållandena i fängelset utan också isoleringen?

En kvinna som var ett Jehovas vittne och som satt fängslad i Theresienstadt sa: ”Eftersom jag inte ville glömma det jag hade lärt mig från Bibeln, gick jag igenom det gång på gång. I varje fängelse jag flyttades till letade jag efter andra vittnen, och om jag fann några försökte jag få kontakt med dem. Jag försökte också predika för andra så mycket jag kunde.”

Hennes taktik fungerade tydligen. Hon förblev trogen mot Gud under fängelsetiden och även under de år som följde.

[Bild på sidan 18]

Frimärke som visar ett idylliskt Theresienstadt under andra världskriget.

[Bild på sidan 19]

Nyanlända fångar fördes till barackerna. Skylten på tyska lyder: ”Arbeit macht frei” (Arbete skapar frihet).

[Bild på sidan 19]

Sängar av bräder i den kvinnliga avdelningen i fästningen.

[Bild på sidan 20]

Huvudingången till Lilla fästningen.

[Bildkälla på sidan 19]

Båda fotona: Genom tillmötesgående från Terezín Memorial.