Underliga djur i Tasmaniens skogar

PÅ DAGEN är det tyst och stilla i skogen. Men på natten ekar rysliga skrik och vrål mellan träden. Varifrån kommer de? Från ett aggressivt djur med ett märkligt namn – pungdjävulen. Pungdjävlar är kraftiga djur som ofta ser vildsinta ut och avger förfärande ljud, särskilt när de äter kadaver. Men deras råa stil är mest ett spel för gallerierna.

De här djuren är otroligt snabba på att rensa skogen från döda djur. Med sina starka käkar och tänder kan de sluka hela kadaver – hud, ben, ja allt. En pungdjävul kan faktiskt äta upp till 40 procent av sin egen kroppsvikt på en halvtimme. Det är som om en människa skulle sätta i sig en 25-kilos stek under en och samma måltid!

Betydligt charmigare är den knubbiga och gosiga nakennosade vombaten. Som hos alla pungdjur har honan en ficka där ungen diar. Men till skillnad från sina släktingar har hon fickan baktill, säkert för att ungen inte ska bli smutsig när hon gräver tunnlar. Vombaterna har också tänder som aldrig slutar växa – ett stort plus eftersom de använder dem för att gnaga sig igenom hinder i marken. Det klumpiga utseendet till trots har de överraskande god finmotorik och kan smidigt plocka upp växter med framtassarna och stoppa dem i munnen.

 Ett annat märkligt djur är näbbdjuret med sitt säregna utseende. Det har näbb och simfötter som en anka, kropp och päls som en utter och svans som en bäver. Det lägger också ägg som en höna, gräver gångar som en vombat och diar som en björnhona. Man kan lätt förstå att den förste vetenskapsman som undersökte ett näbbdjur trodde att det rörde sig om en bluff!

Varför blir vi så betagna när vi ser sådana här djur? Det måste vara för att vår Skapare har menat det så. Bibeln berättar att han sa till de första människorna: ”Råd över ... varje levande skapelse som rör sig på jorden.” (1 Moseboken 1:28) När vi studerar sådana här vilda djur, visst känner vi då att vi vill leva upp till vårt ansvar att ta hand om dem?

[Ruta/Bild på sidan 11]

I JÄTTARNAS SKUGGA

När det gäller storlek finns det inte många levande organismer som är så imponerande som Tasmaniens enorma träd. Det högsta är jätteeukalyptusen (Eucalyptus regnans), ett blommande träd som ofta blir omkring 75 meter. Det högsta levande exemplaret är 99,6 meter, bara 16 meter lägre än världens högsta träd, ett redwoodträd i Kalifornien.

Ett annat inhemskt träd, Huon-tallen, är bara hälften så högt som en genomsnittlig jätteeukalyptus men har upp till sex gånger så lång livslängd. En del forskare beräknar att Huon-tallar kan leva i mer än 3 000 år, vilket är längre än några andra träd. Det högklassiga krämgula virket är mycket uppskattat av möbelsnickare och båtbyggare. Det är lätt att bearbeta och innehåller en eterisk olja som är ett naturligt konserveringsmedel och insektsmedel. En del stockar är fullt användbara trots att de har legat hundratals år i skogen.

[Bild på sidan 10]

Pungdjävul

[Källangivelse]

© J & C Sohns/age fotostock.

[Bild på sidan 11]

Nakennosad vombat

[Bild på sidan 11]

Näbbdjur

[Bildkällor på sidan 11]

Vombat och näbbdjur: Tourism Tasmania; jätteträd: Tourism Tasmania och George Apostolidis.