Titanic – ”historiens mest berömda skepp”
Titanic – ”historiens mest berömda skepp”
10 APRIL 1912: Titanic lämnar Southampton i England med New York som slutdestination.
11 APRIL: Efter att ha tagit upp passagerare i Cherbourg i Frankrike och i Queenstown (dagens Cobh) på Irland styr Titanic ut på Atlanten.
14 APRIL: Omkring 23.40 kolliderar Titanic med ett isberg.
15 APRIL: Klockan 02.20 sjunker Titanic, och omkring 1 500 människor förlorar livet.
VAD för sorts skepp var Titanic? Vad var det som gjorde att hon sjönk? Och vilka lärdomar har man dragit av händelsen? Ett besök på Ulster Folk and Transport Museum strax utanför Belfast i Nordirland ger oss en del svar på de här frågorna.
Titanic – varför så speciellt?
Enligt Michael McCaughan, tidigare intendent vid museet, är Titanic ”historiens mest berömda skepp”. Men hon var inte ensam i sitt slag, utan var det andra av tre enorma skepp som byggdes på varvet Harland och Wolff i Belfast. * Titanic var ett av den tidens största fartyg och var 269 meter långt och 28 meter brett.
Rederiet White Star Line beställde de här stora linjefartygen för att dominera den lukrativa nordatlantiska trafiken. De kunde inte tävla med konkurrenten Cunard när det gällde hastighet. Så i stället inriktade de sig på att bygga större och lyxigare fartyg för att locka till sig rika och berömda passagerare.
Men Titanic skulle också fylla ett annat syfte. ”Mellan 1900 och 1914 kom nästan 900 000 immigranter om året till USA”, säger William Blair, chef för National Museums Northern Ireland. Emigranttrafiken mellan Europa och USA var faktiskt det som de transatlantiska fartygsbolagen tjänade mest på, och Titanic skulle också användas i det syftet.
Tragedin
Titanics kapten, Edward J. Smith, kände till isriskerna på Nordatlanten. Han hade ofta seglat den här rutten med Olympic. Det kom flera isbergsvarningar från andra skepp, men vissa förbisågs och andra kom tydligen aldrig fram.
Plötsligt varnade Titanics utkiksmän för ett isberg rakt förut – men det var för sent! Den tjänstgörande styrmannen lyckades undvika en frontalkollision men kunde inte hindra att fartygssidan skrapade mot isberget. Skrovet skadades, och vatten började forsa in i flera av de främre skotten. Kapten Smith förstod snart att hans skepp var dödsdömt. Han sände ut SOS-signaler och beordrade att livbåtarna skulle firas ner.
Titanic hade 16 livbåtar och fyra andra hopfällbara båtar. Som mest kunde de ta cirka 1 170 personer. Men nu fanns det omkring 2 200 passagerare och besättningsmän ombord! Och ännu värre var att flera av båtarna sänktes ner innan de var fullsatta. De flesta av dem gjorde inte heller några försök att leta efter överlevande som hade kastat sig ner i vattnet. I slutändan var det endast 705 personer som blev räddade.
Efterdyningar
Efter den här katastrofen infördes flera bestämmelser som ökade sjösäkerheten, bland annat att det alltid skulle finnas så många livbåtar ombord att alla fick plats.
I åratal trodde man att Titanic sjönk så snabbt därför att det blev ett enormt hål i skrovet vid den ödesdigra kollisionen. Men 1985, sedan man hittat Titanic på havsbottnen, drog man en annan slutsats – att det iskalla vattnet hade försvagat fartygets stål och gjort det bräckligt och skört. Mindre än tre timmar efter kollisionen bröts skeppet i två delar och sjönk till botten, och händelsen har gått till historien som en av världens värsta sjökatastrofer. *
[Fotnoter]
^ § 8 Det första hette Olympic och det tredje Britannic.
^ § 17 Läs en överlevares skildring i Vakna! för 8 april 1982, sidan 3–8.
[Karta på sidan 14]
(För formaterad text, se publikationen)
Southampton
↓
Cherbourg
↓
Queenstown (Cobh)
↓
Titanics kollisionsplats
New York
ATLANTEN
[Bild på sidan 12, 13]
Titanic byggs.
[Bild på sidan 13]
Titanics propellrar.
[Bild på sidan 13]
Arbetare vid Harland och Wolffs varv i Belfast, Irland.
[Bild på sidan 14]
Kapten Edward J. Smith (höger) och chefspurser Herbert McElroy.
[Källangivelse]
© Courtesy CSU Archive/age fotostock.
[Bildkällor på sidan 12]
Sidan 12 och 13: Avfärd från Southampton, skeppsbygget och varvet: © National Museums Northern Ireland; propellrar: © The Bridgeman Art Library.
[Bildkälla på sidan 15]
© SZ Photo/Knorr & Hirth/Bridgeman Art Library.
